Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Obalanser och balanseringsmaskiner, av Fritz Abicht och Lennart Grönskog - Kraftutbyte mellan Schweiz och dess grannländer, av Nils Holmin - Aldehyder och alkoholer enligt oxometoden, av SHl - Det svenska virkesförrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra. Högra spänningsdelaren ställs in så, att
UVl = k Uhi- Utgående spänningen U blir då
noll varför också vänstra instrumentet visar
noll.
Om balanseringsvikten flyttas till vänstra
sidan skall vänstra instrumentet ge fullt utslag,
det högra däremot visa noll. Denna inställning
görs då med den vänstra spänningsdelaren.
Kraftutbyte mellan Schweiz och dess
grannländer. Liksom Sverige har Schweiz
vattenkraftöverskott på sommaren och belastningsmaximum
på vintern. Inhemska åtgärder att bemästra denna
situation har vidtagits genom skapandet av
regleringsmagasin, i vissa fall kombinerade med
pumpkraftstationer. Olika former för samarbete med de
huvudsakligen ångkraftproducerande grannländerna
har successivt etablerats.
På ett tidigt stadium utbyggdes schweizisk
vattenkraft, vars avsättning säkrades genom kontrakt med
lång varaktighet med elektrokemiska och
elektrometallurgiska företag i grannländerna. Med
nuvarande snabba utvecklingstakt för elkonsumtionen
föreligger ej motiv för kraftförsäljning av detta
slag. För den fortsatta utbyggnaden av återstående
40 Vo av all ekonomiskt utbyggnadsvärd
vattenkraft är man emellertid angelägen att få sälja
sommaröverskotten med något kortare kontraktstid.
Dessa leveranser möjliggör att mottagarländerna
kan ersätta dyr ångkraftproduktion med billigare
importerad vattenkraft. Utöver dessa mer fasta
exportkontrakt levereras t.ex. under sommarhelg
överskottskraft i en omfattning, som ej kan
förutsägas, men som kan utnyttjas t.ex. i
pumpkraftverk.
Även renodlade kraftbyten förekommer. Schweiz
exporterar sommarenergi och får i utbyte en
reducerad energikvantitet på vintern. Denna återleverans
kan ske på natt eller helg, dvs. då leverantören ej
har toppbelastning, emedan Schweiz kraftbrist
under vintern avser energi och således möjligheterna
till dygns- och veckoreglering av kraftproduktionen
är goda. Konsekvensen för ångkraftlandet blir att
under sommaren kraftstationer kan ställas av i viss
omfattning medan under vintern en relativt jämn
produktionsnivå kan hållas.
Ytterligare en följd av att Schweiz disponerar
produktionskapacitet räknat i effekt men önskar
energitillskott är, att högvärdig toppeffekt kan
exporteras även under vinterns dagtid om en större
energimängd återlevereras under nattid.
Liksom för export finns för import kontrakt av
såväl längre som kortare varaktighet. En intressant
form av import av kraft tillämpades omedelbart
efter kriget gentemot Frankrike och Italien. Dessa
länder hade angelägna behov av
ångkraftutbyggnader utan att snabbt nog själva kunna tillverka
maskineri och hade därtill en ansträngd
handelsbalans. Schweiz hade såväl kapital med låg ränta
som potentiell industrikapacitet. Med såväl kapital
som maskiner från Schweiz byggdes
ångkraftstationer och som betalning erhöll Schweiz viss del av
den vinterenergi, som dessa stationer producerade.
Allteftersom möjligheterna att tillgodose
vinterbehovet med egna vattenkraftanläggningar
försvåras. stiger behovet av import baserad på fasta
kontrakt. Som ytterligare komplikation tillkommer den
egna vattenkraftproduktionens variation mellan
åren beroende på aktuell vattentillrinning. Vissa
fleråriga kontrakt möjliggör variation av energi-
importen inom vissa gränser. Varje vecka göres
därtill kortsiktiga uppgörelser om önskvärd import
med hänsyn till aktuella produktions- och
distributionsmöjligheter samt oväntade förändringar på
konsumtionssidan. Kraftpriserna bestäms härvid av
den aktuella produktionskostnaden.
Allt kraftutbyte handhavs från schweizisk sida av
olika kraftföretag, som har
samkörningsförbindel-ser med grannländerna. Man har endast vissa
allmänna lagar för energiexport att följa utöver de
bestämmelser om vattenreglering o.d. som råder i
landet. Ett för exportörerna gemensamt organ har
bildats i avsikt att bevaka gemensamma intressen
och medverka till ekonomisk utnyttjning av
vattenkraftproduktionen. Sammanslutningen svarar dock
ej för några egna kraftkontrakt utan detta är
förbehållet de olika medlemsföretagen.
Även om det totala kraftutbytet endast motsvarar
2,5 °/o av den schweiziska handelsbalansen har det
stor betydelse för den sektor i näringslivet det
främst berör — elförsörjningen (Electric Light and
Power 25 mars 1957 s. 84). Nils Holmin
Aldehyder och alkoholer enligt oxometoden.
Vid slutet av 1930-talet utarbetades i Tyskland ett
förfarande, kallat oxometoden (Tekn. T. 1955 s. 137),
vid vilket en olefin bringas att reagera med koloxid
och väte, dvs. med syntesgas. Som katalysator
används ett koboltsalt, t.ex. koboltnaftenat, och
reaktionen genomförs nu vid 75—200°C och 100—300 at.
Produkten är aldehyder med en kolatom mera än i
det ingående kolvätet. Den är inte enhetlig utan
består av ett antal isomerer. Av propen får man t.ex.
både normal och isobutyraldehyd och av hepten ett
antal isomerer av aldehyder med åtta kolatomer.
Aldehyderna kan säljas, men efterfrågan på dem är
liten varför de reduceras till motsvarande alkoholer
genom hydrering. Alkoholerna används mest för
framställning av estrar som är mjukningsmedel för
plaster. Isooktyl- och decylalkohol utnyttjas för
detta ändamål; tridecylalkohol är ett
utgångsmaterial för detergenter och butyl- och amylalkohol
används som lösningsmedel.
Efter andra världskriget blev oxometoden fri från
patenthinder i USA där man började utnyttja den
1948. På sex år byggdes produktionskapaciteten upp
till 68 000 t/år, men försäljningen har inte hållit
jämna steg; 1955 var den troligen bara ca 24 000 t
och 1956 33 000 t. Trots stark konkurrens från
alkoholer framställda på annat sätt tror man att
försäljningen skall växa stadigt om än långsamt.
Oxometoden kan nämligen användas på flera sätt.
Vid ett företag gör man t.ex. av butylföreningar
neopentylglykol, trimetylpentandiol och
2-etyliso-hexanol. Man har också börjat tillverka
nonylalko-hol för användning till mjukningsmedel. Enligt
Bureau of Mines är oxometoden vidare lämplig för
överföring av tertiära alkoholer till aldehyder,
metanol till etanol, formaldehyd till etylenglykol,
di-metylamin till dimetylformamid, tetrahydrofuran till
2-hydroximetyltetrahydrofuran och antracen till
9,10-dihydroantracen.
Det finns ytterligare många möjligheter, men man
vet inte om oxometoden kan konkurrera med andra
tillverkningsmetoder. Det synes dröja länge innan
produktionskapaciteten är helt utnyttjad (Chemical
& Engineering News 18 mars 1957 s. 16—19). SHl
Det svenska virkesförrådet omfattar 1511 milj.
"skogskubikmeter under bark", varav 1 285 (85 °/o)
utgörs av barrträd, 166 (11 °/o) av björk och 60
(4 %>) av andra lövträd. Björken representerar
således ett mycket stort virkeskapital.
870 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
