Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 39 - Hantering av skrot av icke-järnmetaller, av Björn Strauss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mässingbultspån håller normalt 58—62 %
koppar och 1—3 % bly. Tennhalten får uppgå
till högst 0,3 %. Spånen måste vara fri från
annan spån, t.ex. mässinggjutspån (kan likna
mässingbultspån), rödgodsspån,
aluminium-spån m.m.
Mässing skrot, grovt oförtent och oförnicklat,
består av skrot av gjutna detaljer (t.ex.
armatur), rör, klipp m.m. och får ej innehålla
spe-ciallegerad mässing, t.ex. aluminiumlegerad
mässing, manganmässing och kiselmässing.
Det är ofta svårt att skilja speciallegerad
mässing från vanlig mässing. Om man filar i
dessa speciallegeringar finner man ofta, att de
är något ljusare till färgen än vanlig mässing.
En erfaren skrotsorterare känner igen typiska
detaljer, som kan vara speciallegerade, t.ex.
drev, kugghjul, gejdrar och kondensorrör.
Mässingskrot, grovt förtent och förnicklat,
liknar mässingskrot, grovt oförnicklat. Både
förtent och oförtent mässingskrot användes vid
tillverkning av mässingtackor. Förr användes
dessa kvaliteter av metallgjuterier, men under
senare år har dessa praktiskt taget helt
upphört att köpa skrot utan enbart tackor med
känd sammansättning.
Mässinggjutspån består av svarvspån från
gjutet gods. Spånen får innehålla
mässingbultspån men däremot ingen annan spån. Det är
vanligt att man tror att mässingspån får ett
högre värde, om rödgods och bronsspån ingår
i det, men detta är fel, ty värdet av spånen
sjunker kraftigt även vid en liten inblandning
av annan spån. Förorenad mässingspån kan
nämligen ej användas för tillverkning av
mässingtackor, vartill mässingspån användes, ty
i rödgods och brons ingående bly och tenn
är skadliga vid mässingtackstillverkning.
Lättmässing består av diverse mässingskrot,
som ej kan hänföras till grovmässing.
Mekaniskt inblandat järn får ingå med upp till 5 %.
Lättmässing användes dels för tillverkning av
mässingtackor, dels som råvara vid
kopparutvinning vid kopparraffineringsverken
(exempelvis Bolidens Gruv AB, Bönnskär).
Mässingkglare är helt tillverkade av mässing.
Järnbeslag skall vara borttagna.
I mässingkopparkglare (bilkylare) är hälften
av lamellerna tillverkade av koppar och
hälften av mässing.
Mässinghylsor och patroner har ett högt
värde, vilket beror på att kopparhalten är 72 %,
resten är zink, inget tenn eller bly ingår.
Skrotet skall vara fritt från explosivt material.
Rödgods- och tennbronsskrot
Bödgods är en legering som håller 83—87 %
koppar, 3—9 % tenn, 2—6 % bly och resten
zink. Tennbrons är en legering som i princip
endast innehåller koppar och tenn.
Tennhalterna kan variera mellan 9 och 22 % men är
vanligen 9—14 %. De vanligaste rödgods- och
bronskvaliteterna är:
Bronsduk, ren, håller minst 6 % tenn och är
fri från zink och bly. Kvaliteten blir ofta av
misstag hopblandad med den följande:
Bronsduk med tombakinslag kan
kvalitetsprovas genom att man tar ut två trådar, en i
vardera riktningen. Filas dessa trådar, syns en tydlig
färgskillnad emellan dem, om den ena tråden
är av brons och den andra av tombak (80—
90 % koppar, resten zink).
Bronsduk, plattvalsad, består av plattrådig
viraduk av brons. Tennhalten brukar vara 3—
6 %, resten är koppar.
Bronsklipp och fosforbronsklipp vållar sällan
några svårigheter. Ibland kan man dock finna
mässing, som genom ytbehandling har en färg
som liknar bronsens.
Bronsskrot skall hålla minst 99 % koppar
och tenn, därav minst 9 % tenn och högst
0,50 % zink eller bly. Denna skrotkvalitet är
relativt ovanlig, ty den kan sällan på utseendet
skiljas från rödgodsskrot med 9—10 % tenn.
För bronsspån gäller samma normer som för
bronsskrot. Ofta är det lättare att skilja
bronsspån från rödgodsspån än bronsskrot från
rödgodsskrot. Detta beror på att bronsspån ofta
föreligger som grov spån eller långspån. På
grund av svarvning kan den ofta vara rödbrun
eller blåaktig.
Bronsspån måste hållas fri från annan spån,
exempelvis av aluminium, rödgods, mässing,
aluminium- och kiselbrons. Att förbrukarna av
bronsspån, dvs. smältverken, fordrar absolut
ren spån, beror på att bronsspån användes bl.a.
för tillverkning av brons i tackor. Enligt SIS
145 443 (Brons 90/10) tillåtes i tackorna högst
0,3 % zink, 0,5 % bly och 0,005 % aluminium-
Rödgodsskrot av lager håller minst 7 % tenn.
Billager och lager med vitmetall får ej ingå.
För rödgodsspån av lager gäller samma
normer som för föregående grupp.
Rödgodsskrot, armatur, består huvudsakligen
av ventiler, kranar o.d. Tennhalten är normalt
3—7 %. Liksom i andra rödgodskvaliteter får
ej aluminiumlegerat material, specialmässing
och kiselbrons ingå. Är detta fallet sjunker
värdet kraftigt. Skulle däremot någon detalj av
vanlig mässing ingå, betyder detta ej alltför
mycket. Huvudkomponenterna koppar och
zink i mässing finnes även i rödgods.
Koppar- och tennhalten i rödgodsskrotet skall
vara minst 85 %, därav minst 3 % tenn.
Smärre mängder syrafast metallskrot påverkar ej
rödgodsskrotets värde.
Syrafast metallskrot kan lätt kännas igen på
dess gråaktiga färgton som skiljer sig från
rödgodsskrotets rödgula färg. Syrafast metall
innehåller normalt ca 80 % koppar, 10—15 % bly,
resten är tenn.
Rödgodsskrot användes ofta förr av
metall-gjuterierna samt av smältverken. På grund
av riskerna för speciallegerat material i
skrotet sar metallgjuterierna nästan helt upphört
att smälta skrot utan föredrar tackor med känd
sammansättning.
För rödgodsspån, armatur, gäller samma
bestämmelser som för föregående grupp.
Aluminiumbrons och kiselbrons i form av
såväl skrot som spån har ett ganska lågt värde
i jämförelse med nytillverkat material. Detta
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
