Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 1 - Frostfritt nedgrävningsdjup för kraftledningsstolpar, av David Zetterholm och Eric Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan det frigjorda vattnet göra marken lös och
minska dess bärighet, vilket är en av de
viktigaste faktorerna vid uppkomsten av
jordflyt-ningsfenomen. I fråga om kraftledningar är det
tjällyftningen, som kan åstadkomma skador
genom upplyftning och snedställning av
stolp-fundamenten. Eftersom tjällyftningen är
beroende av kapillär uppsugning av vatten till
tjälgränsen, är jordartens kornstorlek och
grundvattenytans läge avgörande faktorer.
Mark med lagom finkornig mineraljord
(fin-mo, mjäla och lera) och högt grundvattenstånd
är särskilt tjälfarlig. Grövre mineraljordar
(grusjord, sandjord, grov mojord) samt
organiska jordar (torv, dyjord och mulljord) är
icke tjälfarliga. Styv, mycket finkornig lera
tillhör de måttligt tjälfarliga jordarterna på grund
av sin ringa vattengenomsläpplighet3.
Tjällyftning på kraftledningar har enligt våra
erfarenheter uppträtt i mycket ringa
omfattning och endast på kraftledningar i övre och
mellersta Norrland samt i Dalarna. Den har
företrädesvis uppträtt på trästolpledningar och
medfört att stolparna lyfts upp och snedställts.
Några driftstörningar har icke uppstått och
olägenheterna har avhjälpts genom sänkning
och omkilning av stolparna. I flera fall har
snedställningen icke orsakats av upplyftning
underifrån utan genom sidogrepp från den
omgivande marken.
Jämfört med byggnadsgrunder är
förhållandena ur flera synpunkter gynnsammare för
kraftledningsstolpar med avseende på de
skador tjällyftning kan åstadkomma. För en
kraftledning räknar man i regel med en livslängd
av omkring 40 år, under det att man för
byggnader räknar med betydligt större livslängd.
En kraftledning blir på grund härav utsatt för
ett färre antal extrema vintrar. Tjällyftningen
med åtföljande sättning av marken medför
heller icke, enligt vad erfarenheterna visat,
några större skador på fundament och stolpar.
Detta talar för att säkerheten mot direkt
upplyftning icke behöver vara lika stor för
kraftledningsstolpar som för byggnader; i
synnerhet som man, när det gäller
kraftledningsstolpar, icke helt kan undgå upplyftning
genom sidogrepp.
Stabilitet och nedgrävningsdjup
Med hänsyn till stabiliteten bestämmes
ned-grävningsdjupets storlek oftast av de krafter,
som verkar vinkelrätt mot ledningen, dvs.
vindkraften på linor, isolatorer, regel och
stolpe. Alltefter hållfastheten hos
ifrågavarande markslag fastlägges nedgrävningsdjupet för
en viss storlek på fundamentet så, att
tillräcklig säkerhet mot stolpens stjälpning erhålles.
Man kontrollerar även att stolpen har
föreskriven stabilitet i ledningens längdriktning vid
linbrott.
De vertikala krafterna såsom egenvikt av
stolpe, regel, linor och isolatorer samt islast
har icke någon avgörande inverkan på
fundamentets storlek (utbredning) för stolpar ut-
Fig. 2. Jordtemperatur på 20, 50 och 100 cm djup
vintern 1941/42 vid matplats Flahult II; • • •
betecknar jordtemperatur den 25 februari, -—— den 5
mars,–-den 15 mars.
Fig. 3.
Köldmängden under
vintern 1941/42
(kallaste vintern
under perioden
1901/02—1950/
51). Siffrorna
vid kurvorna
anger
köldmängden i (negativa)
graddagar och
siffrorna vid
ortnamnen anger
tjäldjupen
vintern 1941/42. Dd
större tjäldjup
förekommit
under någon
annan vinter anges
även detta värde
jämte årtalet
inom parentes.
2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
