Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 42 - Nybyggen - Svenska krafttransformatorer, av G Olsson - Andras erfarenheter - Explosioner vid smält aluminiums kontakt med vatten, av SHl - Varför färgade cellulosafibrer förstörs, av HMe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133/6,3 kV. I aggregatet ingår en trefas 120 kV
kon-traktionsbrytare, fig. 2.
Ett annat intressant exempel är en typ av bilburna
trefastransformatorer för 6 MVA, 50/22 kV. Dessa
transformatorer är avsedda som reservenheter inom
ett stort distributionsområde och kan därför
transporteras i fullt driftfärdigt skick på såväl landsväg
som järnväg. Vid det senare transportsättet fordras
dock en speciell järnvägsvagn. Eftersom flera olika
distributionsspänningar ofta förekommer inom ett
distrikt, har nedspänningslindningen gjorts
omkopp-lingsbar till 11 kV och 5,5 kV vid Y—O-koppling och
6,35 kV och 3,17 kV vid D-koppling, fig. 3 (Aseas
tidning 1957 h. 5—6 s. 59—63). G Olsson
andras erfarenheter
Explosioner vid smält aluminiums kontakt
med vatten
Risken för explosioner på grund av smält
aluminiums kontakt med vatten har numera ökats
betydligt genom att man vid gjutning av göt kyler kokil-
Fig. 1. Anordning
för studium av
explosioner vid smält
aluminiums
kontakt med vatten.
len med vatten varigenom detta kommer i närheten
av metallen. Man har därför genom experiment
fastställt de betingelser under vilka explosioner
inträffar.
Vid försöken togs ca 23 kg smält aluminium i en
degel med ett tapphål i bottnen. Detta var stängt
med en fjärrmanövrerad stoppare (fig. 1). Under
degeln placerades ett kärl av 4,8 mm mjuk stålplåt,
innehållande vatten. Det var parallellepipediskt med
kvadratisk botten och svetsat i kanterna. Vid
explosionerna slets kärlet sönder, och bitarna
slungades ofta långt bort. En stark knall och en
tryckvåg uppstod; en stor mängd finfördelat aluminium
spriddes ut och ett vitt rökmoln, troligen bestående
av aluminiumoxid, bildades.
Man fann bl.a. att explosioner inte uppstår, om
tapphålets diameter är mindre än ca 70 mm, om
avståndet mellan degeln och vattenbehållarens
botten är minst 3 m, om vattendjupet står i ett visst
förhållande till metallens temperatur och om
vattnets temperatur överstiger ca 60°C. Detta gäller om
vattenbehållaren har rena, avfettade metallytor och
vattnet är rent. Den minsta metallmängd, som
behövs för explosion, har inte fastställts, men man
har funnit att vattenbehållaren kan sprängas av
bara 4,5 kg smält aluminium.
Vid 75—150 mm vattendjup orsakar aluminium,
nedsläppt genom ett 83 mm tapphål vid 670°C,
explosion, men inte om vattendjupet är minst
250 mm. Höjs metallens temperatur till 750°C,
sker ingen explosion, om vattendjupet är 500 mm.
Man kan alltså minska risken för explosion genom
ökning av vattendjupet; ökning av vattenbehållarens
bottenyta har däremot ingen eller liten effekt.
Under betingelser, som normalt leder till
explosion, kan denna hindras, om vattnet försätts med
ett ytaktivt ämne eller vattenbehållarens botten
överdras med fett eller målas. Försätts vattnet med
salter ökas däremot risken för explosion. Ett enkelt
och effektivt sätt att minska eller helt undvika
risken för explosion vid aluminiums kontakt med
vatten är alltså målning av alla vätta ytor och
hållande av så stort vattendjup som möjligt där
aluminium kan spillas ut (G Long i Metal Progress
maj 1957 s. 107—112). SHl
Varför färgade cellulosafibrer förstörs
Orsakerna till att vissa färgämnen katalyserar
cellulosafibrers nedbrytning genom ljus och luft har
klarlagts vid brittiska och amerikanska försök med
ämnen, strukturellt besläktade med cellulosa.
Reaktionsmekanismen kan delas upp i flera steg. Först
upptar en exciterad färgmolekyl en väteatom, som
bildar en peroxidradikal genom att ta upp syre. I
den bildade molekylen kan dels peroxidbindningen
upplösas, dels kan en karbonylgrupp uppstå. I det
senare fallet kommer cellulosamolekylen att
spjälkas just vid karbonylgruppen av alkalier, t.ex. tvål
och sjmtetiska tvättmedel.
Vid de första försöken undersöktes fotooxidation
av primära och sekundära alkoholer, glykosider,
di-sackarider och polysackarider. Man fann att
antra-kinon-2,6-disulfonat i särskild grad påskyndade
oxidation av etanol. En exciterad kinonmolekyl tar
upp väte från etanol och övergår till en
semikinon-radikal. Med molekylärt syre återbildas snabbt
ki-nonmolekylen, som av ljus exciteras på nytt.
På så sätt katalyserar en färgmolekyl oxidation av
50—100 etanolmolekyler. Denna cykliska mekanism
bekräftades vid försök med mera komplexa
föreningar och antrakinondisulfonat. Bestrålningen
skedde med ultraviolett ljus (3 500—4 200 Å). Oxi-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
Fig. 3.
Lands-vägsmobil trefastransformator för 6 MVA,
50/22 kV, 50
Hz, Y—O/Y—O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
