Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 36 - Nya metoder - Total återvinning av svavelsyran i betvätska, av SHl - Andras erfarenheter - Förbehandling av rostbeständigt stål före ellytisk metallbeläggning, av U T—h - Fastsättningsdon av plast, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Storbritannien har inan emellertid utvecklat en
metod vid vilken det vid indunstningen utfällda
järn-ll-sulfatet skils från varefter syran kan
användas på nytt. Då sulfatet emellertid inte är säljbart,
rostas det varvid svaveltrioxid, svaveldioxid och
järnoxid erhålls. Svaveloxiderna absorberas med
vatten i tvättorn varvid trioxiden ger svavelsyra och
dioxiden löser sig i denna.
Lösningen luftas i närvaro av en mycket liten
mängd mangansulfat vilket verkar som
oxidationskatalysator. Dioxiden övergår till trioxid och
svavelsyra. Förgiftning av katalysatorn kan hindras
genom att litet ozon sätts till luften. Processen har
provats i halvstor skala, men dess tillämpning i en
kontinuerlig, industriell anläggning fordrar en väl
genomtänkt automatisk regering (W bullough i
Sheet Metal Industries april 1956 s. 243—246. Ref. i
European Technical Digest 1957 h. 3 No. 1 344).
SHl
andras erfarenheter
Förbehandling av rostbeständigt stål
före ellytisk metallbeläggning
Det är som bekant mycket svårt att få en god
vidhäftning mellan krom- och krom-nickelstål och en
ellytiskt utfälld metall, beroende på det
passiveran-de ytskiktet på dessa legeringar. Visserligen
förekommer relativt sällan ett behov av ytbeläggning
på rostbeständigt stål, men om en hydrofil yta
önskas är detta nödvändigt. För högfrekvensändamål
måste ytresistansen nedsättas genom förkoppring
och vid insmältning av glas måste ytan vätas av
glasmassan.
Den vanliga proceduren är en kortvarig anodisk
betning i svavelsyra (täthet 1,60 g/cm3), varefter
strömmen omkastas några sekunder. Under den
katodiska perioden reduceras oxiderna. Efter
tvättning överförs arbetsstycket till ett kopparcyanidbad
för utfällning av koppar. Man har emellertid
funnit att denna behandling ofta är ineffektiv särskilt
vid kromstål och rekommenderar i stället följande.
Föremålen, som skall vara befriade från glödskal,
fett och andra föroreningar, betas ca 30 s anodiskt
vid rumstemperatur i 70 vikt-°/o svavelsyra med bly
som katod och en anodströmtäthet av 5 A/dm2.
Efter tvättning i kallt vatten görs föremålet
kato-diskt i en syrablandning av 4 volymdelar
koncentrerad svavelsyra, 1 volymdel koncentrerad saltsyra
och 5 volymdelar destillerat vatten. Som anod
används platina. Lösningen används vid
rumstemperatur, katodströmtätheten skall vara 5 A/dm2 och
tiden ca 30 s. Man bör skaka föremålet så att gas
blåsorna går bort.
Efter tvättning i kallt vatten kan föremålen
direkt överföras till ett kopparcyanidbad. Även ett
kopparsulfatbad lär kunna användas. Nickel kan
utfällas direkt efter denna betningsprocedur och
andra höglegerade stål, dock ej molybdenlegerade,
kan förbehandlas på samma sätt. Den nämnda
syrablandningen kallas i litteraturen 541-lösning (E
Mor-ley i Bulletin Institute of Metal Finishing 1956 h. 1
s. 59—61). U T—h
Fig. 1. Fjädrande
klämmer av nylon.
Fastsättningsdon av plast
Plaster, framför allt nylon, används numera i allt
större utsträckning som fastsättningsdon av många
olika slag. Orsaken härtill är plastens seghet och
böjlighet som bl.a. tillåter dess användning när
materialets förmåga till töjning eller sammantryckning
är av betydelse, t.ex. för tätning. Vidare är plasterna
värme- och elisolerande samt korroderar inte. De
kan också färgas i massan så att fastsättningsdonet
harmonierar med arbetsstycket och därför inte
behöver maskeras eller målas.
Några av plastdonen är kopior av traditionella
fastsättningsdon, t.ex. muttrar, skruvar och nitar (Tekn.
T. 1952 s. 360; 1956 s. 177). Dessutom finns
emellertid nu många speciella typer t.ex. en fjädrande
isolerande klämmer av nylon för elledningar (fig. 1),
som helt enkelt trycks fast i ett ogängat hål,
klämmer av glasfiberarmerad polyester, som tål slag och
vibrationer, ogängade muttrar av nylon (fig. 3) och
pluggar av cellulosabutyrat vilka används för
fastsättning av skruvar i tegel, betong eller väggplattor
(fig- 2).
Kombinationer av plast och metall förekommer
också, t.ex. en plastskruv med metallkärna för
ökning av hållfastheten (Tekn. T. 1950 s. 1166) och
en metallskruv med en ogängad nylonpärla, vilken
låser skruven i vilket läge som helst (fig. 4).
Ny-lonet trycks nämligen samman och utövar ett tryck
Fig. 2. Pluggar av cellulosabutyrat.
846 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
