Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Statisk elektricitet vid industriella processer, av Knut Ljunggren och Torbjörn Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig långt från omgivande maskindelar är
kapa-citansen låg och potentialen stor, i närheten
av jordade maskindelar är förhållandet det
omvända. En jämförelse av potentialer i olika
punkter ger därför inget entydigt mått på
laddningens variation under olika omständigheter.
Den laddningstäthet som kan existera på en
fri yta i luft ges av
q = f „E
där q är laddningstätheten, e0
dielektricitetskonstanten för vakuum och E
genomslagshållfastheten för luft. Denna anges vanligen till
30 kV/cm, vilket är något godtyckligt,
eftersom den beror på ytans form och omgivande
kroppar. Laddningstätheten blir då 2,7 • 10 °
As/cm2.
Instrumentets mätområde är 0—3 • 10"°As/cnr.
De uppmätta laddningstätheterna låg i vissa
fall nära värdet 3 • 10"° As/cm2. Emellertid var
det ofta svårt att mäta laddningstätheten under
drift, då mätinstrumentet är så konstruerat
att det för laddningsmätning måste ligga an
mot materialet. Detta gjorde mätningar på
rörliga banor omöjliga. Det
undersökningsmaterial som presenteras, utgöres därför
huvudsakligen av potentialmätningar. Ehuru
potentialen, som framhållits, inte entydigt
representerar laddningens storlek, ger den dock en
god uppfattning om dess storleksordning och
en korrekt uppfattning om dess variation vid
mätningar i en och samma punkt.
Joniserande eliminatorers effekt beror av
fältstyrkan vid eliminatorn, varför potentialen
tjänar som ett korrekt mått på en given
eli-minators effekt i olika punkter. En eliminator
bör t.ex. placeras nära ett ställe, där
potentialen är stor, eftersom en större del av
laddningen då kan ledas bort än vid placering nära
ett ställe med liten potential, förutsatt att
laddningen är konstant längs banan och att
eliminatorn är tillräckligt effektiv.
Det bör även framhållas, att förutom
spänning och laddning den för eliminering
erforderliga strömstyrkan är av betydelse.
Denna är vid konstant laddning en funktion av
den per tidsenhet tillförda laddningen, dvs.
i enkla, praktiska fall banans hastighet. Vid en
och samma laddning krävs en effektivare
eliminator för en bana med högre hastighet. I
allmänhet ökar även laddningen med banans
hastighet, beroende på att
uppladdningsmekanismen är effektivare. Detta visar att
uppkomsten av de elektrostatiska laddningarna
inte enbart kan förklaras genom
jämviktsprocesser utan att även kinetiska mekanismer är
verksamma.
I industriella processer, där snabbt rörliga
band av isolerande material förekommer, är
problemet därför av allvarligare natur och
fordrar kraftigare åtgärder än i fall där
hastigheten är måttlig. Till den förstnämnda
kategorin hör enligt våra erfarenheter
pappers-och tryckeriindustrin samt många processer
inom textil-, gummi- och plastindustrin,
medan andra processer inom textil-, gummi- och
Fig. 1. Avläggare
i blekeri.
mmwwww
plastindustrin samt fotografisk industri och
sprängämnesindustrin faller i den sistnämnda.
Elimineringsförfarandenas
användbarhet
Redan nu kan en gradering av tillgängliga
eli-mineringsmetoder göras med avseende på
deras lämplighet för "snabba" och
"långsamma" processer:
jordningsförfaranden är oberoende av
hastigheten;
sänkning av ytresistiviteten liksom val av
kontaktmaterial och dylikt minskar
laddningen i båda fallen;
elektriska och radioaktiva eliminatorer kan
endast ge begränsad elimineringsström;
elektriska eliminatorer kan konstrueras att lämna
så stor ström, att de åtminstone delvis är
verksamma även i krävande fall, medan
strålningsrisken begränsar den radioaktiva eliminatorns;
den passiva eliminatorn kan lämna en
obegränsad ström, men liksom övriga
luftjonise-rande eliminatorer kan den inte minska
uppladdningen längre än till en viss gräns, vilken
bestämmes av den lägsta spänning som kan
hålla en urladdning vid liv mellan banan och
eliminatorn; denna spänning är dock i
allmänhet så låg att den vanligen inte har några
skadliga följder.
Det framgår härav, att jordningsförfaranden,
sänkning av ytresistiviteten och lämpligt val
av kontaktmaterial är generella metoder,
lämpliga vid såväl snabba som långsamma förlopp.
Passiva eliminatorer är särskilt lämpade för
snabba förlopp. Elektriska eliminatorer kan
användas i flertalet fall, medan användningen
av radiooaktiva eliminatorer är begränsad till
mindre krävande fall.
Radioaktiva kärnor utsänder huvudsakligen
<x-strålning, vilken ger en intensiv jonisation
av kort räckvidd, y-strålning, vilken ger en låg
jonisationstäthet inom motsvarande större vo-
698 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
