Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 23 - Luftkyld sugpyrometer, av Robert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luftkyld sugpyrometer
Civilingenjör Robert Engström, Stockholm
536.532 : 662.613.5
För mätning av gastemperaturen i en
överhettare för gaser och ångor vid 1 000—1 100°C
behövdes en horisontellt placerad
sugpyrometer (Tekn. T. 1956 s. 777) med åtminstone
1 m längd instucken i gasen. Vid sådana
temperaturer är det otänkbart att ha ett vågrätt
okylt rör som är fribärande på 1 m längd.
Även med det bästa eldhärdiga stål skulle röret
krökas av sin egen tyngd. Åtminstone en
väsentlig del av rörets fribärande del måste
därför kylas på något sätt.
De flesta sugpyrometrar drivs med tryckluft,
och det låg då nära till hands att även
använda den som kylmedium. En vattenkylning
skulle ha inneburit extra slangar, en tyngre
och mer komplicerad konstruktion, risk för
läckage osv.
En dylik sugpyrometer kan aldrig bli ett
instrument för kontinuerlig driftövervakning.
Den skall ibland endast användas vid enstaka
tillfällen under några tiotal minuter. Om den
har en livslängd av t.ex. 10 h är det ofta fullt
tillräckligt. Om instrumentet kan göras för
några hundra kronor skulle det t.o.m. i många
fall vara tillräckligt om det höll för en enda
mätning, förutsatt att det hinner leverera ett
riktigt mätvärde innan det går sönder och att
Fig. 1. Sugpyrometerspets med keramisk plugg.
man sedan kan plocka ut det utan att det gjort
någon skada. Under den korta mättid det
gäller, spelar det inte heller någon större roll om
mer än en person behövs för avläsning och
hantering.
Eftersom eldhärdiga stålrör är svåra att
bearbeta och forma användes ett rakt rör. Röret,
som var av austenitiskt stål med
skalningstemperaturen 1 125°C, hade 38 mm yttre diameter,
4 mm godstjocklek, 2 000 mm längd och vägde
7 kg. Som termoelement användes ett
Chromel-Alumel-element (Tekn. T. 1954 s. 307) med
tråddiametern 1,5 mm användbart upp till
1 200° C. Eftersom i detta fall den erforderliga
livslängden var kort användes elementet
oskyddat, så att dimensionerna och vikten skulle bli
så små som möjligt.
I sugpyrometerns spets gjordes en
ursvarvning med 34 mm diameter, slutande i en klack
efter 40 mm. I denna ursvarvning placerades
en plugg av keramiskt material, fig. 1. Pluggen
utgjordes av mittdelen till ett
brännarmun-stycke nr 2 av Stockholms Gasverks modell. Av
klacken hindras denna plugg från att sugas in
och infattningen gör att det inte spelar någon
större roll om pluggen får en spricka.
Emellertid tillverkas dessa brännarmunstycken av
keramiskt material som tål mycket häftiga
temperaturväxlingar. Pluggen väger 45 g och dess
värmekapacitet motsvarar ungefär 14 g vatten.
Det är således en mycket liten massa som
behöver värmas till gastemperaturen. Pluggen har 69
kvadratiska hål, 2x2 mm, samt 20 mindre hål
nära periferin. Dess fria gastvärsnitt är 3,15
cm2 och dess gasvärmda yta 270 cnr.
Friktionsmotståndet är omkring två hastighetshöjder.
Vid rumstemperatur är luftmotståndet 200 mm
vattenpelare vid 1 m3/min genomsugen luft,
motsvarande 50 m/s i kanalerna.
I tre närliggande hål i mitten av denna plugg
avlägsnades de två mellanväggarna ned till
20 mm djup, så att det bildades en rektangulär
urtagning på 2 x 8 X 20 mm för det varma
lödstället, fig. 1. Lödstället ligger därigenom i
både längd och diameter nära pluggens
centrum och liar mot omgivande kalla
tegelväggar ett strålningsfönster av 0,5 % av en liel
TEKNISK TIDSKRIFT 1 957 $31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
