Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Nya material - Fluorelaster, av SHl - Starkt och korrosionsfast stålgjutgods, av SHl - Andras erfarenheter - Byggandets industrialisering och byggarens informationsbehov, av Mejse Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elaster som tål upp till 200—260°C, och de är föga
resistenta mot många vätskor som används bl.a. i
flygplan.
Ett sampolymerisat av klortrifluoreten och
viny-lidenfluorid, Kel-F-Elastomer, tillverkas industriellt
i två typer betecknade 3700 och 5500. Den förra,
som är avsedd för allmänna ändamål, har god
resistens mot flytande bränslen, smörjoljor och
mineralsyror. Den senare rekommenderas särskilt vid
kontakt med starka oxidationsmedel, såsom stark
eller röd, rykande salpetersyra. Blandningar av 5500
och Kel -F-harts 800 har största resistens mot
oxidation.
Elasterna har en brottgräns på 112—245 kp/cm2.
Vulkanisatens hårdhet och rivhållfasthet kan ökas
med fyllmedel, såsom finfördelad kiseldioxid eller
kimrök. Den förra är särskilt värdefull då den ökar
materialets styvhet, rivhållfasthet och hårdhet utan
nämnvärd ändring av dess brottgräns och
förlängning; vidare bibehålls materialets mekaniska
egenskaper vid åldring i luft vid 205°C.
Fluoralkylsilikongummi, Silastic LS-53, som nu är
tillgängligt i experimentkvantiteter, kan användas i
luft vid — 62 till + 260°C och är resistent mot
flytande bränslen. Materialet uppges ha god
hållfasthet och god elasticitet vid tryck.
En perfluorbutylakrylatpolymer, kallad
Fluoro-Rubber 1F4 och 2F4, tillverkas i halvstor skala
(Tekn. T. 1953 s. 184). Materialet har
gummiegenskaper vid — 10 till + 230°C i kontakt med
smörjoljor av diestertyp; för 2F4 gäller detta vid ned till
— 37°C. Fluorgummit har vidare god resistens mot
flytande bränslen och andra petroleumprodukter,
kiselsyraestrar och många lösningsmedel. Det lär
vara praktiskt taget okänsligt för ozon.
Ett sampolymerisat av vinylidenfluorid och
per-fluorproperi, kallat Vitön A, är tillgängligt i
försöksskala (Tekn. T. 1957 s. 231). Det kan användas
vid —54 till + 315°C. Dess brottgräns och
förlängning avtar med stigande temperatur men ändras inte
nämnvärt vid mer än 205°C. Materialet börjar
sönderfalla vid ca 260°C och avger då mycket giftiga
ämnen; vid 315°C är dess livslängd ca 8 h.
Packningar av Vitön A har med enligt uppgift
mycket gott resultat provats i hydrauliska system
och bränslesystem på flygplan. Materialets
dielektriska egenskaper tycks göra det lämpligt för
isolering av svagströmsledningar. Tätnings- och
bestrykningsmedel samt lim kan framställas genom
lösning av elasten i lämpliga vätskor.
En hexafluorpentametylenadipatpolymer, som
väntas bli tillgänglig i experimentkvantiteter mot slutet
av 1957, är ett utpräglat lågtemperaturmaterial. Det
kan sålunda användas i kontakt med flytande
bränslen vid — 72 till + 150°C och har god resistens
även mot diesteroljor. Dess brottgräns är 140—210
kp/cm2 och förlängning 100—300 %>; i vissa fall kan
den senare ökas till 500 °/o. Elasten sväller mest
(10—20 o/o) i aromatisk bensin (M W Riley i
Materials in Design Engineering juli 1957 s. 90—98).
SHl
Starkt och korrosionsfast stålgjutgods
Ett amerikanskt utskiljningshärdande stål med stor
hållfasthet och utmärkt korrosionsmotstånd är
Armco 17-4 PH som också tillverkas i en gjutbar typ
(jfr Tekn. T. 1954 s. 211). Denna innehåller < 0,07 %>
C, < 1,00 °/o Si, < 1,00 »/o Mn, 15,25—17,25 °/o Cr,
3,00—5,00 °/o Ni, 2,30—3,00 °/o Cu, <0,04 %> P,
< 0,04 °/o S. Kromen ger korrosionsmotstånd och
kopparn möjlighet till utskiljningshärdning.
Fastän stålet kan användas i upplösningsbehandlat
tillstånd, utnyttjas dess goda egenskaper bäst efter
utskiljningshärdning. Härvid upplösningsbehandlas
gjutena vid 1 040—1 150°C under en tid som beror
på deras godstjocklek. Efter kylning i luft är stålet
i sitt mjukaste tillstånd. Största hårdhet får det
genom upphettning 1 h till 470°C och luftkylning. Det
kan göras segare med någon förlust av hållfastheten
genom upphettning 3 h till 565°C.
Vid rumstemperatur har stålet, utskiljningshärdat
vid 470°C, minst 119 kp/mm2 brottgräns, 98 kp/mm2
0,2-gräns, 6 °/o förlängning och 15 °/o kontraktion.
Vid 425°C är dess brottgräns 110 kp/mm2 och
0,2-gräns 96 kp/mm2; krypbrottgränsen är 91 kp/mm2
på 100 h och 62 kp/mm2 på 1 000 h.
Vissa svårigheter uppstår vid stålets gjutning.
Visserligen flyter det lätt och kan gjutas utan inre
porer eller sprickor, men det har stor benägenhet
för ytsprickning under kylningen efter stelnandet.
Genom lämplig utformning av gjutstyckena kan
dock ytsprickor undvikas.
Upplösningsbehandlat kan stålet bearbetas på
samma sätt som AISI410 (12 %> kromstål). Det har
mycket god svetsbarhet och har ingen benägenhet
för korngränskorrosion i svetsarna. Förvärmning
och glödgning av svetsarna behövs därför inte (D C
Ekey & E V Black i Materials in Design
Engineering juli 1957 s. 105—107). SHl
andras erfarenheter
Byggandets industrialisering
och byggarens informationsbehov
De nordiska länderna visar i många avseenden en
likartad utveckling inom byggnadsindustrin. Icke
traditionella byggmetoder tränger på, en mängd nya
byggmaterial introduceras, betongen tränger ut
teglet och träet och en förfinad formbehandling gör
invändig puts onödig.
Till denna utveckling hör införandet av nya typer
av maskiner. För blott ett 10-tal år sedan var be-
Fig. 1. Husbygge med hjälp av maskiner.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
