Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Nya metoder - Kemikalieåtervinning vid tillverkning av sulfitcellulosa, av SHl - Dériaz-löphjul för vattenturbiner och pumpar, av P G Fällström - Nitrerhärdning av stål utan ugn, av SHl - Aminer som korrosionsskydd i ånganläggningar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Modellhjul av Dériaz pump-turbin med
stängda skövlar.
del av de gaser sona leds in vid tornets botten.
Svavelvätet i dessa absorberas i lösningen och gasen
avgår svavelvätefri från tornets topp.
Den vätska, som lämnar tornets överdel, är mättad
med svavelväte och innehåller en betydande mängd
löst koldioxid. Vid denna punkt leds ungefär två
tredjedelar av den gas, som förs in vid tornets
botten, till sodaugnen. I denna oxideras gasens ca 5 °/o
svavelväte till svaveldioxid. Vid karbonattornets
botten införs ca 25 °/o av gaserna från ugnen. I
dess nedre del absorberar vätskan koldioxid och
avger svavelväte, över ett utjämningskärl passerar
den sedan till sulfittornet, där alla avgaserna från
ugnen tvättas med sodalösning för återvinnande av
svaveldioxiden. Av gaserna från tornets topp släpps
ca 75 "/o ut i luften, medan resten går till
karbonat-tornet. Den vätska som lämnar sulfittornets botten
kan användas som koklut (Chemical Engineering
febr. 1957 s. 168, 170). SHl
Fig. 2. Sektion
av Dériaz pump
turbin för
Niagara.
Deriaz-löphjul för vattenturbiner och pumpar
Sedan 1952 har man i England arbetat på att få
fram en löphjulstyp som skulle förena
kaplanturbinens flacka verkningsgradskurva med
francistur-binens användbarhet för höga fallhöjder. Resulta-
tet, efter konstruktören kallat Dériaz-löphjulet,
kännetecknas av snett ställda vridbara skövlar med
manöverdon i ett stort nav, medförande halvaxiell
vattenströmning genom löphjulet. Skovelformen är
enkel, varigenom löphjulet kan stängas så tätt att
ledkransen kan slopas. Modellprov har givit goda
resultat, visande förbättring t.o.m. jämfört med
kaplanturbinen.
För ackumuleringskraftverk kan Dériaz-hjulet
utföras reversibelt och tjänstgöra både som
turbin-och pumphjul, fig. 1. En sådan pump-turbin har
konstruerats för Niagara-stationen Sir Adam Beck
(Tekn. T. 1956 s. 782), fig. 2.
Konstruktioner för Dériaz-löphjul utvecklas nu för
fallhöjder och uppfordringshöjder upp till 230 m
(Water Power mars 1957 s. 104—107).
P G Fällström
Nitrerhärdning av stål utan ugn
En helt ny nitrerhärdningsmetod är under
utarbetande i Schweiz och Tyskland. Den kallas
jonnitre-ring och består i princip av kvävejoners reaktion
med stålet. Jonerna alstras genom
koronaurladd-ning i kvävgas. Enligt uppgift utnyttjas elenergin
mycket effektivt. Processen är snabbare än
konventionell nitrering och ger ett ytskikt med större
seghet och utmattningshållfasthet. Värmeekonomin blir
god genom att arbetsstyckena upphettas direkt med
elström och ingen ugn behövs.
Arbetsstyckena görs till katoder i ett gastätt
metallkärl som fungerar som anod. Kärlet evakueras och
fylls sedan med en blandning av kväve och väte.
När spänning släpps på uppstår en
koronaurladd-ning mellan arbetsstyckena och kärlväggen varvid
de förra värms upp, medan den senare förblir
nästan kall; den tar bara emot strålningsvärme.
De av koronaurladdningen alstrade kvävejonerna
attraheras av arbetsstyckena; indiffusion av kväve
1 stålet börjar, och den fortsätter med praktiskt
taget samma hastighet tills det nitrerade ytskiktet
blivit tillräckligt tjockt. Nitreringen utförs vid 500°C
som hålls under hela processen genom automatisk
reglering av eleffekten. Vid hittills gjorda prov har
nitreringen tagit 24,5 h.
Metodens ekonomi är ännu inte utredd, men det
påstås att kostnaderna i alla händelser inte blir
prohibitiva. Dess framtid torde främst bero på de
resultat som kan uppnås med den. De praktiska
prov som hittills gjorts tycks visa att man genom
jonnitrering kan framställa ytskikt med större
nötnings- och utmattningshållfasthet än genom
konventionell nitrering (P M Unterweiser i Iron Age
2 maj 1957 s. 91—93). SHl
Aminer som korrosionsskydd
i ånganläggningar
Kondensvatten är starkt korroderande, om det
innehåller syre och koldioxid som vanligen inte kan
utestängas helt och hållet. Vid högt ångtryck kan
man tillåta bara små mängder korrosionsprodukter
i matarvattnet. Ofta kan man inte lita till
matar-vattenreningen, och den bästa utvägen synes då vara
behandling av ångan för hindrande av korrosion.
Få anläggningar, i vilka stor mängd kondensat går
till matarvattnet, har i detta mindre än 0,1 mg/1 Fe
och 0,05 mg/1 Cu.
Vid behandling av ångan inför man i pannan
flyktiga ämnen vilka antingen höjer kondensatets pH
eller ger ett skyddsskikt på metaller. Till den förra
gruppen hör ammoniak, dennas salter och aminer,
såsom cyklohexylamin och morfolin (tetrahydroxi-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
