Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 34 - Den tekniska översynen av riksgränsen Sverige—Finland, av Börje Lundgren - Diskussionen om horndalseffekten, av WS - Fosforsyra till gödsel i USA, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na till gränsens läge, är i stället hänvisade till
en karta. Härvid är fotokartan ett utmärkt
hjälpmedel, då den är så lättolkad även för en
icke fackman. Det är delegationens avsikt, att
de nu framställda gränskartorna skall få en
vidsträckt spridning. För att underlätta detta
syfte har allt kartografiskt detaljarbete utförts
direkt på fotokartnegativen, vilka även
underkastats den retusch, som är betingad av
militära sekretesskäl.
På särskilda ställen, där gränsen avviker från
djupfåran och följer räta linjer mellan
fixerade brytningspunkter, har gränsen
åskådliggjorts på marken med riksrösen eller ett system
av enslinjer på stranden. Detta är exempelvis
fallet i avsnittet Torne—Haparanda och genom
skärgården ut till territorialvattengränsen.
Vidare har till tjänst för laxfisket inom särskilda
zoner gränsens läge utmärkts i detalj genom
på stränderna parvis uppsatta skyltar, som
anger avståndet till gränsen.
Delegationerna har även avgivit förslag om
överflyttning av vissa holmar och öar från
ena landet till det andra genom en särskild
procedur, som tillvaratar berörda
privatekonomiska intressen. Slutligen har
delegationerna skisserat ett förfarande varigenom samtliga
suveränitetsholmar skulle överföras till
nytt-janderättshavarnas fulla äganderätt, och den
nu mer än hundraåriga oklarheten om denna
egendoms rättsliga status skulle undanröjas.
Litteratur
1. Lundgren B, Odhner, C, Seppälä, V & Vaala, K:
Redogörelse för översynen av riksgränsen mellan Sverige och
Finland 1955—57 och därvid avhandlade spörsmål.
Stencile-rad rapport. Stockholm 1957.
2. Gleditsch, K: Rivers as international boundaries.
Nordisk Tidskrift for international Bet og Jus Gentium 22 (1952)
s. 15.
3. Hult, G: Sveriges nuvarande landgränser. Svensk
geografisk årsbok s. 86. Stockholm 1933.
Diskussion om horndalsefFekten. I sitt
föredrag om järnhanteringens investeringar vid
Jernkontorets tekniska diskussionsmöte 1957 framhöll
Hj. Åselius horndalseffektens roll som
produktionsökande faktor. Denna effekt (Tekn. T. 1957 s. 530)
hade framkommit vid effektivitetsundersökningar i
Horndal — ett av fagerstaverken — där under en
följd av år inga nyinvesteringar hade förekommit
men där man dock trots detta kunnat konstatera en
effektivitetsstegring. Förklaringen till
produktionsökningen torde ligga i små knep som underlättar
arbetet samt ökat intresse från de i produktionen
deltagandes sida. För den svenska järnhanteringen
som helhet uppskattade Åselius horndalseffekten till
ca 1 % per år för nästa tioårsperiod.
I ett diskussionsinlägg framhöll Erland
Waldenström att han fann horndalseffekten mycket
intressant. Man frågar sig dock i vilken utsträckning den
är en effekt som hänger samman med en lång och
oavbruten gynnsam konjunktur, som gör det
möjligt för ett verk med ett kanske relativt ogynnsamt
utgångsläge att utan investeringar — i varje fall
utan sådana kostnader som man aktiverar — ändå
följa med och öka produktionen. Verket har ingått
i en miljö av andra verk, som hela tiden utvecklats,
och det har utan tvivel kunnat tillgodogöra sig en
ström av småerfarenheter från omgivningen. Frågan
är då, i vilken grad det kan vara berättigat att
överföra en sådan kostnadsfri effektivitetsstegring
i ett visst speciellt fall till att bli ett slags
permanent tomgångseffekt hos järnindustrin i dess helhet.
Ett sådant antagande torde ha haft den följden att
kalkylerna bliyit något mer ogynnsamma än vad
de eljest skulle ha blivit eftersom Åselius beräknat,
att av den kapacitetsökning på ca 1 000 000 t som
faktiskt har skett under den gångna
tjugoårsperioden och som har kostat ca 2 000 Mkr., skulle det
dras av 370 000 t i form av en kostnadsfri
horn-dalseffekt. Detta gör att de två miljarderna kommer
att slås ut på en mindre kapacitetsökning och att
följaktligen investeringskostnaden per
kapacitetston blir högre än vad den annars skulle ha blivit.
Den blir nu ca 1 400—1 500 kr., men skulle man
inte räkna med denna horndalseffekt skulle
kostnaden per kapacitetston bli lägre, 1 100—1 200 kr.
Härtill framhöll Åselius som sin bestämda åsikt att
horndalseffekten existerar överallt inom industrin,
alltså inte endast i järnverk, utan vid alla företag
som bedriver industriell verksamhet. Man skall även
i Amerika ha konstaterat förekomsten av en dylik
effekt. Antas horndalseffekten till 1 % om året
skulle produktionskapaciteten fördubblas på ca 70
år, utan att man genom nyinvesteringar avsiktligt
ökar den. Det låter inte orimligt och det torde vara
klokt att räkna med en sådan effekt. Huruvida
siffran 1 o/o är ett riktigt uttryck för effektens storlek
kan självfallet diskuteras (Jernkontorets Annaler
141 (1957) h. 7 s. 376—378). WS
Fosforsyra till gödsel i USA. Användningen av
fosforsyra till gödsel har i USA vuxit från 182 000 t
P2Os 1947 till 993 000 t 1957. Man har förbättrat
tekniken vid tillverkning av fosforsyra på våta vägen.
Den är alltjämt billigare än "ugnssyra", framställd
genom förbränning av fosfor tillverkad i elugn, men
prisskillnaden krymper stadigt. Största delen av
ugnsfosforsyran framställs ur fosforöverskott,
erhållet vid de fabriker som tillverkar fosfor för andra
ändamål än gödsel, men man har nu börjat bygga
en fabrik i vilken uteslutande ugnsfosforsyra för
gödsel skall tillverkas.
Tennessee Valley Authority (TVA) säger att
fosforsyra, framställd på våta vägen, är fördelaktig, bara
om tillverkaren själv använder den till gödsel. På
de flesta platser är prisskillnaden nu så liten att
den inte uppväger svårigheterna vid användningen
av den billigare syran. Det är tänkbart att industriell
tillverkning av högkoncentrerad syra (76 %> P205)
enligt en av TVA utarbetad metod kommer att helt
utplåna prisskillnaden.
Enligt en annan uppfattning finns det inget som
tyder på att prisskillnaden mellan ugnsfosforsyra
och fosforsyra enligt våta metoden kommer att
nämnvärt minskas i USA som helhet inom den närmaste
framtiden. Det finns dock lokala undantag härifrån.
Prisskillnaden bestäms av skillnaden mellan
kostnaderna för elenergi och svavelsyra, och höga
transportkostnader gynnar användningen av ugnssyra.
En stor tillverkare av superfosfat väntar en ökning
av ugnsfosforsyrans användning till gödsel på grund
av den växande användningen av flytande
konstgödsel, för vilken ugnssyran föredras, samt på
grund av den växande tillverkningen av starkt
koncentrerad gödsel till vilken något fosforsyra måste
användas. Han anser dock att fosforsyra enligt våta
metoden alltjämt kommer att föredras till de flesta
fasta blandgödselsorterna (Agricultural & Food
Che-mistry juni 1957 s. 399). SHl
784 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
