Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 48 - Stornorrfors. Sveriges största vattenkraftstation, av Tore Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges
största [-vattenkraftstation-]
{+vattenkraft-
station+}
Tekniske direktören Töre Nilsson, Stockholm
Harsprånget har med sina 350 MW hittills
varit Sveriges största vattenkraftstation. Den
blir 1958—1959 distanserad av Stornorrfors,
som får en nominell utbyggnadseffekt av 375
MW. I anläggningen installeras tre aggregat,
och plats beredes för ett fjärde aggregat. Fullt
utbyggd kommer anläggningen således att få
en effekt av 500 MW. Den blir därmed för all
framtid landets största vattenkraftanläggning.
Stornorrfors är belägen i Umeälven nedom
Vindelälvens inflöde. Medelvattenmängden är
450 m3/s, vilket visserligen är ett högt värde,
men dock bara nummer fem i ordningsföljden
mellan Sveriges vattenrikaste älvar. Göta älv
leder med 575 m3/s, Lule älv har 510,
Ångermanälven 490 och Indalsälven 460 m3/s.
Stornorrfors når sin position främst genom
att fallhöjden samtidigt är förhållandevis stor,
nämligen 75 m. I ingen av de övriga stora
älvarna finnes det möjlighet att ens
tillnärmelsevis samla en så stor fallhöjd i älvens nedre
vattenrika del.
Fallsträckan kan sägas bestå av tre delar:
Norrfors, Sörfors och Klabböle—Baggböle.
Vattenrätten i de två förstnämnda delarna
förvärvades av Vattenfallsstyrelsen omkring 1917
—1919. En del av vattenrätten erhölls genom
att option därpå överläts av Umeå stad, som i
samband därmed tillförsäkrade sig viss andel
av kraftproduktionen på förmånliga villkor,
då fallen byggdes ut. Den nedersta delen kom
under 1940-talet att ägas av AB Umeforsen, i
vilket Umeå stad och Vattenfallsstyrelsen har
hälften var.
I den översta falldelen byggde
Vattenfallsstyrelsen Norrfors kraftstation, som blev färdig
621.221
621.311.21(488)
627.8
1926. Avsikten torde ha varit att så småningom
bygga en anläggning även i Sörfors.
Ännu så sent som i slutet av 1940-talet utgick
man ifrån att de båda översta fallen skulle
utbyggas i en eller eventuellt två anläggningar,
men att det nedersta skulle utbyggas
separat.
Det var först i början av 1950-talet som den
tekniska utvecklingen hade kommit så långt,
att man ansåg sig mogen för beslut om att
utbygga hela fallsträckan i en anläggning.
Erforderliga avtal mellan strömfallsägarna
träffades. Enligt dessa skall anläggningen ägas av
Vattenfallsstyrelsen. AB Umeforsen deltar i
utbyggnaden med 22 %, varigenom Umeå stad
i realiteten deltar med 11 %. Umeå stad har
vidare kvar sin andelskraft från Norr- och
Sör-forsarna, vilken uppgår till ca 16 % av
produktionen i Stornorrfors men enligt
tilläggsöverenskommelse skall tillhandahållas först
från och med 1975.
I fallsträckan ligger tre äldre kraftstationer,
som skall nedläggas, då den nya anläggningen
blir färdig. Den äldsta av dessa, Klabböle,
byggd 1899, som äges av Umeå stad, avser
staden att låta stå kvar som kulturminne. Den
yngsta av de tre är Norrfors kraftstation med
en effekt av 26 MW. Att den nu efter blott ca
30 års tjänstetid ersättes med en ny anläggning,
14 gånger så stor, är betecknande för
utvecklingen inom vattenbyggnadstekniken.
Det framgår av de följande uppsatserna, att
den nya anläggningen uppvisar många unika
och intressanta drag. Det talas ofta om rekord,
exempelvis att maskinaggregaten blir
rekordstora, att avloppstunneln får större tvärsektion
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
