Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 48 - Stornorrfors. Sveriges största vattenkraftstation, av Tore Nilsson - Stornorrfors. Projektering, av Karl arthur Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än någon annan vattenkrafttunnel i världen
etc. Dessa rekord är naturligtvis inte resultatet
av någon önskan att sätta rekord för rekordens
egen skull, utan de är föranledda av en
målmedveten strävan att nå bästa möjliga
ekonomi. Både i projektering, konstruktion och
utförande har man vinnlagt sig om att söka
tillämpa och utveckla det bästa inom vatten-
krafttekniken och därigenom så väl som
möjligt söka utnyttja de goda naturliga
förutsättningarna.
Besultatet har blivit en anläggning, som —
när den är färdig att tas i drift 1958 —
beräknas kosta 217 Mkr., eller 580 kr/kW. Även i
fråga om låg kostnad är Stornorrfors en unik
anläggning!
Projektering
Överingenjör Karl Arthur Scherman, Stockholm
När man på 1940-talet började planera
utbyggnaderna i Ume älvs nedre del koncentrerades
de flesta och mera intressanta utredningarna
för utvinning av vattenkraften där till frågorna
om lämplig övre dämningsvattenyta,
uppdelning av fallsträckan i olika antal
kraftstationssteg, planlösning av väld anläggning,
utbyggnadsstorlek, aggregatstorlek och turbintyp m.m.
Övre dämningsvattenyta
Valet av en lämplig övre dämningsvattenyta
för hela fallsträckan eller med andra ord
skiljevattenytan mot bl.a. Pengfors kraftstation
kunde träffas tämligen oberoende av hur
fallsträckan skulle utnyttjas. Bedan då den
nuvarande Norrfors kraftstation byggdes, avsåg
man att i en framtid höja dämningen där med
cirka 5 m, dvs. till höjden 75 m över havet.
Denna dämningshöjd användes även som
riktmärke nu, men med hänsyn till bl.a. den då
pågående utbyggnaden av Pengfors
kraftstation undersöktes även andra dämningshöjder.
Det visade sig därvid lämpligt att utföra
relativt rikliga rensningar i forsnacken cirka 5 km
uppströms Norrfors men man fann även att en
dämningsvattenyta lägre än 75 m över havet
627.8(488)
skulle medföra allvarliga olägenheter, speciellt
vid sådant varierande vattenstånd och sådan
tappning, som erhålles vid korttidsreglering.
Olika överväganden förde därefter till beslut
om dämningsförslaget 75 m över havet.
Val av antal stationer
Den sålunda tillgängliga fallhöjden 75,5 m
mellan övre dämningsvattenytan och havsytan, som
i medeltal ligger på höjden —0,5 m i samma
officiella höjdsystem, ligger i en älvsträcka ca
40 km lång, fig. 1. Den övervägande delen av
fallhöjden, dvs. 72 m. finnes dock på den endast
ca 13 km långa älvsträckan mellan Bergforsens
nacke och selet nedanför Klabböle kraftstation.
Älvens profil lutar sålunda här 1 : 55.
Äldre planer torde gått ut på att utnyttja
denna fallsträcka i tre anläggningar, men redan i
slutet på 1940-talet befanns
trestationsalterna-tivet vara icke konkurrenskraftigt.
Under senare tid koncentrerades
utredningarna till valet mellan utbyggnad i en eller två
stationer, fig. 2. För att jämförelserna skulle
bli så rättvisa som möjligt fordrades därvid
rätt ingående utredningar beträffande sådana
delar, som kunde antagas vara speciellt av-
1154 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
Fig. 1. Profil
av älvsträckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
