Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 43 - Golvbeläggningar, av Christer Bring och Nils Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Golvbeläggningar
Civilingenjör Christer Bring och fil. dr Nils Sundén, Stockholm
Av tunna beklädnadsmaterial som kräver fast
och jämnt undergolv är för närvarande de
viktigaste linoleum, tryckta pappmattor,
vinylplast, gummi, hartsplattor och korkplattor.
Linoleum var 1954 det mest använda av dessa
med drygt % av den totala konsumtionen,
tabell 1. Sedan dess har en del förskjutningar
skett. Bl.a. torde vinylplastens andel ha ökat
från 0,7 milj. m2 1954 till omkring 1,0 milj.
m2/år 1957.
Samtliga de nämnda materialgrupperna
diskuteras här, vinylplast dock något utförligare
än de övriga. Trä, stenmaterial och liknande
är ej medtagna. Industrigolv lämnas helt
utanför diskussionen, vilket dock inte hindrar ätt
omdömena ofta kan tillämpas på golv för lätt
industri.
Synpunkter på undergolv
Undergolvet till en tunn golvbeläggning skall
vara tillräckligt uttorkat, jämnt och tillräckligt
hållfast. Nya undergolv innehåller ofta stor
mängd fukt. Det är önskvärt att
golvbeläggningen inte anbringas förrän undergolvet tor-
Fig. 1. Genomgjuten linoleum, skadad av fukt i
undergolvet. Linoleummassan hade lossnat från väven,
svällt och bildat blåsor. När väven skars bort kom
klisterblandat vatten till synes. Vid
läggningstillfället hade undergolvet verkat torrt på ytan.
69.025.3
kat ut till jämvikt med luftfuktigheten, fig. 1.
Då detta kan dröja till efter första
eldningssäsongen tvingas man vanligen fuktisolera
gjutna undergolv för att undvika fuktskador.
Även om man fuktisolerar kan dock sällan
mindre efterjusteringar undvikas i nybyggda
hus vid snabb byggnadstakt. Vid källarlösa
hus accentueras fuktsvårigheterna, eftersom
marken förblir fuktig, fig. 2.
Sprickor i gjutna undergolv och skålning hos
brädundergolv till följd av krympning är
vanliga skador i nya hus. Gropar och andra
ojämnheter uppkommer under
inredningsarbetet innan golvbeläggningen anbringas, om de
oskyddade undergolven alltför tidigt utsätts
för hårt slitage, fig. 3. Vid omläggning eller
reparation av gamla golv har man ofta intryck
i undergolven av tunga möbler, gropar av
nedslitning, klumpar av gammalt klister, sprickor
och springor på grund av sättningar m.m.
Tunna golvbeläggningar anpassar sig med
tiden efter ojämnheterna, vilket är till men för
utseende och varaktighet.
Man kan givetvis undgå skador genom att
göra tillräckligt säkra fuktisoleringar, man kan
slipa eller spackla undergolven tillräckligt
jämna eller — vid trägolv — bekläda dem med
hårda träfiberskivor. I längden torde det dock
bli väsentligt billigare att i detalj klarlägga de
befintliga materialens egenskaper och
eventuellt förbättra dem så att man i varje enskilt
fall dels väljer lämpligt undergolvmaterial, dels
gör riktigt avvägda justeringar och
fuktisoleringar.
I modernt byggeri strävar man efter tunna
Tabell i. Ungefärlig fördelning av
konsumtionen av golvbeläggningsmaterial i Sverige 1954
. . milj. m2
Genomgjuten linoleum ......................................3,0
Tryckt linoleum ..................................................1,3
Tryckta pappmattor ..................... 1,2
Vinylplast .............................. 0,7
Hartsplattor ........................................................0,15
Gummi ..................................................................0,1
Kork ......................................................................0,01
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
Christer Bring
Nils Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
