Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 48 - Stornorrfors. Byggandet, av Torsten Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de cement. Stighastigheten vid gjutningen har
här i medeltal varit 3,6 m per dygn. I de övre
delarna av tuberna, där tuben kröker och
övergår från parallelltrapetsform till cirkulär
sektion, utföres gjutformen i stora element i
formverkstaden och monteras med hjälp av
lyftkran.
Plåtbeklädnaden i tilloppstuberna utfördes i
egen regi, varvid plåtarna levererades valsade
och bockade från bruk. Hopsvetsning till 2,2 m
höga ringar utfördes på en arbetsplan
uppströms tuberna. Från denna plan
transporterades ringen med en för ändamålet tillverkad
mobilkran till tubschaktet och sänktes ned på
sin plats. I schaktet svetsades sedan rundfogen,
som sammanbinder ringarna. Svetsningen
kontrollerades med ultraljud. På de ställen där
ultraljudundersökningen avslöjade
felaktigheter i svetsfogen, gjordes en kompletterande
röntgenkontroll.
I flottningsintaget utföres
betongkonstruktioner efter hand som kringfyllningen av tätjord
utföres. Man erhåller härigenom minsta
möjliga ställningsbyggnader och underbyggnader
för gjutning och formsättning. För att
formsättningen skall gå så snabbt som möjligt,
tillverkas formen i stora element i förväg och
monteras på platsen.
Avloppstunneln
Vid den förberedande arbetsplaneringen
uppställdes som villkor att tunneln skulle vara
färdig senast då tillverkarna av turbiner och
generatorer kunde leverera det första driftfär-
diga aggregatet, att arbetena skulle bedrivas i
största möjliga utsträckning på tvåskift, att de
huvudsakliga bergmassorna ur
landskapsvårdssynpunkt skulle läggas i en vik ungefär vid
tunnelsträckans mitt, samt att övergång till
två-tunnelalternativet skulle kunna ske. För
arbetsledningen, som hade erfarenhet från
utsprängningarna av de tidigare rekordtunnlarna i
Kilforsen, syntes dock ett utförande av två ca 230
m2 tunnlar icke blott med hänsyn till tid och
kostnader utan även ur arbetarskyddssynpunkt
föga lockande, och fastän man planerade
arbetena för att möjliggöra en eventuell övergång
till två tunnlar, ansåg man det föga sannolikt
att frågan skulle bli aktuell.
Nämnda villkor och kravet på kortast möjliga
transporter samt belägenheten av kända
svaghetszoner i berget blev bestämmande för att
drivningen skulle ske från uppströmsänden
med transport genom en 660 m lång
transportort, fig. 7, till 480 m längd gemensam för
tunnel och maskinstation, från ett mellansänke
med drivning åt två håll och transport genom
en 560 m lång transportort samt från utloppet.
Med hänsyn till att transporterna skulle ske
med 20 t truckar, behovet av utrymme för
ventilationsledningar, nedtransporter av
maskindelar och lämplig utlastningsmaskin för
transportorten, utfördes denna med 54 m2 area, 9 m
bredd och 6,25 m höjd. Lutningen valdes 1: 7.
Erfarenheten från Stornorrfors och tidigare
Kilforsen ger vid handen, att detta är den mest
ekonomiska lutningen i det den ger lägsta
kostnad genom minsta möjliga utsprängda volym
och kortaste körsträcka från huvudtunneln.
Fig. 8. Borrning
av tunnelpall.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
