Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 44 - Sjöregleringar och klimat, av Bertil Rodhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Relationen mellan Klämmingen och Östersjön
visade att minst 55 cal/cm2 dygn behövdes för
att ge en skillnad upp till 2°C i
temperaturklimatet. För avdunstningens räkning är 6 cal/
cm2 dygn ett tämligen obetydligt belopp i
förhållande till den normala avdunstningen, som
förbrukar ett tio gånger så stort belopp.
Betänker vi så, att den tredje miljöfaktorn,
fastlandet, har ett dominerande inflytande på
klimatet över insjöarna och att detta förhållande
ej ändras genom regleringen, förstår vi att det
behövs en betydande uppdämning eller
avsänkning för att temperaturklimatet kring en sjö
skall ändras med tillnärmelsevis 1°C eller för
att den normala avdunstningen skall bli
påverkad.
Med en sjöreglering följer att vattenföringen
i älven vintertid blir större. Vattnets
temperatur är bortåt 1°C i dammutloppet från en
is-lagd sjö och närmast nedströms förblir älven
därför isfri även vid sträng kyla. Inom denna
vak, kyls det strömmande vattnet och värme
förbrukas dels genom avdunstning, dels genom
konvektion till luften. Genom avdunstning
bildas ibland älvrök, som kan vara till obehag i
trakten närmast dammen eller tunnelutloppet,
där vattnet rinner ut.
I tabell 2 är för Ångermanälven och
Indalsälven, våra hittills mest reglerade älvar,
återgivet medelvattenföringen i förevarande
reglerade tillstånd under december—mars 1952—
1956, samt den beräknade naturliga
vattenföringen utan års- eller korttidsreglering. Vidare
är anförda några värden motsvarande
vattenmedeltemperaturens minskning från utloppen
av några reglerade sjöar till älvmynningarna.
Ju större avtappningen från en sjö är
vintertid, desto högre är det avtappade vattnets
temperatur3. Vi skall grovt räkna med att en
tappningsökning på 50 m3/s höjer
medeltemperaturen med 0,05°C.
Det värme, som älven i medeltal avger till
luften per tidsenhet är lika med skillnaden i de
till älvvattnet bundna värmemängderna, som
per tidsenhet passerat dammutskoven i de
reglerade sjöarnas utlopp och i älvmynningen.
Genom att dividera denna differens med
nederbördsområdets storlek, får vi den värmemängd,
som älven tack vare sin avkylning per ytenhet
tillgodogör luften inom nederbördsområdet
genom avdunstning och genom uppvärmning. Vi
ser att detta belopp drygt fördubblas genom
reglering.
I relation till motsvarande belopp för
Klämmingen (122 cal/cm2 dygn) är det dock endast
en tusendel vilket betyder att denna
värmeavgivning måste koncentreras till ett område på
ca 30 km2 i stället för 30 000 km2 för att bli
jämförlig med den naturliga
värmeavgivningen. Inget område kan dock med avseende på
sitt klimat isoleras från sin omgivning, och ju
mindre området i fråga är desto större blir
den omgivande miljöns inflytande. Den
avdunstning och värmeavgivning, som sker inom
ett 30 knr stort område, täckande t.ex. en bredd
på 150 m tvärs över en 200 km lång älvfåra,
sprids lätt av vinden och fördelas snabbt över
ett större område utan att påtagligt öka
fuktigheten eller temperaturen. Det är således
berättigat att söka sjöregleringarnas inverkan på
klimatet i endast lokalt begränsade effekter.
De lokaler där man möjligen kan få
påverkan av regleringarna, ligger kring
kraftverkens tunnelutlopp och sänkningskanaler, kring
dammluckornas utskov och kring vakar, som
vattenströmmarna vintertid håller öppna
nedströms stora utsläpp. Obehaget består av den
något ökade fuktighet, som möjligen vid lugnt
väder eller mycket svag vind blir kännbar i
den närmaste omgivningen.
Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska
Institut, som av vattendomstolarna tillkallats att
som sakkunnig studera sjöregleringarnas
inverkan på klimatet och efterhand yttra sig
över dessa fenomen, har tagit som sin uppgift
att spåra upp de lokala effekter som kan bli
följden av regleringarna. Sålunda finns längs
Umeälven, Ångermanälven, Indalsälven,
Dalälven och Klarälven observatörer, vilka
antecknar förekomsten av dimma.
Vidare finns en serie temperaturstationer så
att man kan studera temperatur- och
fuktighetsklimatet där dels en sjödämning är eller
varit på tal (Lössen, Ottsjön), dels en sjö
tillskapas (Bergeforsen) eller en älvfåra
torrläg-ges (Stornorrforsen). Med tanke på att
vattenlagen ordagrant förbjuder bygge i vatten om
menlig inverkan på klimatet därav vållas, har
institutet koncentrerat sina undersökningar på
sådana verkningar, som är en följd av just
sjöreglerings- och kraftutbyggnadsföretag men
icke vållas av något byggnadsföretag av annat
slag.
Invallning
Det slag av skador, som vållas odlingar genom
invallning i samband med en väg- eller
dammanläggning, kan för prövning av
ersättningsanspråk bli föremål för institutets
undersökning. Gentemot Wålstedt önskar jag göra
gällande att sådana invallningsföretag inte är
vanliga i samband med sjöreglering. I den
utsträckning, som de kommit till institutets
kännedom och ansetts vara av betydelse för
vattenmålet, har de beaktats.
I samband med uppdämningen av Storuman
är sålunda en invallning av bebyggelsen vid
Storumans samhälle planerad och institutet
har sedan några år temperaturregistreringar i
gång för att undersöka i vilken utsträckning
vallen mellan sjön och odlingarna kommer att
öka frostläntheten. Vidare är institutet på det
klara med att en viss försämring i
odlingsklimatet inträder, där en på älvsluttningen
belägen odling, som direkt gränsar till den gamla
älvfåran, för regleringens skull får ett
torrlagt område mellan sig och den nya, nedskurna
sänkningskanalen. Över det torrlagda, ofta
småkuperade området har kalluften från
odlingen ej lika lätt att rinna bort som över den
strida älven, varför frostläntheten ökar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 957 1Q65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
