Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Trafikplanering för storstäder, av Kurt Leibbrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrymmet, måste begränsas. Räddningen för
våra städer är den kollektiva trafiken, som i
och för sig kan uträtta samma trafikarbete som
den privata trafiken, men som därför kräver
betydligt mindre utrymme. I en trafikplan för
en stad i USA föreslås parkeringsförbud inte
endast som nödfallsutväg utan planmässigt på
lång sikt. De nuvarande parkeringsplatserna i
innerstaden skall under de närmaste åren
slopas och ersättas av storgarage i kanten av
cityområdet. Sedan år tillbaka anlägges i London
vid de yttre stationerna för tunnelbanorna och
järnvägarna stora parkeringsplatser, där
bilföraren förvandlas till passagerare i de
kollektiva trafikmedlen. Den moderna staden kan
inte leva utan den kollektiva trafiken;
personbilstrafiken dödar sig själv i det inre
stadsområdet.
Den kollektiva trafiken är nödvändig för att
städerna skall kunna leva vidare, men även
här har man redan nått gränser. Spårvägståg,
busståg och ledade bussar kan inte göras
längre, eftersom de skulle bli för svåra att köra i
trafiken. Fordonens bredd och höjd kan inte
längre ökas. Den tilltagande trafiken i
storstäderna måste därför ombesörjas på räls. När
man då talar om räls, menar man inte bara
de snabbanor eller tunnelbanor, som redan
finns i storstäderna. Italienarna gör försök
med en bussbana, på vilken busståg kommer
att föras med hjälp av skenor. Även idéerna
för enskenebanan går igen. Denna är i och för
sig ingenting nytt. Sedan över 50 år finns det
en "Schwebebahn" i Wupperthal i
Väst-Tysk-land. Wenner-Grens Alweg-system skall just
övergå från försök till praktisk användning.
Amerikanarna har för inte så länge sedan i
Houston i Texas tagit en kort enskenebana i
trafik. Utvecklingen inom det rälsbundna
fordonsområdet är ännu inte avslutad. Den
kommer troligen att påverka stadsbyggandet i
framtiden lika väl som hittills.
Utspridning av trafiken
I kampen mot de svåra trafikförhållandena är
stadsbyggandet inte det enda medlet.
Kostnaderna för nya trafikanläggningar och de
därmed förknippade stadsbyggnadsmässiga
ingreppen tvingar städerna till att utnyttja även
andra möjligheter.
I tidsfördelningen av trafiken finns kanske
ännu vissa reserver. De svåra
trafikförhållandena råder inte under hela dagen utan endast
under rusningstiderna och dessa är beroende
av trafiken mellan bostad och arbetsplats.
Fjärrtrafiken är mindre bunden till tiden och
känner inte så utpräglade trafikspetser.
Därför får man överväga, om den nuvarande
indelningen av arbetstiden är nationalekonomisk
och förnuftig. Det kan inte löna sig att för de
korta spetsbelastningarna i fråga om trafiken
mellan bostad och arbetsplats öka
gatubred-derna, göra nya gatugenombrott i våra städer,
köpa bussar, bygga tunnelbanor osv.
Utspridningen av arbetstiden är i och för sig det
lämp-$
7 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
Fig. 7. Trafikutformning kring järnvägsstation med
säckspår. En station är en starkt trafikalstrande
anläggning, som kräver effektiva anslutningsleder.
Fig. 8.
Förplatsen vid
järnvägsstationen i
Bern; vanlig
gatutrafik. [>
kollektiv trafik
och
anslutningstrafik.
Den kollektiva trafiken
Den andra lösningen för stadsplanerna på båda
sidor om Atlanten är kampen mot
utrymmesbristen. Då det är omöjligt att öka
gatubred-den i de inre delarna av städerna 1 O-falt måste
det onda angripas vid roten. Trafiken med
sådana fordon, som kräver det största gatu-
n—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
