Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Elektrokemisk ytbearbetning, av Emanuel Warsztacki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Leitz—Forster-dicigram av ståldctaljers y t pr o filer före och efter elektrolytisk polering.
Förbearbetning har varit finslipning och mekanisk polering. X 1 000.
Elektrolytisk polering
Vid anodisk upplösning i en elektrolyt
bestående av t.ex. fosforsyra och svavelsyra ocli låg
strömtäthet, 4 A/cm2 eller mindre, erhåller
anoden en polerad yta (Tekn. T. 1953 s. 185).
Detta konstaterades redan 1929 av P A Jaquet.
Undersökningar3 visar, att ett skikt av
komplexa salter i hög koncentration bildas vid
anodytan. Detta är en följd av en reaktion
mellan metallytan och elektrolyten. Skiktet har
större viskositet och resistivitet än
elektrolyten. Vid profilspetsar på anodytan blir
resi-stansen mindre, strömtätheten större och
därmed temperaturen högre än vid fördjupningar
i ytan. Härigenom blir materialavverkningen
större på profilspetsarna.
Undersökningar utförda både vid Tekniska
Högskolan i Aachen ocli vid
industrilaboratorier visar, att profildjupet för t.ex. finsvarvade
koniska säten kan minskas genom
elektropole-ring från 4,8 \i till 0,1 [x, för finslipade
ventilskaft från 0,75 ^ till mindre än 0,1 [i och för
vevtappar från 1,5 u till mindre än 0,08 |i.
Vid en annan försöksserie slipades ett
provstycke av stål 0,99 % C, 1,15 % Cr, 0,37 % Mn,
0,34 % Si med olika slipmedel samt
elektro-polerades. Effekten av behandlingen kunde
avläsas i Leitz—Forster-diagram av ytornas
profil, fig. 3. Vid de senaste två proven
(smärgelduk, kornstorlek 20 resp. 10 ix) visar
diagrammet en alltför liten profilförbättring,
beroende på att ytindikatorns nål hade en
diameter av 10 ii.
R Mondon har undersökt friktionskoefficient
och slitning av till olika finhet elektropolerade
ståltappar i lager. Resultaten visar att både
svarvade, slipade och läppade tappar efter
elektropolering ger mindre friktionskoefficient
än före denna bearbetning, fig. 4. Endast en
läppad tapp gav större friktion efter
elektropolering. Slitningen minskades avsevärt för
samtliga tappar genom elektropolering.
Liknande resultat gav en undersökning av
kugghjul. Efter elektropolering sjönk slitning-
en till en åttondel av värdet efter enbart
spån-skärande bearbetning. En kuggväxel med
elektropolerade kugghjul gick dessutom betydligt
tystare.
Slutord
Den elektrokemiska slipningen anses inom
industrin främst ge möjlighet till minskad
diamantförbrukning. Detta tycks kunna ske utan
ekonomiska uppoffringar. Ingen av de hittills
använda elektrolyterna är helt
tillfredsställande. Det är möjligt att elslipningens betydelse
kommer att minska genom utveckling av nya
diamantfria skivor, t.ex. borkarbidskivor.
Fig. i. Friktionskoefficienten, t.v. viel försökets
början, t.h. vid försökets slut, som funktion av det
genom elektrolytisk polering avverkade ytskiktets
tjocklek; tapp —— svarvad,–-slipad, • ■ ■ finslipad,
- • - läppad.
119 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
