Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 40 - Statliga företagsformer, av Arne Hedström - Nybyggen - Stenungsunds ångkraftstation, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ciperna för affärsdrivande verksamhet i statlig
regi särskilt granskat Statens Vattenfallsverk.
Vattenfallsstyrelsen som bildades 1909 har nu
12 800 anställda varav 5 700 tjänstemän.
Verksamheten består främst av
kraftverksförvaltning och verket svarar för nära hälften av
landets kraftproduktion. Årsavkastningen på
kapitalet har efter kriget varit i genomsnitt 5,4 %
(2,8 %—17,4 %).
Redan vid verksamhetens början ansåg man
att den skulle likna enskilda företags. Verket
har i motsats till övriga ämbetsverk en
kollegial styrelse med, förutom generaldirektören,
fyra utanför verket hämtade ledamöter.
Styrelsens beslutanderätt har i stor utsträckning
delegerats till chef för byrå eller annan
tjänsteman.
Organisationens huvuddrag är fastställda i
instruktionen. Ändringar i denna måste
fastställas av K.M:t. I andra avseenden beslutar
styrelsen själv om organisationsändringar även
om möjligheterna begränsas av bundenheten i
personalfrågor.
Vattenfallsstyrelsens största problem har varit
svårigheterna att behålla kvalificerad personal,
även om man de senaste åren haft tillstånd att
kontraktsanställa personal i viss utsträckning.
Styrelsen uppger att de flesta
personalproblemen sannolikt skulle få en lösning med en
relativt obetydlig ökning av lönekontot.
Vattenfallsstyrelsen bestämmer själv taxor och
priser på elektrisk kraft. Även i fråga om
driftkostnaderna har man viss frihet, men
bundenheten vid föreskrifter av olika slag begränsar
möjligheterna att driva verksamheten
rationellt.
Vattenfallsverkets verksamhet kontrolleras av
riksdagen på samma sätt som andra
ämbetsverk. Den granskas vidare av K.M:ts organ
Riksräkenskapsverket och Statens Sakrevision
samt av två speciella överrevisorer. Särskilt
Riksräkenskapsverkets granskning är enligt
styrelsens mening svårförenlig med
affärsmässiga principer.
Allmänheten tillförsäkras insyn i
verksamheten enligt offentlighetsprincipen, vilket inte
alltid varit till fördel för den affärsmässiga
verksamheten, t.ex. vid upphandling.
Statsförvaltningens tjänstemannaansvar gäller även,
vilket kan vålla vissa problem.
Utredningen redovisar dessa svårigheter och
anser att de statliga företagen i princip bör få
en sådan utformning att de kan drivas på ett
effektivt och affärsmässigt sätt. Om samhället
ställer krav som medför ekonomiska avbräck
bör dessa täckas genom särskilda anslag.
Vattenfallsstyrelsen bör få samma möjligheter
som likartade företag inom näringslivet att
ändra organisationen. Vidare bör verket få
möjligheter att på lika villkor konkurrera med
övriga näringslivet om arbetskraft.
Att öka styrelsens befogenheter inom ramen
för nuvarande företagsform anses inte
praktiskt möjligt. Aktiebolagsformen synes mera
lämplig. Att skapa en helt ny företagsform har
ej ansetts motiverat. Inte heller anser man att
en ombildning till aktiebolag föregriper
utredningens övriga ståndpunktstaganden eller
binder statsmakterna i fråga om andra
affärsdrivande verk.
Bolaget skulle kallas Svenska
Kraftaktiebolaget Vattenfall. Någon ändring av
verksamhetens inriktning är inte aktuell. Staten bör
påta sig ansvaret för framtida kapitalbehov
även om bolaget bör ha samma möjligheter som
andra kraftföretag att låna på allmänna
kapitalmarknaden. Alla aktier bör ägas av staten.
Rösträtt utövas av den K.M:t utser. Styrelsen
bör förhandla med de anställdas organisationer
om villkoren för personalens överflyttning till
det nya bolaget. Någon bestämd lösning av
problemen i samband med denna överflyttning
förordas ej.
Förslaget kan genomföras tidigast den 1
januari 1959. Arne Hedström
I
nybyggen
Stenungsunds ångkraftstation
Sprängningsarbetena för Vattenfallsstyrelsens
underjordiska ångkraftverk vid Stenungsund (Tekn.
T. 1955 s. 974) hade i september 1957 fortskridit
så långt att man börjat med betonggjutningen för
det första aggregatet och har bergrummet i stort
sett färdigsprängt för det andra aggregatet.
De båda första aggregaten blir vartdera på 150 MW
effekt. Maskinsalen för ett aggregat är 125 m lång,
21,6 m bred och ca 30 m hög, fig. 1. Mellan de
båda aggregaten är ett gemensamt kontrollrum
pla-placerat i ett bergrum med 30 m längd, 15 m bredd
och 20 m höjd.
Ångpannan har med hänsyn till bergförläggningen
konstruerats liggande. Den arbetar med naturlig
vattencirkulation och har konstruktionstrycket 140
atö. Den avgående högtrycksångan får 119 ata
tryck och 535°C temperatur. Ångpannan som har en
helt vattenkyld strålningseldstad blir utrustad med
enbart oljeeldning. Rökgaserna från pannans
eldstad passerar först överhettaren, varvid de går
genom två parallellkopplade rökgaskanaler. I den ena
av dessa är mellanöverhettaren placerad, där ångan
från högtrycksturbinen värms till ca 520°C, innan
den leds till lågtrycksturbinen. Från överhettaren
går rökgaserna vidare till en kamrörsekonomiser
och härifrån till två parallellkopplade
luftförvär-mare av Ljungström-typ, där förbränningsluften
förvärms till ca 360°C.
Ångturbinaggregatet. som är av Stals
dubbelrota-tionstyp, är uppdelat i en högtrycksturbin med 39
MW effekt för 114 ata ångtryck och 530°C
ångtemperatur samt en lågtrycksturbin för 29 at a
ångtryck och 515°C ångtemperatur. Alla fyra
elgene-ratorerna är vätgaskylda; varvtalet är både för
högtrycks- och lågtrycksturbinerna 3 000 r/m.
Matarvatt-net förvärms med avtappningsånga i sex steg till
232°C.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
