Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Statisk elektricitet vid industriella processer, av Knut Ljunggren och Torbjörn Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statisk elektricitet
vid industriella processer
Civilingenjör Knut Ljunggren och tekn. lic. Torbjörn Westermark, Stockholm
Uppträdandet av elektrostatiska laddningar är
ett känt fenomen vid tillverkning eller
hantering av material med hög elektrisk
resistivi-tet. Så är fallet inom bl.a. pappers-, textil-,
sprängämnes-, gummi- och plastindustrierna
samt fotografisk industri och tryckerier.
De uppträdande elektriska laddningarna kan
på många sätt inverka störande: personfara
eller personobehag, brand- eller explosionsrisk
genom gnisturladdning, besvär vid
handhavandet av uppladdat material, eventuellt
resulterande i mindervärdig produkt osv.
Trots att fenomenet med dess skadliga
verkningar länge varit bekant finns ingen generell
metod att effektivt avlägsna eller förhindra
uppkomsten av elektrostatiska laddningar. En
bidragande orsak till svårigheterna att
bemästra problemet är att den teoretiska
förståelsen för de elektrostatiska laddningarnas
uppkomst ingalunda är fullständig1.
Metoder för avlägsnande av statisk
elektricitet
Jordning av metalldelar är närmast en
säkerhetsåtgärd för hindrande av metalldelars
uppladdning till liög spänning, varvid på grund
av de stora deltagande laddningsmängderna
riskabla urladdningar kan uppstå. Inget
jord-ningsförfarande kan principiellt eliminera
uppladdning av ett isolerande material.
Sänkning av ytresistiviteten hos materialet
antingen genom reglering av den omgivande
luftens fuktighetshalt eller genom tillsats av
antistatiska ämnen är ett sätt att leda bort
elektricitet. Det är även tänkbart att vissa av de
antistatiska ämnena direkt kan påverka
uppladdningsprocessen.
Förändring av kontaktmaterialet, t.ex.
beklädning av valsar, över vilka det isolerande
materialet passerar, kan hindra uppladdning.
Speciella eliminatorer av elektrisk eller
radioaktiv typ joniserar luften omkring
uppladdningsstället och medger bortledning av
laddningen. En enklare typ av eliminator är
den passiva2, som är en jordad metallisk
ledare med liten krökningsradie, t.ex. en tunn
621.319.7
tråd, som anbringas nära det laddade
materialet. Liten krökningsradie medför hög
fältstyrka, varvid materialets laddning minskas
genom koronaurladdning.
I det program, som startades vid Institutionen
för Fysikalisk Kemi, KTH, år 1953 för studium
av radioaktivitetens industriella tillämpningar,
ingick som en av arbetsuppgifterna
användningen av radioaktiva strålningskällor för
eli-minering av statisk elektricitet. Endast
knapphändig information om denna metods
möjligheter och begränsning förelåg vid denna
tid, och en undersökning ansågs därför
motiverad.
Det visade sig emellertid att kännedomen 0111
de elektrostatiska laddningarnas uppkomst ocli
storleksordning var synnerligen bristfällig
inom landets industrier. Så kan t.ex. nämnas,
att av över tjugo tillfrågade svenska
textilföretag endast två hade utfört kvantitativa
mätningar av statisk elektricitet. Då en säker
grund för bedömning av elimineringen
effektivitet var erforderlig beslöts att en
kvantitativ undersökning av elektrostatiska
uppladdningar i samarbete med ett antal
representativa företag inom olika industrigrenar skulle
utföras.
Mätningarnas princip
Med en fältstyrkemätare (Baldwin—Dunlop
Statigun) har man mätt fältstyrkan i en
godtycklig punkt från en given, plan, laddad yta
ocli därmed även ytans potential. För denna
V och laddningen på ytan Q gäller:
V = Q/C
där C är kapacitansen.
När en bana av ett isolerande material
passerar en maskin varierar vanligtvis C,
kapacitansen för ytan till omgivningen, eftersom de
geometriska förhållandena varierar. Då det är
laddningen Q som är den primära storheten
given av uppladdningsfenomenet kommer även
V att variera med C. En konstant uppladdning
längs en rörlig bana kan alltså ge en
varierande potential längs banan. Då denna befinner
TEKNISK TIDSKRIFT 1 957 121
K Ljunggren
T Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
