Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 19 - Radiometeorologi, av Folke Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Strålgång i ytledskikt.
det i allmänhet att ta reda på hur den
jordytan tangerande strålen löper. Denna kan
nämligen grovt anses ge räckviddsgränsen.
Radars väderberoende
Nederbördsområden kan begränsa radarns
användning genom att de ger radarekon som är
så kraftiga att ett samtidigt eko från ett
fartyg i nederbördsområdet döljes, fig. 7. I ett
mycket häftigt regn (20 mm/h) kan man med
en typisk radarstation, fig. 7, upptäcka ett
5 000 t fartyg, vilket har ca 1 000 m2
reflexionsyta, på ca 10,7 km avstånd medan en
medelstor fiskebåt kan döljas av nederbördsekot
in till ca 1 km avstånd. Man behöver sålunda
knappast befara att stora fartyg blir dolda av
regnbyar. Däremot kan mindre båtar undgå
upptäckt även på nära håll i häftigt regn vid
3 cm våglängd. Vid 10 cm våglängd är risken
att målekon skall döljas av nederbördsekon
betydligt mindre än vid 3 cm.
Dämpningen minskar en radarstations
användbarhet endast i de fall då man normalt
har mycket stora räckvidder. Då kan
nedsättningen i räckvidd till följd av nederbörd
(framför allt regn) bli avsevärd, fig. 8. För
fartygsnavigering har emellertid
räckvidds-nedsättning till följd av dämpning
underordnad betydelse.
Den övernormala brytningen medför som
tidigare antytts att räckvidden för en station,
som befinner sig i skiktet, kan öka till många
gånger det normala mot mål i och i närheten
av skiktet. En normal 10 cm fartygsradar på
ett medelstort fartyg (2 000—5 000 t) har
normalt en räckvidd på 25—30 km mot ett annat
fartyg av samma storleksordning och kanske
upp till 40 km mot fasta mål såsom fyrtorn och
ej alltför flacka kustområden och öar. Under
inverkan av ledskikt kan dessa värden mer än
femfaldigas. Vid första anblicken förefaller
detta vara enbart en fördel. Beroende på
radarns egenskaper kan det emellertid även med-
föra olägenheter. Det kan t.ex. inträffa att ett
eko från ett avlägset mål kommer tillbaka vid
en sådan tidpunkt att det registreras på
radarskärmen som ett närbeläget mål.
För militära spaningsstationer är det
givetvis fördelaktigt att kunna upptäcka mål på
långt håll i ledskikt. Man gör detta emellertid
i regel på bekostnad av något sämre
räckvidder mot flygplan inom vissa höjdområden. Då
det gäller flygspaningsstationer är det vid
närvaro av ledskikt även en väsentlig nackdel, att
störande ekon från fasta mål kommer att
försvåra spaning inom ett mycket större
avståndsområde än normalt.
Den undernormala brytningen medför
kortare räckvidder än normalt. Land- och
fartygs-baserade radarstationer får framför allt
nedsatt räckvidd mot låga mål. Räckvidden för
en normal fartygsradar på ett medelstort
fartyg (2 000—5 000 t) mot ett annat fartyg av
samma storleksordning kan vid extremt
kraftig undernormal brytning reduceras från 25—
30 km till 15—20 km. Den absoluta
räckviddsreduktionen blir störst mot stora mål och
mindre mot små mål.
Radiolänkars väderleksberoende
Radiolänkars pålitlighet bestäms i viss
utsträckning av meteorologiska faktorer. Detta
gäller i allt högre grad ju kortare våglängden
Fig. 7. Ekvivalent reflexionsyta hos regn av olika
intensitet p i mm/h som funktion av regnområdets
avstånd från en radarsändare på 3 cm våglängd och
med 1,2° horisontell och 20° vertikal
öppningsvinkel samt pulstiden 1 /us.
432 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
