Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Nya metoder - Aminer som korrosionsskydd i ånganläggningar, av SHl - Eldskyddsbehandling av cellulosa, av SHl - Doseringsapparat för två vätskor, av SHl - Påvisande av luftföroreningar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/.4-oxazin). Ammoniak är billigast men har
olägenheterna att vara alltför flyktig samt aggressiv mot
koppar.
Aminerna är mindre flyktiga och ger därför gott
skydd, om korrosionen beror på lågt pH hos
kondensatet. Det har visat sig att man med dem kan
hålla halten korrosionsprodukter under 0,01 mg/1,
om de sätts till i sådan mängd att kondensatets pH
blir 8.8—9,0. Cyklohexylamin och morfolin tycks
vara lika effektiva vid samma pH. De tål
överhettning av ångan till 565°C men blir dyra i
användning, om kondensatets koldioxidhalt är hög.
Ar detta fallet eller är syre den viktigaste
korrosionsorsaken, är det lämpligt att använda
oktadecyl-aniin, dennas acetat eller ett närbesläktat ämne som
bildar ett skyddsskikt på metallytorna. I många
fall har stålprovs korrosionshastighet minskats till
bara 1—3 mg/dm2 dygn genom tillsats av 2—3 kg
filmbildande amin per 1 000 t alstrad ånga. I några
av dessa anläggningar var korrosionen dessförinnan
mer än 150 mg/dnr dygn. För koppar har
korrosionshastigheten minskats från 10 till 0,2—0,4
mg/dnr dygn.
Med filmbildande aminer kan ofta betydande
besparingar göras genom minskning av korrosionen
eller kemikalieåtgången vid matarvattenreningen.
Som exempel kan nämnas en anläggning i vilken
man använder ett råvatten med hög bikarbonathalt.
Efter behandling med jonbytare försattes det med
svavelsyra varefter koldioxiden drevs av genom
upphettning. Vid användning av en filmbildande
amin, som kostar 10 000 $/år, lär man spara 100 000
S/år i reningskostnader (D E Noll & II M Rivers
i Industrial & Engineering Chemistry dec. 1956
s. 2146—2150). SHl
Eldskyddsbehandling av cellulosa
Man har funnit, att levoglykosan bildas när
cellulosa brinner vid mer än 250°C. Genom att ändra
sönderdelningsprocessen så att levoglykosan inte
bildas kan man minska utvecklingen av brännbara
gaser, och genom att tillföra ämnen, som ökar
materialets flamresistens och minskar dess
efterglöd-ning, kan man minska eldfaran.
Vid Textile Research Institute i USA har det visat
sig att man kan minska bomulls flambarhet genom
att först förestra cellulosans hydroxylgrupper med
en sulfonylhalogenid och därefter delvis ersätta de
bildade sulfonyloxidgrupperna med brom eller jod.
Efterglödningen kan man minska genom att på
liknande sätt införa en fosforhaltig grupp. Jod tycks
ge den största minskningen av flambarheten, men
brom är billigare.
Man har behandlat såväl tunna som tjocka
bomullstyger och uppger att de därefter har god känsel.
Tygernas vikt ökar bara litet, 10—12 %> även för
mycket tunna rayontyger, ocli deras hållfasthet
minskas obetydligt (Chemical & Engineering News
22 april 1957 s. 28). SHl
Doseringsapparat för tvà vätskor
På laboratoriet och i försöksanläggningar vill man
ofta mata in två vätskor i ett bestämt
blandningsförhållande i en apparat. Är vätskeflödena små, t.ex.
av storleksordningen 1 ml/min, ger rotametrar inte
tillräcklig noggrannhet och doseringspumpar är
dyrbara. Man kan emellertid då reda sig med en
mycket enkel apparat.
Denna består av två relativt grova rör av glas
eller metall anslutna till ett T-rör med en
regleringsventil (fig. 1). Det ena röret monteras lodrätt,
det andra är anslutet med en slangbit så att det kan
ställas i önskad lutning mot lodlinjen. Rören fylls
med de två vätskorna till höjder som är omvänt
proportionella mot deras tätheter. Härigenom har
ingendera vätskan någon benägenhet att rinna över
till den andras rör när rören kopplats samman och
propparna i dess övre ändar satts i.
I det vänstra röret finns ett rör genom vilket luft
bubblar in när vätska tappas ur rören. Härigenom
kommer atmosfärstryck att råda vid luftrörets
mynning i det vänstra röret och vid en något avvikande
nivå i det högra, beroende på olikheten i vätskornas
täthet. Vätsketrycket vid regleringsventilen förblir
därför konstant så länge vätskan i rören står högre
än atmosfärstrycksnivån.
Vätskornas blandningsförhållande kan regleras
genom ändring av det högra rörets lutningsvinkel
därför att den utrinnande vätskevolymen härvid
ändras. Den är i vänstra röret A V1 = A1 A H1 och
i det högra A V2 = A2 A HJ eos där A± och .42 är
rörens tvärsnittsareor. Då trycken av vätskepelarna
över atmosfärstrycksnivån måste vara lika stora, är
A H! £>! = A H„ q2 där £>i och Q2 är vätskornas
tätheter. Ur dessa relationer får man
eos @ = A q1 AJA V2 e2 At ■
Då man känner vätskornas tätheter och rörens
tvärsnittsareor, kan man ur denna ekvation beräkna
den lutning <9 som det högra röret skall ha för ett
önskat, volumetriskt blandningsförhållande. Detta
är nämligen lika med A VJA V2 (G A Lessells i
Chemical Engineering febr. 1957 s. 282, 284). SHl
Påvisande av luftföroreningar
Med en jonkammare lär man kunna påvisa och
bestämma föroreningshalter i luft av
storleksordningen milliliter per kubikmeter. Luften leds härvid
genom en jonkammare (fig. 1) innehållande en
cK-strå-lare, som joniserar luften.
Kammaren har en ytterelektrod av rostfritt stål
(20 mm i diameter, 100 mm lång) och en
inner-elektrod som är en koncentriskt placerad
metalltråd införd genom en glasrörsficka. Denna hindrar
Fig. 1. Apparat
för inmatning
av två vätskor i
konstant
blaiul-nings för
hållande.
Fig. 1.
Jonkammare för
påvisande av
luftföroreningar.
704 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
