Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 40 - Hänt inom tekniken - IVA:s högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras, varjämte man gör glaciologiska observationer.
Det svenska programmet innefattar för övrigt
upprättande av en nord-sydlig kedja av stationer i
Norrland för regelbunden automatisk fotografering
av norrsken, utvidgning av observationer av
jonosfären, mätningar på valda platser av den kosmiska
strålningen samt intensifiering av solövervakningen
vid Stockholms Observatoriums station för
solforskning på Anacapri.
Ett stort antal svenska vetenskapliga institutioner
deltar, bl.a. Vetenskapsakademiens nyligen invigda
geofysiska observatorium i Kiruna. Den
internationella samverkan fordrar en mycket omfattande
kommunikationstjänst för radiomeddelanden
mellan observationsstationer och informationscentra,
cch det svenska Televerket medverkar i denna
världsomspännande tjänst.
De stora huvudmålen för forskningen under
geofysiska året är atmosfärens mäktiga
strömningsrörelser som i senare tid ådagalagts (bl.a. genom C-G
Rossbys insatser), atmosfärens kemiska
beskaffenhet, strålningsutbytet mellan jorden och
atmosfären, tyngdkraftens variation, jordmagnetismen, den
kosmiska strålningen, jonosfärens fysik, norrskenen,
den kosmiska geofysikens beroende av företeelserna
på solytan, speciellt de kortvariga soleruptionerna.
Tillståndet i atmosfärens yttersta delar och
strålningen från rymden studeras, särskilt i USA och
Sovjetunionen, med högtgående raketer, samt med
artificiella jordsatelliter, av vilka den första
uppsänts i Sovjetunionen. USA planerar ca 90
raketupp-sändningar och ca 6 satellituppsändningar med olika
modeller. För den internationella övervakningen av
företeelserna på solytan, som är av betydelse för
den kosmiska geofysiken, har ett mycket omfattande
program utarbetats. Solaktiviteten är för närvarande
mycket stor med ofta inträffande eruptioner.
/ berättelsen över akademiens verksamhet och den
teknisk-vetenskapliga forskningens utveckling
framhöll verkställande direktören i anslutning till den
ryska teknisk-vetenskapliga framgången med
satelliten att omfattningen av ingenjörs- och
teknikerutbildningen i vårt land och även i västerlandet i
övrigt ligger långt efter Rysslands — en påminnelse
om att vi måste öka våra ansträngningar på detta
område. I anslutning till föredraget demonstrerades
verkningssätten för halvledare, kryotronen och
transistorn med särskild hänsyn till deras
användning i databehandlingsmaskiner och automatiska
räknemaskiner. Människans ställning i den alltmer
automatiserade produktionen berördes av Sigvard
Strandh, akademiens kontaktman i USA.
Akademiens guldmedalj tilldelades Uno Blomquist
för hans insatser inom det ångkrafttekniska,
speciellt det anläggningstekniska området, och Hohwü
Christensen för hans insatser inom den industriella
fysiologin.
Blomquist har sedan år 1918 arbetat vid
Vattenfallsverkets kraftverk i Västerås och har där gjort
stora insatser i utvecklingen av kraftverkets
effektiva och flexibla strålningsångpannor (Tekn. T. 1952
s. 145). Den korta uppeldningstiden hos dessa
ångpannor har speciellt utomlands väckt berättigad
uppmärksamhet. Blomquist har också nedlagt ett
stort arbete på att kunna utnyttja de prisbilliga
tjockoljorna i ångpannor för höga tryck och
ångtemperaturer. Han har även varit en föregångsman
i vad det gäller införandet av klena eldstadstuber i
pannornas vattencirkulationssystem (Tekn. T. 1949
s. 869).
Under krigsåren överflyttades Blomquist till
Svenska Gengasbolaget, där hans goda
konstruktörsegenskaper kom väl till pass i den brådskande utveck-
lingen av nya konstruktioner, bl.a. den s.k.
pulsatorn för drift av tvåtakts tändkulemotorer med
gengas (Tekn. T. 1943 s. AM 87).
Efter krigsåren inträdde Blomquist som chef för
Vattenfallsverkets Ångbyggnadsavdelning och på
senare år har hans huvuduppgift varit att leda
konstruktions- och beräkningsarbeten för
Vattenfallsstyrelsens storkraftverk i Stenungsund (Tekn. T.
1957 s. 962), där hans insatser kännetecknas av
idérikedom och djärva grepp.
Christensens vetenskapliga arbeten koncentrerar
sig på undersökningar inom kroppsarbetets
fysiologi, behandlande blodcirkulationens och
andningens anpassning till det utförda fysiska arbetet. Av
särskilt intresse är därvid hans undersökningar över
extremt tungt muskelarbete och över kroppslig
ansträngning vid olika verksamhet på stora höjder.
Sedan 1941 har Christensens arbeten förlagts till
det för kroppsrörelsernas fysiologi speciellt
inrättade laboratoriet vid Gymnastiska Centralinstitutet,
där man arbetat med industrifysiologiska problem,
såsom värmearbetets fysiologi och arbetskapaciteten
i olika åldrar. Av särskilt värde är att Christensen
kunnat göra sina undersökningar i verklig
arbetsmiljö och icke endast i laboratorier och att han
intresserat sig för ett brett register av de olika typer
av kroppsarbete som förekommer inom industrin.
Akademiens Brinell-medalj tilldelades Bo Kalling
för hans insatser inom metallurgisk forskning,
särskilt för hans utarbetande av nya metoder för
svavelrening av tackjärn och för stålframställning
genom färskning av tackjärn med ren syrgas i
roterande ugn.
Vid ståltillverkning genom blåsning av luft genom
ett smält tackjärnsblad enligt Bessemer- eljer
Tho-mas-processerna får man en relativt hög kvävehalt
i stålet, vilket för vissa ändamål kan vara en
nackdel. Man har därför under senare år börjat använda
ren syrgas i stället för luft. Syrgasen måste därvid
blåsas uppifrån mot badytan, vilket låter sig göra,
så länge tackjärnets fosforhalt icke är för hög. Vid
thomastackjärn med hög fosforhalt uppstår
emellertid vissa svårigheter vid fosforns avlägsnande,
beroende på att omrörningseffekten blir för dålig.
Kalling har undvikit denna svårighet genom att
konstruera en roterande konverter, i vilken
thomastackjärn med hög fosforhalt kan färskas med
syrgas till stål av utmärkt kvalitet och med högt
järnutbyte. Processen, som utexperimenterats vid
Domnarvet, har fått namnet Kaldo-processen (Tekn. T.
1957 s. 144). Vid det nya järnverket i Oxelösund
kommer två 100 t Kaldo-konvertrar att byggas, och
även i utlandet har man visat stort intresse för
metoden.
Akademiens tackjetong i guld tilldelades Walter
Edström för hans långvariga och resultatbringande
arbete inom Svetskommissionen vid IVA och John
Wennerberg för hans hängivna och skickliga
insatser som ledare för Tekniska Nomenklaturcentralen.
Edström har sedan 1931 verkat i den då bildade
Svenska Studiekommissionen för Svetsningsfrågor,
sedermera Svetskommissionen. Svetsningen
hämmades vid denna tid av frånvaron av normer för
tillåtna påkänningar och bestämmelser för
provning, och nomenklaturen på området var oklar.
Vidare behövdes utbildning såväl för lärare vid
tekniska skolor och för ingenjörer som för svetsare.
Edström grep sig med största intresse an dessa
frågor och bidrog såväl med eget arbete som med
insatser från det företag ban ledde.
Vid svetsningsarbeten, där säkerheten är av
särskild betydelse, konstaterades behovet av
röntgenanläggning för undersökning av svetsar. Frågan ak-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
