Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 36 - Rening av avloppsvatten, av Nils Westberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Biologisk
bädd; bakom t.h.
sedimentering
s-bassänger.
Fig. U. Rening
med aktivt siam
(Enköping); i
förgrunden
luft-ningsbassänger,
i bakgrunden
fr.v.t.h.
fläkt-hus, rötkam-mare och
maskinhus.
Riktvärden för vissa livsmedelsfabriker är:
[-Person-ekvivalent-]
{+Person-
ekvivalent+}
per dygn
Råsockerfabrik, 1 t betor............. 60
Slakteri, 1 t slaktvikt................. 175
Konsumtionsmejeri, 1 t mjölk......... 15
Produktionsmejeri, 1 t mjölk
utan vassleutsläpp .................. 50
med vassleutsläpp .................. 250
Bryggeri, 1 t öl ...................... 40—100
Konservindustrin erbjuder ofta särskilt
svårlösta problem. Till en del sammanhänger dessa
med tillverkningens säsongberoende. Av
kanske ännu större betydelse är att olika livsmedel
vid fabrikationsprocesserna ger upphov till
vitt skilda föroreningsmängder, t.ex.:
[-Person-ekvivalent-]
{+Person-
ekvivalent+}
per dygn
och ton
produkt
Spenat ............................... 450
Rödbetor ............................. 200
Ärter ................................ 200
Morötter ............................. 100
Päron ................................ 85
Tomater, hela ........................ 30
Reningsmetoder
För industrier, som ej är anslutna till
kommunala reningsverk, kan det bli aktuellt att
anlägga egna reningsverk. Man kan emellertid
knappast tala om någon speciell
reningsteknik för industriella avloppsvatten; i stort sett
används samma metoder, som är utvecklade
för kommunalt avloppsvatten.
Man skiljer på låggradig eller mekanisk
rening (slamavskiljning) och höggradig eller
biologisk rening (Tekn. T. 1954 s. 89, 694).
Den höggradiga reningen fordrar nästan alltid
en förbehandling genom låggradig rening (fig.
1). I praktiken bygger man ofta först den
låggradiga reningsdelen, som sedan vid behov
bygges ut med anläggningar för höggradig
rening (fig. 2).
Den mekaniska reningen avser att avlägsna
de avsättbara ämnena från avloppsvattnet.
Före den egentliga slamavskiljningen, som
äger rum i avsättningsbassänger, undergår
vattnet en förbehandling i olika anordningar:
galler, silar, rensskärare, sandfångare och
fett-avskiljare. Om ledningarna är utförda enligt
det kombinerade systemet, måste vid kraftiga
regnflöden en viss del av vattnet bräddas före
reningsverket.
Riologisk rening innebär en kombinerad
oxidation och utflockning av i avloppsvattnet
förekommande organisk substans med hjälp
av bakterier och andra mikroorganismer. Man
använder antingen biologiska bäddar eller
metoden med aktivt siam.
Den biologiska bädden (fig. 3) består av en
1,5—3 m hög bädd av makadam eller slagg,
genom vilken det mekaniskt renade
avloppsvattnet sipprar. Om man sörjer för att
tillräckligt mycket syre från luften är
tillgängligt, utvecklas de för den biologiska reningen
behövliga mikroorganismerna i bädden. Det
avgående vattnet passerar en
eftersedimente-ringsbassäng, där från bädden avgående siam
avskiljs. Man har funnit, att den biologiska
bädden arbetar bäst, om beskickningen är
någorlunda jämn, vilket kan åstadkommas genom
cirkulation av en varierande mängd renat
vatten.
Vid metoden med aktivt siam sker reningen
vanligen i långsträckta bassänger, där luft
inblåses (fig. 4). Detaljerna i anläggningarnas
utformning skiftar; ett gemensamt drag är
cirkulationen av siam — det aktiva slammet. Det
på mikroorganismer rika återgångsslammet
tjänar som ympmaterial och säkerställer en hög
reaktionshastighet. Cirkulationen sker från en
efter luftningsbassängerna belägen
eftersedi-menteringsbassäng. Vid fortvarighetstillstånd
tas överskottsslam ut ur systemet.
Vid såväl mekanisk som biologisk rening
avskiljs stora mängder siam, som måste
oskadliggöras. Vanligen rötas slammet anaerobt under
vatten i slutna rötkammare (fig. 4 och 5).
Utrotningen försiggår snabbare vid förhöjd
temperatur, och man uppvärmer därför ofta
röt-kamrarna till ca 30°C. Den bildade rötgasen
7 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
