Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 35 - Omvandlare för siffermaskiner, av Olof Perers - AB Atomenergis planer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strålerör. Röret, som mottar tonfrekvent
spänning och lämnar en sjusiffrig binär kod, fig. 4,
har en mask med hål representerande talen
0—127, en metallkollektor och ett galler.
Den spänning som skall kvantiseras inmatas
på ena plattparet. Med cyklisk kod kan en
bred stråle användas om varje hål motsvaras
av en separat kollektor och strålen avlänkas
till en av de 128 positionerna. En
svepspänning på det andra plattparet avlänkar strålen
över masken, och strömpulserna på
utgångselektroden representerar det binära tal som
motsvarar ingångsspänningen. Återkopplingen
från gallertrådarna fixerar strålens position.
Gallret har i andra konstruktioner slopats
genom att man kodar masken i cyklisk kod och
använder en bred stråle som ger parallell i
stället för serieoperation.
Slutord
En översikt3 utgiven redan 1953 upptar 53 olika
omvandlare. Senare beskrivna har följt
samma grundprinciper, men större vikt har lagts
på sammankopplingen med siffermaskinen och
på mindre volym och minskat effektbehov. De
system som bearbetas mest är omvandlare för
spänning, vinkelläge, frekvens och tid.
Det mest aktuella önskemålet nu är
instrument som direkt ger mätvärdena i sifferform.
En början har gjorts med siffervoltmeter,
ohm-och wattmetrar, samt vissa enkla tryckgivare.
Samplingsfrekvenser finns från några hertz
vid mekaniska givare upp till 8 000 Hz vid
pulskodsystem. Mångkanalsystem för upp till
100 kanaler har beskrivits. Basen 10 är
vanligast i databehandlande system och basen 2
1 system med siffermaskin för räkning i verklig
tid. Noggrannheten varierar från någon
procent till 19 binära siffror motsvarande 1 : 10~°.
De flesta omvandlare är laboratorieexemplar.
Massproduktion förekommer huvudsakligen av
elektroniska räknare och tidsintervallmätare. I
mindre skala tillverkas omvandlare för
vinkellägen. En amerikansk firma har nyligen
annonserat ett flygburet omvandlingssystem med en
uppgiven noggrannhet ± 0,1 % dvs. 10 binära
siffror, vikt 4 kg, volym 6 1, omvandlingstid
2 [.is per bit. Systemet kan klara 50 000
omvandlingar per sekund.
Litteratur
1. Burke, H A: Survey of analog to digital converters.
PIRE okt. 1953 s. 1455—1462.
2. Hollander, G: Criteria for the selection of analog to
digital converters. Proc. Nat. Electronics Conf. 9 1953 s. 670
—683.
3. Bower, G: Analog to digital converters. ISA-Journal dec.
1954 s. 15—19. A survey of analog to digital converters. NBS
rep. 2 755 juli 1953.
4. Sears, R W: Electron beam deflection tube for pulse
code modulation. BSTJ jan. 1948 s. 49—57.
5. Fletcher, T: Analog measurement and conversion to
digits. ISA Journal sept. 1955 s. 341—345.
6. Barker, X Y: A transducer for digital data transmission
systems. PIEE jan. 1956 s. 42—51.
7. Klein, M m.fl.: Practical analog-digital converters.
Instruments & Automation juni 1956 s. 1109—1117.
AB Atomenergis planer. Trots att arbetena på
de första industriella reaktoranläggningarna
kommer att starkt anstränga bolagets resurser för
forskning och utveckling anser man nödvändigt att redan
under de närmaste åren börja studera mera
avancerade reaktortyper, såsom snabba reaktorer och
homogena reaktorer.
Forskningsstationen vid Studsvik skall byggas ut
enligt den uppgjorda planen. Där skall sålunda finnas
bl.a. en reaktorhall, hallar för en
nolleffektsreak-tor och en van de Graaff-generator, ett metallurgiskt
och ett kärnkemiskt laboratorium, ett isotop- och
ett värmelaboratorium, en anläggning för
behandling av radioaktivt avfall samt servisavdelningar.
Kostnader för erforderliga byggnader uppskattas
preliminärt till 30 Mkr.
Man ämnar så snabbt som möjligt bygga
reaktorprototyper för värmeverk, kraftvärmeverk och
kraftverk, lämpliga för svenska förhållanden. Utom
de reaktorer med naturligt uran och tungt vatten
som har planerats skall man närmare undersöka
system med anrikat uran och vanligt vatten. Den
senare typen förefaller nämligen lovande för
värmeverk med relativt liten effekt och som mobila
reaktorer.
Enligt det svenska atomenergiprogrammet skall
värmekraftverk byggas i sådan takt att deras totala
effekt är ca 500 MW 1965 och att tillbyggnaden
under senare hälften av 1960-talet blir i genomsnitt
150 MW/år. Ett atomkraftverk med ca 100 MW
el-effekt skall vara färdigt omkring 1963 och
utbyggnaden skall fortsättas så att ytterligare kraftverk
på 400—500 MW eleffekt är i drift före 1970.
För att trygga råvaruförsörjningen har man
studerat möjligheterna till en ökning av
uranframställningen ur svensk skiffer. Man förutsätter att
produktionen skall täcka behovet av atombränsle
framemot 1970; den bör då vara ca 120 t/år uran med
början omkring 1963. Först vid så stor produktion
blir framställningskostnaden jämförlig med den som
man har vid bearbetning av rikare malmer i
mycket stor skala.
Det blir därför nödvändigt att bygga ett nytt
uranverk som beräknas kosta 115 Mkr. Byggnadstiden
uppskattas till 4 år. En fördubbling av verkets
produktion kan uppnås genom tillbyggnad för 35 Mkr.
Man håller på med en utredning om det nya
uranverkets placering: i Kvarntorp eller Ranstad i
Västergötland. Kostnaden för uranframställningen kan
sänkas genom utnyttjande av biprodukter. En
anläggning för detta ändamål beräknas kosta ca 60
Mkr. och skall ge svavelprodukter, bl.a. svavelsyra
för uranverket, samt ånga genom förbränning av
skiffern.
Under atomenergiindustrins utbyggnad blir enligt
de uppgjorda planerna behovet av tungt vatten av
samma storleksordning som uranbehovet. Därför är
svensk tillverkning av tungt vatten aktuell. Denna
har studerats vid Asea under flera år.
Investeringskostnaden uppskattas till 1 Mkr/tår vid en
produktion av för Sverige lämplig storlek. Man kan vid
tillverkningen utnyttja den ånga som fås vid det
föreslagna uranverket.
För att man skall kunna utvinna det plutonium,
som bildas vid driften av de industriella
reaktorerna, fordras en kemisk fabrik. Denna bör planeras
så att den successivt kan byggas ut för en
produktion som motsvarar behovet under större delen av
1960-talet. Den bör vara klar för drift omkring
1962. Kostnaden för en sådan anläggning i
Studsvik, där vissa anordningar kan utnyttjas, har
beräknats till 30 Mkr. (AB Atomenergis pepita för
budgetåret 1958/59). SHl
232 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
