Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Statisk elektricitet vid industriella processer, av Knut Ljunggren och Torbjörn Westermark - Nya metoder - Värmebehandling av lättmetaller, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom de undersökta industrierna. Det har
visat sig att följande motåtgärder är effektiva:
höjd luftfuktighet, användning av passiva,
elektriska och radioaktiva eliminatorer.
Som väntat har hög luftfuktighet och passiva
eliminatorer visat sig speciellt användbara vid
stora potentialer. Särskilt bör den passiva
eli-minatorn rekommenderas som ett enkelt,
billigt och ofta synnerligen effektivt medel att
minska stora potentialer till harmlösa värden.
Elektriska eliminatorer ger en tydlig
minskning i flertalet fall, men det kan ifrågasättas,
om den verkligen är tillräcklig.
Radioaktiva eliminatorer har visat sig
användbara när en mindre elimineringsström är
tillräcklig, nämligen i ett fall vid
plasttillverkning och i ett annat vid hantering av
initialsprängämnen. Den senare tillämpningen
bekräftas även av erfarenheter utomlands5. Även
i andra fall har radioaktiva preparat visat sig
användbara som eliminatorer av statisk
elektricitet.
Så kan nämnas eliminering av laddningar
uppstående vid vägning med precisionsvågar
(metoden används bl.a. vid ett flertal
laboratorier i stockholmsområdet), förhindrande av
dammansamling på optiskt glas, textilier (vid
stillastående maskiner) m.m. En annan känd
tillämpning är eliminering av laddningar vid
narkosgivning i operationssalar, vilka eljest
kan orsaka för patienten katastrofala
explosioner.
En tänkbar tillämpning är inom
filmindustrin, där man dock måste skydda materialet
för direkt bestrålning. Dels av detta skäl, dels
för att utröna möjligheterna att utan
strålningsrisk använda stora preparatmängder har
man utvecklat en teknik vid vilken joniserad
luft transporteras från den närmaste
omgivningen av ett radioaktivt preparat till
elimi-neringsstället under det den direkta strålningen
avskärmas. Enklast sker detta med en
luftström som passerar ett väl skärmat preparat
och riktas mot elimineringsstället.
Denna teknik har undersökts på flera håll,
förutom i Sverige8 även i Storbritannien7 och
USA8, e, i det sista fallet dock från annan
utgångspunkt. Enligt denna metod kan måttligt
starka preparat (<100 mC) utnyttjas vid korta
avstånd från källa till förbrukningsplats med
relativt hög verkningsgrad utan någon
strålningsrisk. "Jonblåsaren" ger däremot ingen
lösning till problemet att använda mycket
starka preparat (> 100 mC), då jonernas
re-kombination under transporten nedsätter
verkningsgraden väsentligt.
Av flera skäl har det ej varit möjligt att
uppta annat än begränsade delar av området till
behandling. Statisk elektricitet kan väntas
orsaka allt allvarligare problem med tiden,
eftersom allt högre banhastigheter används inom
industrin och denna i allt större utsträckning
hanterar elektriskt isolerande material
(plaster m.m.). Det vore därför mycket önskvärt
att dessa problem studerades mer allsidigt och
djupgående än vi haft tillfälle att göra.
Litteratur
1. Static Electrification. Brit. J. appl. Phys. Suppl. 2 1953.
2. Buset, H: Elektrostatiska effekter i industrien.
Sentral-institutt för Industriell Forskning, Oslo 1952.
3. Cameron, J F: The use of TI204 in radioactive static
eli-minators. AERE I/R 1 216 1953.
4. Ljunggren, K: Reducering av uppladdningar på
pappersbanor. Sv. Papperstidn. 57 (1954) s. 906.
5. Fowlie, C G & Morris, G: Elimination of static hazard
by the use of radioactive strontium 90. Ind. Chemist 1953
dec. s. 585.
6. Ljunggren, K: An ion blower for the elimination of
static electricity. J. appl. Rad. & Isotopes 1957 (under
tryckning).
7. Quinton, A: The use of radioactive isotopes to overcome
electrostatic dangers in hospital and industry. Radioisotope
Conference 1954, bd 2 s. 188; Brit. J. appl. Phys. Suppl. 2
1953 s. S92.
8. Martin, T L: Production of unipolar air with radium
isotopes. Electrical Engng 73 (1954) h. 1 s. 28.
9. Skilling, H H & Becket, J C: Control of air ion density
in rooms. Franki. Inst. 256 (1953) s. 423.
nya metoder
Värmebehandling av lättmetaller
För att man skall kunna fullt utnyttja
produktionskapaciteten hos t.ex. nya valsverk och strängpressar
för lättmetaller krävs att vissa
produktionshämman-de problem vid värmebehandlingen löses. Framför
allt måste man uppnå snabb uppvärmning av
metallen vilket är svårt då behandlingstemperaturen skall
vara relativt låg, och aluminiumlegeringar
reflekterar värmestrålning mycket bra.
Man använder en snabbt cirkulerande luftström
eller ett saltbad som värmeöverföringsmedium. Vid
kontinuerlig upphettning av ett band med luft kan
man nå 300°C/min temperaturstegring hos 1 mm
tjock plåt, medan motsvarande
upphettningshastighet i mitten av en tätt lindad ring vägande 900 kg
blir bara l°C/min. Som saltbad används nitrat eller
nitrat och nitrit av en alkalimetall. Genom ökning
av luftcirkulationen kan man kanske uppnå lika
snabb upphettning med varmluft som med saltbad.
Dessa metoder kan möjligen komma att ersättas
med motstånds- eller induktionsuppvärmning.
Metallytan kan missfärgas genom reaktion med
värmeöverföringsmediet, genom sönderfall av
smörjmedel på ytan och genom kylvattnet. Vid värmning
med luft oxideras metallytan varvid
Al-Mg-legering-ar kan bli särskilt svårt missfärgade. Efter
upplösningsbehandling i saltbad måste saltet tvättas bort.
Vattnet bör då inte ha mer än 100 mg/1
indunstningsrest, då beläggningar annars uppstår på
metallytan vid torkningen.
Vid upplösningsbehandling skall legeringen snabbt
upphettas till önskad temperatur, och denna skall
hållas konstant under hålltiden. Den följande
kylningen måste vara effektiv om metallens distorsion
vid den skall begränsas och missfärgning skall
undvikas.
Kylningen fördröjs delvis genom bildning av ett
ångskikt intill metallytan vilket emellertid kan
avlägsnas med ultraljud (Tekn. T. 1955 s. 318). Dis-
5 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
