Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 30 - Mikroklimat och väg- och vattenbyggnader, av Lennart Wålstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. k. Luftrörelse i en sluttning avskuren med en
banvall. En kalluft samling som^can medföra frost
bildas på vallens högsida.
Om vattenhalten i luften är mycket stor bildas
dimma, som i mycket hög grad hindrar
utstrålningen och den hindrar således
frostbildningen. Dimmorna uppstår framför allt över
öppna vatten, sjörök, och över låga marker,
där avkylningen är störst. Att dimmorna verkar
kalla, beror på att dimma ökar luftens
värmeledningsförmåga. Då det torra lufthölje, som
vanligen omger kroppen, bytes ut mot denna
dimbemängda luft så tränger kölden in, ty det
kunde ju inte bildas dimma utan att luften var
avkyld. Känsliga reumatiska personer mår
därför illa i ett dimmigt klimat. Jordbrukaren
gläder sig åt dimman då klar luft hotar att
medföra frost. En på morgonen sent kvarliggande
dimma hindrar däremot påbörjande av skörd
och sädens torkning i skylar. Dimman skingras
av solens värmestrålar, men det går mycket
fortare om en vind rör om i luften.
Ett ingrepp som på något sätt omskapar
topografin bör således kunna ha en betydlig
inverkan på det marknära klimatet, just i den
del av lufthavet, där människor, djur och
växter har sin existens. Denna inverkan bör bli
av mycket lokal natur.
Verkan av människans ingrepp
Man har byggt en banvall tvärs över fallet i en
sluttande terräng, fig. 4. Vid övervägande
värmeutstrålning råder en svag vind utför
sluttningen. Den avkylda luften rinner bort och
frost hindras härigenom. Mot banvallen
dämmes luften upp och det bildas ett lugnt skikt
utefter marken, där intet luftutbyte sker. En
kalluftssjö bildas utefter banvallen och där
uppträder frost fast det är frostfritt utanför detta
bälte. I ett lokalt bälte utefter banvallen har
alltså klimatet blivit sämre.
Då man dämmer eller sänker vattenytan i
vattendrag blir inverkan olika beroende på
vilken terräng man passerar. I moränmarker
sluttar vanligen landet mot vattendraget, fig. 5.
Innan någon åtgärd vidtagits ligger
normalvattnets nivå i jämnhöjd med en natürlig
strandkant. Stränderna sluttar mot
strandkanten och vid värmeutstrålning rinner den
avkylda luften utför slänten ned över vattnet,
där den, så länge det är isfritt, blir uppvärmd
Fig. 5. Luftrörelse vid värmeutstrålning från en
dalgång med ett reglerat vattendrag;-vattenyta före
ingrepp,–-vattenyta efter reglering.
av vattnet. Temperaturen utjämnas genom sjön
eller älven. Där blir frostfritt, vilket av
människorna utnyttjats i t.ex. lidbebyggelse på
sluttningarna. Uddar och öar i vattendraget
håller sig längst frostfria och de är därför i
första hand uppodlade. Sjörök bildas och en
viss benägenhet för dimma råder utefter
stranden.
Om vattenytan höjs blir man av med de mest
frostfria åkrarna på öar och uddar och
kanske en yppig strandslåtter. Sådant ligger i
öppen dag och blir ersatt så gott det går.
Genom vattenytans höjning och utbredning kan
nya frostfria marker uppstå, men det tar tid
och pengar att uppodla dem. Den höjda och
större vattenytan medför mera utbredda och
högre gående dimmor. Dimbildningen ökar
utefter stränderna.
Om vattenytan sänks permanent skulle inga
stora förändringar i klimatet ske. Man får
något mindre frostfrihet på uddar och öar, som
blivit av med det omgivande vattnet, men nya
marker kanske kan uppstå vilka är
tillgängliga för odling och skogsväxt. Nu är det
vanligen ej så lyckligt att den sänkta vattenytan
blir konstant utan den fluktuerar mellan
lågvatten och ett högvatten, som kanske är högre
än tidigare högvatten. En ojämnhet i klimatet
uppstår därigenom.
Någon mera betydande klimatförsämring
torde man dock ha svårt att mäta sig till i dessa
moränmarker genom vattendragens
reglering. Obehagen för bebyggelsen är stora men
hänför sig ej direkt till klimatet.
Helt annorlunda ställer det sig omkring
vattendrag som passerar genom
sedimentavlag-ringar. Dessa avlagringar har uppstått genom
att havet dragit sig tillbaka eller genom att en
dammtröskel för en insjö genombrutits, så att
sjön blivit sänkt eller helt torrlagd.
Vattendraget skär sig då ner genom de befintliga
jordavlagringarna och bildar en mer eller
mindre djup älvfåra omgiven av stundom höga
nipor. Torrläggningen har skett så småningom
och strandkanten har vid högfloder vid många
tillfällen varit översvämmad. Det strida vattnet
har då fört med sig sand och siam, som
avlagrats på strandkanten varigenom denna
byggts på och blivit högre än det innanför
liggande landet. Detta består av den torrlagda
sjöbottnen, och det är således täckt av lösa
lättbrukade jordarter. Sådana gamla sjöbottnar
är därför i de flesta fall uppodlade och
omgivna av rik bebyggelse.
I detta lågland blir luften lätt stillastående
och benägenhet för frost uppstår. Men biflöden
bestående av avlopp för låglandet samt av
genomflytande bäckar eller åar har i sin tur
också skurit ned sig så att strandkanten på
många ställen är genombruten, och dessa
dalsänkor tjänar inte endast som
dräneringskanaler för vattnet utan även kalluften, som
uppstår då utstrålningen är stor, får avlopp
genom dessa. Älvfåran är djup och ett luftdrag
går också i denna, så att kalluften suges
mycket effektivt ner däri. Landet blir därför frost-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
