Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 33 - Strålkastare för bilar, av EBr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än en fjärdedel av bilarna hade otillräcklig
ljusstyrka för att ens räcka till föreskrivet
minimivärde.
Hinder undviks oftast med en gir. Om denna
ej skall bli för våldsam, vilket innebär olika
risker (t.ex. sladdning), bör sidaccelerationen
vid giren ej överstiga fjärdedelen av
tyngdkraftens acceleration. Antar man, att
avvik-ningen i sidled för att undgå kollision bör
vara åtminstone ca 1,25 m kan man för olika
hastigheter överslagsvis räkna med att man
behöver en vägsträcka som är ungefär dubbelt
så lång i meter räknat, som anges av
hastigheten i m-s vid tillfället2, vid 54 km/h
hastighet sålunda ungefär 30 m. Bromsar man
samtidigt med giren ökas sladdningsrisken
betydligt.
Man bör i regel räkna med tämligen avsevärd
marginal i ljusstyrka ined hänsyn till bilarnas
och förarnas kondition, snabb försämring av
lampor genom överspänning och skakning etc.
Förarnas mörkerseende är i hög grad
beroende av individens kondition i olika avseenden.
Ivrig tobaksrökning i bilen kan t.ex. medföra
krav på flerdubbelt större belysningsstyrka
för att normal synförmåga skall erhållas
(Tekn. T. 1956 s. 673).
Starka strålkastare ses emellertid icke med
blida ögon av ett stort antal medtrafikanter,
särskilt om dessa — vilket kan sägas vara regel
i europeiska länder — har relativt svag
ljusstyrka för sina egna bilars strålkastare. Detta
medför nämligen större bländningsverkan, än
om de båda mötande har lika starka
strålkastare (Tekn. T. 1954 s. 849). Talrika försök
över bländningsverkan har gjorts under
senare år.
Bländningsverkan
Bländning vid bilmöten eller eljest
(vägkorsningar, kurvor) beror, utom på förarens
större eller mindre känslighet (fysiologiska
egenskaper eller enbart attityd) huvudsakligen på
i ögat infallande ljusflöde samt på
kontrastverkan av olika slag. Storleken av det i ögat
infallande ljusflödet beror på den mötande
ljuskällans ljusstyrka och avståndet till denna.
Ljusstyrkan beror i hög grad på synvinkeln.
En fri glödtråd i mörk omgivning skulle icke
medföra nämnvärd bländning. Placeras
glödtråden framför en reflektor ser man den
emellertid under 1 500 gånger större synvinkel eller
mer8 och motsvarande ökad mängd ljus faller
in i ögat.
Kontrasten mellan ljuskällan och dess
omgivning har väsentlig betydelse för bländning. En
strålkastare med ljus bakgrund (t.ex. från en
efterföljande bilkös strålkastare) bländar icke
alls så mycket som om bakgrunden utgörs av
ett mörkt skogsbryn e.d. Anordningar för
homogen spridning av strålkastarljuset minskar
väsentligt dess bländningsverkan, jämfört t.ex.
med sökarljusets koncentrerade ljusfläck. En
tänd strålkastare bländar ej i dagsljus.
Sedan länge har man ansett, att en belys-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
ningsstyrka av 0,4 lx, motsvarande en ljuskälla
med 4 000 cd ljusstyrka på 100 m avstånd,
skulle blända en person med genomsnittlig
syn. En dylik uppgift är, som delvis framgått
av det redan sagda, mycket ofullständig. Av
större värde är följande försök2.
Två provbilar är utrustade med lika
strålkastare, noggrant inställda, samt med
apparater för mätning av avstånd och ljusstyrkor.
De startar samtidigt från motsatta ändar av
en bestämd provväg, vanligen rak och
horisontell, samt försedd med någorlunda mörka
föremål, som satts ut vid vägsidorna med
bestämda mellanrum. De avstånd, vid vilka
förarna ser föremålen, mäts med de nämnda
apparaterna i bilarna. Resultaten av ett
mycket stort antal försök har sammanställts till ett
diagram, fig. 3, som anger de avstånd, vid
vilka föremålen kan upptäckas i
strålkastarljuset från två mötande bilar med lika
utrustning vid olika avstånd.
Man kan se föremål i belysning på två sätt:
"direkt syn", varmed avses att föremålet synes
ljust mot en mörkare bakgrund, samt
"siluettsyn", där föremålet är mörkare än
bakgrunden, t.ex. då det syns mörkt mot den ljusa
bakgrunden av en annalkande bil. Vid
bilmöten förekommer båda slagen av seende.
Si-luettseendet är vid möten av mindre intresse
men har dock betydelse vid större avstånd,
då direktseendet är relativt dåligt. En kurva
för siluettseendet är inlagd i diagrammet, fig. 3.
En metod för mätning av direktseendet vid
möten mellan bilar utnyttjar en
observationsbil, en stationär strålkastare på mötsidan av
vägen (betongväg), samt ett 45 cm högt
föremål på körsidan, ca 3,3 m bakom och lika
långt på sidan om det stationära ljuset, fig. 4.
Såväl bilstrålkastarens som den fasta
strålkastarens ljusstyrka kan varieras. Det
angivna läget av föremålet är enligt erfarenheten
mest svårupptäckt. Föremålets färg är grå
Fig. 3. Synvidd
som funktion av
avstånd mellan
bilar med lika [-strålkastar-utrustning.-]
{+strålkastar-
utrustning.+}
Fig. A. Schema
för bestämning
av synvidd i
mörkerkörning
med användning
av en rörlig och
en stationär
strålkastare med
reglerbara
ljus-styrkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
