Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 35 - Omvandlare för siffermaskiner, av Olof Perers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera områden, varvid man för de högre
områdena vanligen använder analog
multiplice-ring (förstärkning) före kvantiseringen.
Samplingsfrekvensen bestäms av den
maximalt tillåtna frekvensen på ingången. Genom
tidsuppdelning kan en enstaka omvandlare
användas för flera kanaler, förutsatt att de olika
parametrarna ej varierar för snabbt i
förhållande till omkopplingsfrekvensen.
Talsystemet är betydelsefullt då det påverkar
komplexiteten hos omvandlaren och lättheten
att tolka siffertalen. Basen tio är lättast att
förstå, men den komplicerar både omvandlare
och räknemaskin. Basen två ger många
förenklingar i omvandlare och räkneenhet, men
är svår att läsa. Behöver man decimala tal för
indikation eller räkning kan räknemaskinen
genom lämplig programmering ge dessa.
Ibland är det lämpligt att använda binärt
kodade decimala tal. I dessa system uttryckes
varje decimal siffra med sin binära
motsvarighet, t.ex. 269 = 0010, 0110, 1001.
Den normala binära koden ersättes i många
omvandlare av en speciell kod, som kallas
omväxlande modifierad, cyklisk och reflekterad
kod eller Gray-kod. I ett system av m binära
siffror representerande 2»» tal finns 2’»! möjliga
kodningsarrangemang. Den modifierade koden
är så utformad att endast en siffra får ändras
från 0 till 1 eller 1 till 0 när man går från ett
tal till närmast följande (tabell 1). Med en
sådan kod undviks maskinella felläsningar.
Vid normal binär kod kan man exempelvis vid
avläsning med borstar vid övergången från 7
till 8 på grund av små skillnader i borstarnas
släpp- resp. kontakttid få vilken siffra som
helst mellan 0—15. Den cykliska koden ger i
sämsta fall siffrorna 7 eller 8.
Antalet siffror i mätetalet för en storhet
avhänger av den noggrannhet med vilken
mätningen kan ske. För de flesta parametrar är en
noggrannhet bättre än ± 0,1 % av fullt
skalutslag svår att uppnå och som väl är ej heller
nödvändig i de flesta tekniska tillämpningar.
Därför är tre decimala siffror ofta tillräckligt.
Ett viktigt undantag är tid- och
frekvensmätning, där en noggrannhet på 5—6 siffror är
möjlig och användbar.
Det binära systemet är mindre kompakt än
decimalsystemet och kräver approximativt 3,3
binära siffror för varje decimal siffra för
samma precision.
För att lagra utresultatet använder man ett
register, som kan ingå i omvandlaren eller i
räkneenheten. Användes omvandlaren i ett
databehandlingssystem kan resultatet skrivas
ut direkt, stansas på hålkort eller lagras i ett
mellanmedium t.ex. på magnetisk trumma eller
på magnetband.
Typer av omvandlingssystem
Analog-sifferomvandlare har byggts för att
behandla vitt skilda typer av analogiingångar och
för att utföra analogi-sifferomvandlingen på
flera olika sätt. Dessa system och anordningar
230 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
kan klassificeras antingen efter analogiingång
eller kvantiseringsmetod, men då det är
relativt lätt att införa analogitransformationer för
att låta en omvandlare handha olika typer av
ingångar är det ofta lämpligare att klassificera
omvandlarna efter den metod för kvantisering
som används.
Anordningar för kvantisering kan indelas i
tre typer med följande karakteristika:
Direkt räkning av antalet enheter som
innehålles i analogikvantiteten.
Jämförelse mellan den okända
analogikvantiteten, siffervärde efter siffervärde, och
subtraktion av siffervärdet då det är mindre än
kvantiteten.
Mätning av den okända kvantiteten genom
jämförelse med en given skala.
Exempel på den första typen är en
längdmätning som man utför genom att förflytta en
linjal av enhetslängd utefter sträckan och
räkna antalet förflyttningar.
En tillämpning i den andra gruppen är
vägning med balansvåg. Den okända massan
placeras på ena vågskålen och kända vikter
placeras på den andra. Om den kända vikten är
mindre än den obekanta massan får den ligga
kvar, dvs. i realiteten subtraheras dess massa
från den okända. Processen upprepas tills man
har uppnått balans för den minst signifikanta
siffran, varefter man summerar de kända
vikterna.
Detta är den mest ekonomiska proceduren. I
automatiska omvandlare kan det ibland vara
lämpligt att först behandla den minst
signifikanta siffran t.ex. i servo- och
bryggkopplingen där storleken på återkopplingen
motsvaras av siffervärden.
Den tredje typen inkluderar alla anordningar
där varje skalstreck på en skala motsvaras av
ett tal.
Fig. 1. Direkt
räknande
omvandlare för
tidsintervall.
Fig. 2. Analog
transformation
av spänning till
tidsintervall;
upptill
blockschema, nedtill
mätprincip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
