Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 47 - Böcker - Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget intill 1800-talets början, bd 1 & 2, av WS - Raketer och rymdforskning, av Björn Bergqvist - Hantering och transport av wallboard, av E. Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att komma med. Han berättar bl.a. att man gjort
en pollenanalytisk undersökning av ett vid gruvan
beläget torvlager, vilket delvis är insprängt med
metallkorn härrörande från varp; enligt denna
undersökning skulle gruvbrytningen ha begynt redan
någon gång på 1000-talet.
Någon brytningsplan följdes inte vid det
medeltida Kopparberget; man tog malmen där den fanns
att få. Först under Vasatiden blir planmässigheten
större, även om Gustav Vasa patetiskt klagar att
Kopparberget var "inthet wijd magt". Sin glanstid
nådde gruvan under Storhetstiden; den absoluta
toppen på den i boken återgivna kurvan över
kopparproduktionen 1540—1895 inträffade 1650 och
uppgick till över 3 000 t. I slutet av 1600-talet
inträffade det stora gruvraset, efter vilket
produktionen icke ens tillnärmelsevis kom upp i tidigare
siffror. I 1700-talets kopparbergshistoria var ett av
de viktigaste kapitlen krutsprängningen, vilken
ledde till svåra stridigheter, då man på vissa håll
ansåg att krutet varit orsaken till rasen.
Det andra bandet har ägnats kopparhanteringen.
Här redogör förf. först för den nu nedlagda gamla
kopparprocessen sådan den bedrevs vid Bergslaget
och inplacerar den i dess teknikhistoriska
sammanhang. Sedan behandlas kopparsmältningens historia
i Bergslaget; det sista kapitlet är ägnat garningen,
dvs. raffineringen.
Förf. kommer till att den gamla kopparprocessen
är en självständigt utvecklad svensk metod med
rötterna i den järntillverkning ur myrmalm som
bedrevs i den uppsvenska bergslagsbygden på
1100-talet. För denna teori finner han även ett
intressant stöd i kopparutvinningens terminologi; de
viktigaste tekniska fackuttrycken har nämligen
uppstått inom svenskt språkområde.
Då man som läsare får ta del av det föreliggande
verket, troligen det största teknikhistoriska arbetet
på svenska, känner man stor beundran: först och
främst inför de svenske män som i Bergslaget
skapat svensk och ofta europeisk bergshistoria, vidare
inför företaget Stora Kopparbergs Bergslag, "världens
äldsta bolag", som vidsynt offrat medel för en
fors-kargärning som denna, samt slutligen inför
författaren, som på ett så lysande sätt visat sig förmå
förena historiskt kunnande, tekniskt vetande och
vetenskaplig skärpa.
Med Lindroth som ciceron riskerar man inte att
gå vilse i Kopparbergets många irrgångar och
stötar genom tiderna. Boken är verkligen, för att tala
gammalt bergsmannaspråk, tillkommen "efter
bergsvis", dvs. enligt konstens regler, med försiktighet
och med tanke på framtiden. WS
Raketer och rymdforskning av Eric Burgess.
Hörsta, Stockholm 1957. 207 s., 103 fig. 17,50 kr.
Första upplagan av det engelska originalet, Frontier
to space, utkom 1954. Dess andra upplaga har fått
smärre tillägg, avseende främst satellitprojekten.
Den svenska titeln är ej fullt adekvat. Det är ej
rymdforskning utan undersökningar i och av den
jordatmosfäriska gränsen till världsrymden som
utgör bokens huvudämne, och raketers konstruktion
och styrning behandlas endast flyktigt och
huvudsakligen i anknytning till nämnda forskningar.
Efter att ha skildrat arbetet med starten med en
Viking-raket skisserar förf. atmosfärens natur och
de problem den ruvar över. I tredje kapitlet
beskrivs höghöjdsraketen som verktyg för geofysisk
och astrofysisk forskning. Stor vikt läggs här vid
samspelet mellan raketens goda och mindre
önskvärda egenskaper å ena sidan och svårigheterna å
andra. I fjärde kapitlet liknar förf. atmosfären vid
ett jättelikt rymdlaboratorium där olika
fotokemiska, elektriska m.m. processer utspelas samtidigt.
I de tre följande kapitlen redogörs för
utforskandet med raketer av jonosfären, solstrålningen och
den kosmiska strålningen jämte resultaten. Det sista
kapitlet formar sig till en revy över det nya
verktyget, jord- och planetsatelliterna, som skall ta vid
där höghöjdsraketen genom sin kortvariga
aktionstid och begränsade räckvidd helt kommer till korta.
Att på ett klart och redigt sätt ge en exposé över
hela detta område är en ytterst svår uppgift. Förf.
har valt att beta av de olika delområdena i en lugnt
berättande stil, med de olika raketuppsändningarna
och deras instrumentering som genomgående
utgångspunkt. Sammanfattningar, inledningar och
överbryggningar vid början och slutet av de olika
kapitlen lättar upp det ibland en aning virriga
intrycket. Boken har den fackmässiga monografins
kännetecken i skildringen av de tekniska detaljerna. Den
är inte lättläst men vinner för varje genomläsning.
Förf. har lagt ner ett enormt arbete på att bena
upp hela det arbete som lagts ned på
höghöjdsforskning. Det vimlar av intressanta detaljer,
illustrationsmaterialet är rikhaltigt och högklassigt,
med mängder av goda fotografier, och de
omfångsrika referenslistorna vid slutet av varje kapitel
höjer värdet ytterligare. Såvitt jag har kunnat bedöma
innehåller boken inga tekniska fel.
Tyvärr förekommer en hel del översättningsfel och
ett par direkta slarvfel. Dessa tvingar mig att avstå
från att rekommendera den svenska texten åt andra
än välorienterade, kritiska men ej engelskläsande
lekmän som vill skaffa sig en allmän uppfattning,
utan för mycket detaljkunskap, om bokens ämne.
För fackmannen på andra områden än det
mättek-niska vill jag enträget förorda den engelska texten
så att han ej, sig själv ovetande, accepterar en
felaktig uppfattning om flera detaljer.
Med denna reservation är den svenska utgåvan ett
synnerligen välkommet tillskott för de tekniker på
låg- och högstadiet som utanför sitt fack vill
orientera sig om ett av vår tids mest fascinerande
kunskapsområden. Björn Bergqvist
Hantering och transport av wallboard. IVA:s
Transp.-Forskn.-Komm. Medd. 34. Stockholm
1957. 70 s., 71 fig., 4 tab., 41 planritn. 20 kr.
Utredningen berör i första hand förhållandena inom
fabrik, men i viss mån även ombordtagningen i
fartyg.
Inledningsvis lämnas en kortfattad översikt av
Sveriges träfiberplatteindustri med en nuvarande
årsproduktion av 450 t, fördelad på 17 fabriker.
Den detaljerade beskrivningen av hanteringen av
träfiberplattor har begränsats till fem utvalda,
typiska fabriker, där lokala förhållanden, bl.a. läget
i förhållande till hamn och järnväg, medför
avsevärda olikheter i hanteringen. De olika
hanteringsmoment, som studeras, rikt illustreras och noggrant
kostnadsberäknas, är plattornas sortering och
formatskärning, deras uttransport till och lagring i
magasin, eventuellt med emballering, uttransporter
av de lösa eller emballerade träfiberplattorna från
magasin till öppna eller slutna järnvägsvagnar till
fartyg resp. till lastbil.
Den mekaniserade, interna hanteringen av
träfiberplattorna sker vanligen med hjälp av gaffeltruckar,
traverser eller telfrar. Motivet för valet av
hante-ringssätt anges för de olika typverken. Vid ett av
dessa användes en gaffeltruck med i sidled
förskjutbara, hydrauliskt manövrerade lyftgafflar ("side-
1142 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
