Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 44 - Sjöregleringar och klimat, av Bertil Rodhe - Cement enligt den halvtorra metoden - Stora maskiner kan monteras utomhus - Nylonkord för bildäck - Norsk Hydros elförsörjning, av P-G Edblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skada vållas även genom att vid uppdämning
strandridåer försvinner. Buskage och träd
längs sjöstränder bildar ett gott skydd för
vinden, som i regel blåser hårdare från sjösidan
än från motsatt håll. Dels förhindrar de
jordflykt, dels samlar de snö i drivor i lä om sig,
varigenom snödrev från den isbelagda sjön
upp mot bebyggelsen förhindras.
Dylika skador är dock i regel inte av sådan
karaktär, att de ställer
kraftutbyggnadsföreta-gens tillåtlighet under diskussion. Dels är de
av samma art som den åverkan på
lokalklimatet, vilken följer med en vägbanksanläggning,
en bostadsbebyggelse, en utdikning, en
skogsavverkning m.m., dels kan de ofta avhjälpas,
t.ex. genom plantering av nya strandridåer. I
stor utsträckning har de samband med den
roll som markens utformning spelar för
vindens styrka och kalluftens avrinning och
stagnation. Wålstedt gör med rätta gällande att
denna roll är betydande och yrkar på
undersökningar. Fackmannen är dock tämligen
förtrogen med de grundläggande dragen i dessa
problem. Med våra nuvarande kunskaper torde
det vara möjligt att även utan ytterligare
principundersökningar göra kvalitativa uttalanden
om inverkan på frostläntheten av ett företag.
För eventuell kvantitativ bedömning av denna
inverkan och för fastställande av
ersättningsbelopp fordras dock undersökningar i varje
enskilt fall. Men om fler dylika undersökningar
påfordras i samband med
kraftutbyggnadsfö-retag, bör de även begäras i andra företag där
den naturliga miljön omskapas. Att de så starkt
aktualiserats just i samband med
kraftutbygg-nadsföretagen torde bero på att dessa måste
behandlas inför domstol — till skillnad från
andra byggnadsföretag.
Litteratur
1. Johnson, N G: Östersjöns värmeekonomi. Sv.
Ilydrogra-fisk-Biologiska Kommissionens skr., Ser. Hydrografi 15,
Göteborg 1940.
2. Johnsson, O H: Term is k-h ydro logiska studier i sjön
Klämmingen. Geografiska Annaler, Stockholm 1946.
3. Melin, R: Undersökningar vid Sveriges Meteorologiska
och Hydrologiska Institut över vattendragens
isförhållanden. SMHI Medd. Ser. D nr 1, Stockholm 1947.
Cement enligt den halvtorra metoden (Tekn. T.
1956 s. 954), vid vilken bara 12 °/o vatten mot
normalt ca 40 °/o används och råmaterialet formas till
kulor före bränningen, tillverkas nu i en brittisk
fabrik för 200 000 t/år. Bränsleåtgången uppges bli
15 t per 100 t produkt mot 25 t vid den vanliga våta
metoden.
Stora maskiner kan monteras utomhus i ett
billigt skjul av genomskinlig polyetenfolie på
träramar.
Nylonkord för bildäck används nu i snabbt
växande utsträckning i stället för rayonkord. I USA
har sålunda förbrukningen av nylonkord vuxit med
200 °/o under 1953—1957, medan användningen av
rayonkord minskat med 20 °/o. Bomullskord svarar
nu för bara 2 °/o av den totala förbrukningen.
Norsk Hydros elförsörjning. Aktiebolaget Norsk
Hydro är Norges största elförbrukare med något
över 4 000 MkWh under normalår (den svenska
årsproduktionen 1956 var ca 27 000 MkWh). Under
goda vattenår konsumeras därutöver 300—400 MkWh
i elektriska ångpannor. Förbrukningen har ungefär
fördubblats efter krigsslutet. Företaget äger åtta
kraftverk om sammanlagt 400 MW och abonnerar
ca 193 MW från fyra andra kraftverk.
Norsk Hydros kraftverk Fröystul, Vemork,
Så-heim, Moflåt och Mæl utnyttjar Månaälvens fall på
totalt ca 700 m från Mösvann på Hardangervidden
till Tinnsjön. Mösvann är Norges största
regleringsmagasin med regleringshöjden 18,5 m och
magasinsvolymen 1 060 milj. m3 (nära 70 °/o av normal
årsnederbörd). Det stora magasinet medger avsevärd
flerårsreglering.
I Tinnsjön utmynnar även Mår- och Gjöystälvarna,
vilkas vatten utnyttjas i det statliga kraftverket Mår,
varifrån 60 MW levereras till Norsk Hydro.
Tinnsjön, vars vattenstånd regleras 4 m motsvarande
magasinsvolymen 200 milj. m3, avbördas av Tinnälven.
Dennas fall från Tinnsjön, ca 200 m över havet, till
Heddalsvannet, 20 m över havet, utnyttjas i
kraftstationerna Arlifos, Grönvoldfos, Svælgfos 1 och 2,
Lienfos samt Tinfos 1 och 2. Av dessa äger Norsk
Hydro Lienfos och de två Svælgfosstationerna.
Var och en av stationerna Vemork och Såheim har
tolv aggregat på 12 MW. I Vemork ersattes i
samband med kvävefabrikationens omläggning från
ljusbågs- till syntesmetoden 1928 de ursprungliga
växelströmsgeneratorerna med tvillinggeneratorer
för likström, vilka troligen är de största hittills
tillverkade. Såheim har ett aggregat
likströmsmaskiner av samma typ som Vemork. Stationerna
använder peltonturbiner, vilket var det enda möjliga på
den tid stationerna byggdes. Turbinteknikens senare
framsteg har medfört högre verkningsgrader på
peltonmaskiner och möjligheter att använda
francisturbiner vid större fallhöjder. Ombyggnad av
turbinerna i Vemork har påbörjats. Kraftproduktionen
stiger härigenom med 10 °/o. övergång till
francisturbiner visade sig bli för dyrbar. Även i Såheim
kommer turbinerna att byggas om eller ersättas
med sådana av francistyp.
Svælgfos 1 var vid sin utbyggnad i början av
seklet Europas största och världens näst största
kraftstation. Den för tiden höga
generatorspänningen 10 kV medförde ett flertal lindningsgenomslag
under de första driftåren. Efter en brand 1937
genomgick stationen en genomgående reparation. En
ny kraftstation, Svælgfos 3, som kommer att ersätta
Svælgfos 1 och 2 samt Lienfos är under utbyggnad.
Den nya stationen beräknas ge
medelårsproduktionen 530 MkWh mot 405 MkWh i de tre gamla.
De efter kriget uppförda stationerna Moflåt, Mæl
samt Skafså 1 och 2 har var och en endast ett
maskinaggregat. De två senare har så rikliga
regleringsmagasin, att kortare stopp icke medför spill.
Företagets anläggningar i Telemarken förbindes
med kraftledningar för 60 och 130 kV. För
spänningsreglering finns en roterande faskompensator
på 36 MVA. Seriekompensering förekommer på en
60 kV ledning från Skafsåverken.
Företagets anläggning i Nordnorge, Glomfjord,
byggd 1947—1949, erhåller elektriciteten från det
statliga kraftverket där. Kylvattnets fall från
regleringsmagasinet utnyttjas i ett kraftverk på 2,5 MW.
Fabrikerna ligger på en platå ca 100 m över havet.
Man tänker utnyttja fallet av ca 1 m8/s kvl- och
kloakvattnen ned till fjorden i ett kraftverk för 600—
800 kW (B HEGGENHOUGEN i Elektroteknisk
Tidsskrift 70 (1957) h. 10 s. 145—156). P-G Edblad
190 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
