Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 19 - Radiometeorologi, av Folke Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i.
Radiovågors
dämpning i
luft vid 20° C
och 1013,2
mb som
funktion av
våglängden.
kan man ta hänsyn härtill i
vågutbredningssammanhang genom att tänka sig att
radiostrålarna löper rätlinjigt över en jord med en
ekvivalent jordradie större än den verkliga
jordradien, som är ca 6 370 km.
Den ur vågutbredningssynpunkt ekvivalenta
Fig. 5. Radiovågors brytningsindex i atmosfären som funktion av
höjden över marken vid, t.v. normalatmosfär, i mitten ytledskikt, t.h.
upphöjt ledskikt, upptill verkligt brytningsindex n, nedtill till plan jordyta
normaliserat brytningsindex M.
atmosfärlösa jorden får radien 8 500 km.
Avståndet dhor till den radiooptiska horisonten i
normalatmosfär blir då i kilometer räknat
dhor = 4,1 ’Y~h (1)
där h är antennens höjd över havet i meter.
Försök har i skilda sammanhang gjorts att
definiera en normalatmosfär på grundval av
observationer av temperatur, tryck och
fuktighet, tabell 1.
Ingen av dessa normalatmosfärer ger dock
ett konstant värde på
brytningsindexgradien-ten dn/dh för alla höjder upp till 1 500 m även
om medelvärdet av dn/dh för 0—1 500 m
endast obetydligt avviker från det ur
fältstyrkemätningar funna — 0,039 • 10~6 m"1.
Man har därför bl.a. i England sökt definiera
en normalatmosfär som både är meteorologiskt
verklighetstrogen och ger ett konstant värde
på dn/dh för alla höjder mellan 0 och 1 500 m.
Man har då satt vattenångans partialtryck
e = (13,65 — 3,5 • 10~3h) mb där h är höjden
i m.
Ofta avviker brytningsindex höjdberoende
från det normala. Vid övernormal brytning
har dn/dh ett större negativt värde än det
normala — 0,039 • 10~8 m_1. Detta inträffar om t.ex.
vattenångans partialtryck avtar snabbare än
normalt och om temperaturen avtar mindre
snabbt än normalt eller ökar med höjden. I
regel förekommer övernormal brytning endast
inom i vertikalled relativt snävt begränsade
skikt, ledskikt. Ett sådant kan definieras som
ett i huvudsak horisontellt skikt i troposfären
vars övre begränsningsyta ligger i ett
minimum hos brytningsmodulen M och vars undre
begränsning utgöres av den närmast lägre nivå
där nämnda minimivärde hos
brytningsmodulen uppnåtts eller — om detta värde ej
uppnåtts — av jordytan, fig. 5.
Då en sändare befinner sig i ett ledskikt,
fig. 6, har tydligen begreppet radiooptisk
horisont helt förlorat sin betydelse och vågen
går fram som i en vågledare.
Fältstyrkan i ledskiktet avtar som \/Vx, där
x är avståndet till sändaren vilket är en följd
av att vågen där utbreder sig cylindriskt och
ej sfäriskt som i fri rymd (dvs. med
avståndsberoendet \/x). Därav förstås att man i
ledskikt t.o.m. kan uppmäta större fältstyrkor än
vid utbredning i fri rymd över samma sträcka.
Vid bestämning av räckvidd för
mikrovågsändare i undernormalt brytande skikt räcker
Tabell 1. Definition av normalatmosfär
England USA
Tryck vid havs-
ytan ........... mb 1 013,2 1 013,2
Temperatur vid
havsytan ....... . °C 15 15
Temperatur-
gradient .... °C/km — 6,5 — 6,5
Relativ fuktighet (på
alla höjder) .... . »/o 80 60
431 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
