Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Nya metoder - Ferromangan ur fattig malm, av SHl - Nya material - Fotografiskt papper på glasfiberväv, av SHl - Titanlegeringar, av SHl - Bultar för hög temperatur, av SHl - Fluorelaster, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pas vid ca 1 350°C i den första elektrougnen. Den är
specialkonstruerad och liknar den tredje
elektrougnen (fig. 2). Elektroderna hålls från 12 mm över
slaggytan till 50 mm under den. Härigenom kan
man reglera temperaturen på 100°G när och
förång-ning av mangan kan undvikas.
I den första elektrougnen reduceras järnet ut med
kol. Man tappar ett järn med hög fosforhalt, vilket
behandlas i en konverter till säljbart tackjärn.
Slaggen, som håller 16—17 °/o Mn och 3 °/o Fe, är en
högvärdig manganmalm och överförs flytande till
den andra eller tredje elektrougnen. I den förra
tillsätts kol och antingen kalk eller kvarts varvid
ferromangan med hög kolhalt eller en
järn-kisel-mangan-legering erhålls. Den senare behandlas med slagg
från den första elektrougnen varvid ferromangan
med låg kolhalt fås (J J Burke i Jornal of Metals
mars 1957 s. 340—342). SHl
nya material
Fotografiskt papper på glasfiberväv
Vid fotogrammetri behöver man dimensionsstabilt
fotografiskt papper. Dettas emulsion är vanligen
gjuten på ett laminat av papper och aluminium. Ofta
behöver man emellertid ett papper för
reflexkopiering, vilket måste vara ljusgenomsläppligt. Man har
därför tillverkat ett laminat av papper och glasväv
(jfr Tekn. T. 1951 s. 506) med den fotografiska
emulsionen på papperssidan.
Det nya materialet uppges ha lika god
dimensionsstabilitet som papper-aluminium. Dessutom är det
mycket böjligt och har utmärkt resistens mot
fotografiska kemikalier. Glasfiberväven kan beläggas
med papper av olika slag, t.ex. med transparent
papper på ena eller båda sidorna. För att papperet
skall få god adhesion till väven impregneras denna
med en suspension av en plast i vatten som delvis
får avdunsta innan papper och väv läggs samman
(Engineers’ Digest juni 1956 s. 231). SHl
Titanlegeringar
Titan kan anta två kristallformer, betecknade oc och
ß-, a-titan är stabil under 885°C och /Mitan över
denna temperatur (Tekn. T. 1954 s. 371). Legeras
Tabell 1. Kommersiella titanlegeringar i USA
<x-/?-legeringar: Sammansättning
Ti-140 A 2 c/o Cr, 2 °/o Fe, 2 % Mo
Ti-155 A 2 •/• Al, 1,4 °/o Cr, 1,3 % Fe, 1,4 % Mo
MST 5 Cr-3 Al 5 •/. Cr, 3 •/. Al
MST 6 A1-4V 6 °/o Al, 4 •/» V
C 130 AM 4 °/o Al, 4 °/o Mn
C 110 M 8 %> Mn
RS 110 3,5 •/« Cr, 1,5 •/• Fe
RS 140 5 •/. Al, 2,75 Cr, 1,25 •/. Fe
RS 110B 3 •/. Mn, 1,5 •/. Al
a-legering
A 110 AT 5 •/. Al, 2,5 •/. Sn
5 •/. Al, 2,5 •/. Sn
titan med tillräcklig mängd Mo, V, Nb, Fe, Cr eller
Mn, överlever /?-fasen vattenkylning till
rumstemperatur. Den är emellertid inte stabil utan
omvandlas åtminstone delvis till ct-fas vid upphettning till
en temperatur under omvandlingspunkten. En
tillsats av 5—15 «/o /^-stabiliserande legeringsämnen
fordras för bibehållande av /J-fasen; mindre mängd
är tillräcklig för erhållande av en oc -^-legering.
De kommersiella titanlegeringarna i USA (tabell 1)
är i dag antingen oc- eller a-j?-legeringar. De senare
har ägnats det största intresset därför att de har
större hållfasthet. De kan utskiljningshärdas genom
lämplig värmebehandling (Tekn. T. 1954 s. 938).
Av legeringselementen tros järn och krom ge
inter-metallföreningar med titan vid /S-fasens omvandling
till oc-fas. Härvid blir legeringen spröd. Molybden
löses fullständigt i ,/?-fasen. Den ger ingen
inter-metallförening. Detsamma gäller för V, Nb och Ta.
Dessa metaller bör därför vara lämpliga till
hög-temperaturlegeringar.
Aluminium, som till största delen ingår i a-fasen,
ökar titans brottgräns och kryphållfasthet vid
förhöjd temperatur men minskar dess bearbetbarhet
(Tekn. T. 1954 s. 875). Det används oftast
tillsammans med en .^-stabiliserande metall, då binära
Ti-Al-legeringar har ganska liten hållfasthet vid
rumstemperatur.
Dessa erfarenheter har tillämpats vid utarbetande
av legeringen MST 6A1-4V (Tekn. T. 1956 s. 258).
Man har emellertid nu funnit att en legering med
ännu bättre högtemperaturegenskaper kan erhållas
med molybden i stället för vanadin. Vid 550°C har
sålunda en legering, innehållande 7 °/o Al och 3 °/o
Mo, samma kryphastighet (1 n/cmh) vid 2 800
kp/cm2 spänning som MST 6A1-4V har vid 1 400
kp/cm2.
Man har tillverkat plåt med ned till 1,5 mm
tjocklek av den nya legeringen. Den blir spröd vid
svetsning, och svetsarna måste därför värmebehandlas.
Man kan vänta att plåten skall vara mera
svårfor-mad än plåt av MST 6A1-4V som redan den erbjuder
stora svårigheter. Därför torde Ti-Al-Mo-legeringen
vara lämpligast till smiden (H Margolin i Metal
Progress febr. 1957 s. 86—91). SHl
Bultar för hög temperatur
Av ett nytt stål, kallat Vascojet 1000, lär man i
USA göra bultar som vid 480°C överträffar de
militära fordringarna vid rumstemperatur på de
starkaste bultarna för flygplan. Stålet som är en
modifikation av ett sedan 1933 tillgängligt stål för
varm-bearbetningsmatriser, innehåller 0,40 °/o C, 1,30 °/o
Mo och 5,0 °/o Cr. Vid rumstemperatur är
materialets brottgräns 155 kp/mm2, förlängning 10 %>
och kontraktion 35 %>. Vid 480°C är samma data
120 kp/mm2, 16 °/o resp. 50 %>.
Bultarna är tillgängliga i diametrarna lU—IV2".
Som korrosionsskydd används förnickling och över
denna kadmiering. Vanlig kadmiering kan inte
användas, då kadmium, som smälter vid 316°C,
diffunderar in i grundmetallen och gör denna spröd.
Vid värmebehandling ger däremot nickel och
kadmium en legering som lär vara stabil vid upp till
540°C (Materials & Methods juni 1957 s. 161). SHl
Fluorelaster
I USA tillverkas nu fem typer av fluorelaster i
industriell skala eller försöksskala. Utmärkande för
dessa material är framför allt deras resistens mot
vätskor och hög temperatur (jfr Tekn. T. 1952
s. 1049; 1954 s. 979). Silikoner var tidigare de enda
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
