Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 34 - Nya metoder - Påvisande av metallbeläggningars porositet, av SHl - Batteridrivet armbandsur, av GAH - Hållbar yta på aluminiumgjuten, av SHl - Dubbel plastbeklädning av rör, av SHl - Pulvermetallurgiskt framställda bronsfilter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Röntgenfotografi av ett nickelskikt på stål.
De stora svarta ytorna är referenspunkter som
anbragts före metallutfällningen; de flesta andra
punkterna beror på synliga gasinneslutningar, de
minsta har orsakats av porer.
Provstycket, en några hundradels mm tjock plåt
på ena sidan belagd med ett ellytiskt utfällt
metallskikt, placeras tillsammans med en mot detta lagd
röntgenfilm i en pappkassett som från
grundmetall-sidan utsätts för röntgenstrålning eller radioaktiv
strålning (fig. 1). Denna måste vara mjuk för att
god kontrast hos bilden skall nås. Härigenom
begränsas grundmetallens tjocklek då för stor
tjocklek skulle medföra orimligt lång exponeringstid.
Tillfredsställande fotografier (fig. 2) har erhållits
genom 3—4 min exponering i röntgenstrålning och
genom 24 h exponering för 1 j.iC radioaktivitet från
radioaktivt järn, nickel eller kobolt. En finkornig
röntgenfilm för industriellt bruk ger bästa resultat.
Gropar, porer och inneslutningar i
metallbeläggningen med ned till 25 ^ diameter kan påvisas.
Ojämnheter i grundmetallen kan bestämmas innan
beläggningen fällts ut (National Bureau of Standards
Technical News Bulletin mars 1957 s. 44; F Ogburn
& M Hilkert i Iron Age 7 mars 1957 s. 123—126).
SHl
Batteri drivet armbandsur
Ett i USA utvecklat ur har på balansringen en spole
som i ett av orons ytterlägen genomlöps av en
strömstöt och då attraheras av en liten permanent magnet
av 77 »/o platina och 23 °/o kobolt, varigenom
balansen hålls i svängning. Batteriet räcker ett år och
uret uppges vara i hög grad okänsligt för yttre
magnetfält [Inco 27 (1957) h. 1 s. 13]. G AH
Hållbar yta på aluminiumgjuten
Vid behandling av pressgjutna aluminiumlegeringar
med polerskiva får man visserligen en blank yta,
men den blir snart matt, om den inte beläggs med
en annan metall eller skyddas på annat sätt. Man
vet emellertid att en hållbar yta med hög glans kan
erhållas på renaluminium, och experiment har visat
att samma resultat kan erhållas med
aluminiumlegeringar om legeringsämnena avlägsnas genom
etsning med syra.
Arbetsstyckena rengörs först i ett varmt, alkaliskt
etsbad, tvättas två gånger i kallt, rinnande vatten
och doppas några sekunder i en koncentrerad
lösning av salpetersyra och fluorvätesyra vid
rumstemperatur. Härvid löses legeringsämnena i ett tunt
ytskikt, medan aluminiet knappast angrips utan blir
kvar i praktiskt taget ren form. Efter etsningen
sköljs arbetsstyckena två gånger i kallt vatten och
placeras sedan i en trumma där deras ytor
komprimeras med kulor (Engineers Digest maj 1957 s. 187).
SHl
Dubbel plastbeklädning av rör
I Italien har man utvecklat en metod för
strängsprutning av två plastskikt på gjutjärnsrör. Dessa
doppas härvid först i ett lim, och överskottet av
detta stryks av. Sedan strängsprutas ett
polyeten-skikt och på detta ett polyvinylkloridskikt i en
operation, utförd med två strängsprutningsmaskiner.
Det inre polyetenskiktet utgör korrosionsskydd,
medan polyvinylkloriden skyddar mot nötning (Modern
Plastics juni 1957 s. 115). SHl
Pulvermetallurgiskt framställda bronsfilter
Metallväv har jämnstora porer och passagen genom
dessa är rätlinjig varför oregelbundet formade
partiklar lätt kan passera genom dem. Pappersfilter,
som består av oordnade, olikstora fibrer, har
däremot oregelbundna porer. Partiklar, som strävar att
tränga igenom dem, måste därför följa en krokig
väg och fastnar då lätt i springor eller fickor i
filtret. Härvid kan många fina korn frånskiljas, men
olikheten i porstorlek hos filtermaterialet gör att
också många relativt stora partiklar slinker igenom.
Sintrade bronsfilter har jämnstora porer liksom
metallväv och djup liksom pappersfilter. Antar man
att bronskornen är sfäriska, kan de packas i
kvadrater, så att varje partikel berörs av fyra andra
liggande i ett plan, eller i trianglar varvid varje
partikel kommer i kontakt med sex andra i samma
plan. Den senare strukturen gör filtret mindre
genomsläppligt för fasta partiklar. Då den är stabilare
än den förra, kan man vänta att varje partikel som
är på väg genom filtret vid något tillfälle skall träffa
på ett område med triangulär struktur.
Om ett sintrat bronsfilter är gjort av ett pulver
med kornstorleken a jx, släpper det igenom
partiklar på upp till 0,414a |x vid kvadratisk struktur och
0,156a |j, vid triangulär struktur. Några partiklar,
som är större än filtrergränsen 0,156a jx, slipper dock
alltid igenom filtret. Det relativa antalet sådana
partiklar är givetvis ett mått på filtrets effektivitet.
Vid jämförelse av ett pappers- och ett bronsfilter
för vilka tillverkarna uppger filtrergränsen 16 fi och
samma filtreringshastighet har man funnit att pap-
Fig. 1. Verket i
ett batteridrivet
armbandsur;
den runda
pastillen upptill
är
miniatyr-batteriet.
213 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
