- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
869

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Obalanser och balanseringsmaskiner, av Fritz Abicht och Lennart Grönskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 11. Länkkoppling för överföring av
vridmoment.

Mätprincip

I balanseringsmaskinens lagerhållare,
"vaggor", uppstår vibrationer i horisontalplanet,
enär vaggorna är frisvängande i detta plan.
Vardera vaggan är upphängd i två fjädrar. De
horisontella svängningarna är praktiskt taget
odämpade. Vaggorna har en viss
egensväng-ningsfrekvens. Konstruktionen är utförd så, att
egensvängningsfrekvensen alltid är lägre än
balanseringsfrekvensen.

Alla möjligheter måste tillvaratas för att man
skall få rörelsen så friktionslös som möjligt, så
att god överensstämmelse mellan vibrationens
och obalansens vinkelläge uppnås. Vardera
vaggan står i förbindelse med en
vibrationsgivare, även den utan friktion, som består av
en spole införd i luftgapet på t.ex. en
Ticonal-magnet.

Då ett obalanserat objekt roterar i lagren med
konstant varvtal, vibrerar vaggorna, varigenom
mot vibrationen proportionella sinusformiga
växelspänningar uppkommer i
vibrationsgivarna. Dessa spänningar förs en i taget genom ett

Fig. 12. Kalibrering av rotor för vänster sida; obalans
på höger sida; A’ — A’ tröghetsaxel.

kalibreringsnät, vid högkänsliga maskiner även
genom en förstärkare, till en multiplikativ
mätanordning, elektrodynamiskt instrument eller
ringmodulator med vridspoleinstrument, som
också matas med en referensspänning.
Referensspänningen erhålles från två 2-poliga
synkrongeneratorer, en för vardera
balanserings-planet.

Referensspänningens fasläge kan förändras
genom att generatorernas statorer är vridbara
med en ratt. Referensgeneratorerna är fast
kopplade till länkkopplingen, varför
referensgeneratorns rotor alltid har samma vinkelläge
i förhållande till länkkopplingen. Varje
referensgenerator har två lindningar, vilkas
spänningar är 90° förskjutna till varandra. Det
elektrodynamiska instrumentet eller
ringmodu-latorn med vridspole kommer under påverkan
av vibrationsspänning och
referensgenerator-spänning att göra utslag, som är beroende av
dessa spänningars produkt och cosinus för
fasvinkeln mellan dessa.

Är fasläget för de båda spänningarna
detsamma, det vill säga eos .9? = 1 för fasvinkeln
mellan dem, gör instrumentet maximalt utslag.
Utslagets storlek är enbart beroende av
produkten mellan de båda spänningarna, och
eftersom referensspänningen har ett visst fixt
värde för balanseringsvarvtalet i fråga, utgör
instrumentets maximiutslag ett mått på
obalansens storlek. Genom inkoppling av den 90°
förskjutna spänningen får man eos <p = 0, varvid
instrumentutslaget blir noll. Obalansens
vinkelläge sökes härigenom. Obalansens vinkelläge
kan även sökas med hjälp av maximiutslaget,
men det har visat sig, att ett noggrannare och
snabbare resultat uppnås, om nolläget
användes.

Kalibrering snätet

Balanseringen skall företas i två av objektets
konstruktion bestämda plan. Det finns ett
mätinstrument för varje plan. Med hjälp av
kali-breringsnätet kan maskinen inställas så, att
instrumentutslaget direkt visar hur mycket
material som skall tillföras eller tas bort i resp.
kor-rektionsplan. En ny inställning av
kalibre-ringsnätet görs för varje typ av rotor.
Inställningen införs lämpligen i en tabell.

För ett objekt, som roterar i
balanserings-maskinen, är lagren stilla, då rotorn är i
balans, och inga spänningar induceras i de två
vibrationsgivarna.

Placeras en vikt på rotorns högra sida, fig. 12,
kommer, då lagren i balanseringsmaskinen är
frisvängande, objektet att rotera kring sin
tröghetsaxel A’ — A’, varvid vibrationer i de båda
vaggorna uppstår. Vibrationerna är då i högra
vaggan större än i den vänstra. Instrumentet
för höger sida skall ge fullt utslag för
obalansen enär obalansen befinner sig på denna sida.
Det vänstra instrumentet skall däremot icke
ge något utslag oaktat vaggan vibrerar.

Högra vibrationsgivaren ger spänningen U^.
Vänstra vibrationsgivaren är kopplad så att
dess spänning ligger i fas motsatt den hög-

TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 869

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:54:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0893.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free