Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 19 - Eldistribution på landsbygden, av Carl Erik Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsanordningar i ortsnäten. I kommittén
sitter representanter för statlig och privat
kraftverksindustri, för Televerket och för Statens
Elektriska Inspektion. Tillsammans med
Vattenfallsstyrelsen och Telestyrelsen har
kommittén utfört omfattande fältprov, där man
låtit starkströmsledningar under spänning
falla ned på teleledningar, isolerade med
konstgummi eller plast. Genom de utförda proven
har värdefulla erfarenheter vunnits och det
arbetas vidare för att komma fram till lämpliga
lösningar.
Lyckas man lösa isolationsmaterialproblemet
bör man kunna ersätta en stor del av de nu
använda mekaniska skydden med vad man kan
kalla kemiska skydd i form av plaster och
konstgummiprodukter. Skyddsanordningarna
vid korsningar och också vid parallellföring
av ledningar av olika slag skulle då kunna
inskränkas till isolering av den ena ledningen.
Förutom ekonomiska fördelar för själva
landsbygdselektrifieringen skulle man också få
fördelarna av mindre markintrång och ett mera
tilltalande utseende. Det arbete som påbörjas
måste emellertid bedrivas jämsides med
fältförsök och laboratorieprovningar och är
därför tidsödande. Även enklare och billigare
mekaniska skydd vid korsningar torde kunna
åstadkommas utan nämnvärt försämrad
säkerhet och det arbetas även på denna uppgift.
En aktuell fråga som synes vara värd
uppmärksamhet är nedgrävningsdjupet för
stolparna. Erforderligt nedgrävningsdjup i fast
mark anges i säkerhetsföreskrifterna till 1,5 m
-f- 12 cm för varje meter stolplängd över 10 m.
Några värden på nedgrävningsdjup i mindre
fast mark anges ej i föreskrifterna och inte
heller tas hänsyn till stolpdiametern i jordbandet.
Vattenfallsstyrelsen har sedan ett tiotal år
tillbaka gjort omfattande undersökningar och
beräkningar angående erforderligt
nedgrävningsdjup med stolpar av olika diameter och
längder och i olika slags mark, fig. 3. Man ser att
de utförda undersökningarna gett till resultat
Fig. 3.
Erforderligt nedgrävningsdjup för [-kraftlednings-stolpar-]
{+kraftlednings-
stolpar+} enligt,
-
Vattenfallsstyrelsens
undersökningar,
–-Kommers-
kollegiums
föreskrifter.
att i pinnmo och hård lera ca 0,5 m mindre
nedgrävningsdjup skulle fordras än som nu
kräves, vilket medför ca 20 % mindre
grävningskostnad. Motsvarande minskning i
stolp-längderna betyder ca 10 % lägre stolpkostnad.
Då dessa markslag torde vara de vanligast
förekommande, skulle alltså en övergång till de
nedgrävningsdjup som undersökningen visat
vara tillräckliga innebära en icke föraktlig
minskning i kostnaderna vid linjebyggnad utan
att därigenom kvaliteten försämras. En del
större företag har av Kommerskollegium fått
dispens att tillämpa de nya
nedgrävningsdju-pen. Då varje minskning av
anläggningskostnaderna som kan ske utan nämnvärd olägenhet
bör tillvaratas inom
landsbygdselektrifieringen, kan det ifrågasättas om inte tiden är
mogen för att generellt ändra föreskrifterna i
denna punkt så att besparingarna kan komma
även de många små distributionsföretagen på
landsbygden tillgodo.
Orttransformatorstationerna utföres antingen
som husstationer eller stolpstationer. Bland
sakkunskapen har det rått delade meningar om
vilken stationstyp som är att föredra.
Husstationerna har ansetts lämna ett bättre skydd för
transformator och instrumentering och
medger bekvämare betjäning särskilt vid dålig
väderlek. Å andra sidan är de dyrare i
uppförande och underhåll. Utföres stationen av trä,
vilket är vanligt, är den ej brandsäker. På senare
tid synes allt fler fackmän ha kommit till den
uppfattningen att stolpstationen är att föredra
framför husstationen. Den kan byggas utan
formaliteter med byggnadsnämnder och
liknande myndigheter, den är brand- och
driftsäker och drar endast omkring halva
kostnaden i uppförande mot en husstation av trä.
Underhållet har visat sig vara ringa. Sedan
1928 har stolpstationer använts ute i
skärgården på västkusten, där de utsatts för
saltstormar och även i övrigt stått under mycket
ogynnsamma betingelser. Trots detta har
erfarenheterna enbart varit goda ur drift- och
underhållssynpunkt. Det bör dock påpekas att
en transformator i stolpstation blir mer utsatt
för temperaturväxlingar under dygnet och
därför bör vara försedd med expansionsskärl.
För stolpstationens konstruktiva utförande
har vissa riktlinjer nu utbildats.
Högspän-ningssäkringarna, som kan vara en- eller
tre-poliga, bör kunna manövreras från marken
genom stång eller dylikt och
lågspännings-instrumenteringen bör placeras i plåtklätt
träskåp på bekväm räckhöjd från marken.
Gjutjärnscentraler har visat sig mindre lämpliga
och är dessutom dyrare. Man kan med fördel
standardisera tillverkningen av stolpstationen
så att den monteras på verkstad och
lagerhål-les i ett fåtal delar som vid behov sänds ut till
uppsättningsplatsen.
Vid Yngeredsforsbolaget sänds stationerna ut
i sex delar på högspänningssidan och två delar
på lågspänningssidan. Hopsättningen på
platsen är ackordsatt och går mycket snabbt. En
intern standardisering i nu nämnt avseende
439 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
