Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 1 - Frostfritt nedgrävningsdjup för kraftledningsstolpar, av David Zetterholm och Eric Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Snötäckets fördelning med avseende på
maxi-midjupets medelvärde per år. (Atlas över Sverige,
karta 31:1.)
satta för stjälpande moment. Samma
förhållande gäller givetvis även för trästolpar med
kilförband. För en kraftledningsstolpe av
stagad typ, där sidokrafterna helt upptas av
stagen, bestämmes däremot fundamentets storlek
enbart av de vertikala krafterna. I detta fall
bör nedgrävningsdjupet i lösa markslag i
allmänhet vara så litet som möjligt, för att man
skall kunna utnyttja det övre jordlagrets större
bärighet.
Det frostfria djup, som hittills tillämpats och
som grundat sig på tjäldjupet i barmark, har
ofta bestämt nedgrävningsdjupet i norra och
även mellersta delen av landet, när det gällt
momentfundament. För fundament utsatta för
tryck (stagade stolpar) är det frostfria djupet
helt avgörande, fig. 1.
Tjäldjtip under naturligt snötäcke
Sedan 1941 har Sveriges Meteorologiska och
Hydrologiska Institut (SMHI) regelbundet
utfört jordtemperaturmätningar vid ett tjugotal
platser fördelade över hela landet.
Mätningarna har skett på 50 och 100 cm djup under
markytan och vid en del stationer även på
mindre och större djup.
Mätningarna har utförts under naturliga
förutsättningar, dvs. några andra ingrepp i marken
än vad som är nödvändigt för
iordningställande av mätanordningar har icke gjorts och
under vintern har snötäcket fått ligga orört
kvar. På mätplatserna har rör av ebonit eller
annat värmeisolerande material satts ned till
aktuellt mätdjup. Nedtill är röret försett med
en doppsko av koppar mot vilken
termometerkulan vilar. Härigenom erhålles en god
värmeöverföring till jord och termometern antar
den omgivande jordens temperatur.
Termometern, som är fästad i ett snöre fastsatt i en
propp upptill i röret, är en smal
kvicksilvertermometer, försedd med en kula med dubbla
glasväggar, mellan vilka luften evakuerats. En
sådan termometer har förhållandevis stor
tröghet och visar därför marktemperaturen, när
termometern hissas upp för avläsning4.
Tem-peraturavläsningar utföres den 5, 15 och 25 i
varje månad. Observationsmaterialet för 50
och 100 cm djup är publicerat i SMHI:s
årsböcker. Mätningsresultat från 5 och ned till
200 cm djup finns för vissa orter under kortare
perioder och detta material har erhållits under
hand.
På grundval av de uppmätta
marktemperaturerna har största tjäldjupet för varje
mät-plats bestämts under åren 1941—1955 genom
att de lägsta uppmätta temperaturerna vid
samma mätningstillfälle och på olika markdjup
avsatts i ett axelsystem, fig. 2. Av
marktemperaturerna den 5, 15 och 25 i månaden under
den aktuella tiden erhålles tre kurvor, som
skär temperaturaxeln för 0°C. Den
temperaturkurva, som angett den lägsta tjälgränsen, har
ansetts vara representativ för ifrågavarande
plats och tidpunkt. Man har förutsatt att
tjälgränsen har en temperatur av 0°C och tar
således icke hänsyn till någon underkylning av
vattnet i marken. Denna underkylning kan
också av allt att döma försummas, enär den
ändrar tjäldjupet endast med några cm5.
På några platser i norra delen av landet har
man icke lyckats bestämma tjäldjupet på detta
sätt, enär temperaturmätningar icke utförts på
tillräckligt stort djup. Även i en del andra fall
har metoden misslyckats på grund av att
temperaturkurvorna visat ett oregelbundet
förlopp. I de allra flesta fall har emellertid en
viss extrapolering givit resultat, som ur
praktisk synpunkt kan anses vara tillfredsställande.
Köldmängden under året avgör hur djupt
tjälen tränger ned i marken. Köldmängden
utgör produkten av köldens intensitet och
varaktighet, dvs. summan av antalet köldgrader
under vintern multiplicerad med antalet dygn
2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
