Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 39 - Hantering av skrot av icke-järnmetaller, av Björn Strauss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beror på att dessa kvaliteter sällan direkt
kan omsmältas till tackor utan måste
raffineras. Normalt innehåller en aluminiumbrons 85
—95 % koppar, resten är aluminium.
Kisel-brons håller vanligen ca 85 % koppar, 3—6 %
kisel, resten är zink.
Dessa skrotsorter är något vitare till färgen
än exempelvis rödgodsskrot.
Zink och zinklegeringar
Successivt har under årens lopp en
förskjutning av zinkskrotkvaliteterna ägt rum. Förr
bestod det mesta av detta skrot av
zinkplåt-klipp och gammal zink; endast en mindre del
bestod av gjuten zink. Då användes mycket
zink som taktäckningsmaterial, diskbänkar,
tvättbaljor o.d. Nu användes t.ex.
aluminiumplåt i allt större utsträckning som
taktäckningsmaterial, och för diskbänkar, tvättbaljor,
hinkar o.d. användes rostfri plåt eller plast.
Trots en kraftig nedgång inom vissa områden
liar ingen minskning av världens zinkförbruk
ning skett, ty på andra håll har konsumtionen
stigit. Vid automobilproduktionen förbrukas
t.ex. stora mängder zink, exempelvis för
tillverkning av bildäck (zinkoxid användes vid
vulkningen); kylarmaskeringar, prydnadslister,
dörrhandtag och förgasare görs av
pressgju-ten zink. Man räknar med att det finns
omkring 50 kg pressgjuten zink på en amerikansk
bil av senaste års modeller.
Zinkklipp, nytt, består av nytt olegerat
fabrikationsavfall av zinkplåt och adremaplåtar.
Främmande beståndsdelar såsom iärn och
aluminium får ej ingå. Ofta tillåtes klichézink.
Stor försiktighet bör dock iakttas, ty
klichéplåtar av lättmetall finns i marknaden, och
dessa har blivit allt vanligare under de
senaste åren. Man märker dock lätt skillnaden
på zink och aluminium på grund av deras
olika täthet, för zink 7,1 och för aluminium
2,7 g/cm3.
Gammal zink består av omålad gammal
zinkplåt. Den största delen av detta skrot består
av gamla ämbar, tvättställ m.m. Järn och andra
metaller skall vara borttagna.
Gjuten zink är alltid legerad. Zink kan sand-,
kokill- och pressgjutas, det sistnämnda är
vanligast. Pressgjutet gods brukar innehålla 0,5—
10 % aluminium och 0,5—3 % koppar, resten
är zink.
Gjutzinks hållfasthet är relativt låg. Därför är
det vanligt att man gjuter in stål- och
mässingdetaljer i zinken för att öka dess
hållfasthet. Sådant skrot kan ej direkt smältas ned
till tackor, ej heller kan det utan vidare
användas för tillverkning av zinkvitt (zinkoxid).
Det orena zinkskrotet säljes normalt efter
zinkhalten. Man kan smälta isär zink, mässing
och järn eller stål på grund av
smältpunkts-differenserna. Gjutzink smälter vid 380—410°C,
mässing vid ca 900°C och järn eller stål vid
mer än 1 500°C. Smältningen sker i speciella
ugnar i vilka man hindrar att föroreningarna
löses i zinken.
Hàrdzink består av tackor på 25—40 kg med
minst 92 % zink. Materialet kommer från
varmförzinkningsfabrikerna, som tömmer av
hårdzinken i kokiller när zinkbadet blivit så
förorenat att det inte längre kan användas.
Föroreningen är normalt järn.
Hårdzink skall vara fri från bly, som om det
förekommer, brukar avsätta sig i tackornas
botten. Man kan lätt konstatera att tackorna
består av metallisk zink och inte av sekunda
slagg genom att slå på dem med en hammare.
Korrekt material ger då ett metalliskt
klangfullt ljud. Hårdzink användes i stor
utsträckning vid tillverkning av zinkvitt (zinkoxid).
Bly och blylegeringar
Den största delen av det blymaterial, som finns
på marknaden, är legerat. Endast för vissa
ändamål användes olegerat material,
exempelvis blyplåt och bly rör (ofta från
pappersbruken) .
Mjukblyskrot skall vara absolut fritt från
anti-monlegerat bly, stanniol (tennfolie),
ackumulatorskrot, stilmetall och andra metaller. Det
vanligaste misstaget med detta skrot är att man
blandar in blykabelskrot som kan innehålla
antimon, tenn och silver.
Hårdblyskrot består av antimonlegerat
material och utgöres ofta av blykabelskrot.
Skrotade bilbatterier får ej finnas.
Ackumulatorskrot med kärl är vanliga
bilbatterier av bly. Batterierna skall vara tömda på
syra.
Ackumulatorskrot utan kärl är skrotade
batterier.
Lagring och transport av metallskrot
Allt för ofta behandlas lagring och transporter
styvmoderligt. Bland vanliga fel kan nämnas:
metallspån blandas ibland i onödan inom
industrin; vid svarvning och annan bearbetning
låter man kanske rödgods, mässing, brons och
aluminium bli hopblandade; detta kan ibland
undvikas genom bättre spånuppfångare med
kvalitetsmärkning så att man inte blandar olika
spån;
vid transporter av metallspån ställs ofta av
platsskäl kärl med lättmetallspån ovanpå kärl
med exempelvis rödgodsspån på lastbilar,
truckar och i järnvägsvagnar; risken är då
stor att aluminiumspån faller ner och förstör
rödgodsspånen som ju ej får vara
aluminium-haltig;
spån och skrot lagras oftast i plåtfat som i
allmänhet fordrar goda lagringsutrymmen; det
är bättre att lagra skrot och spån på lastpallar
med höga sidkanter; sådana pallar kan ställas
ovanpå varandra utan risk och kan lätt lastas
och transporteras;
vid lastning av järnvägsvagnar och bilar bör
man placera träklossar under faten, om sådana
användes; träklossar underlättar lossningen,
som då kan ske med gaffeltruck. Detta sker
tyvärr mycket sällan. ,
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
