Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Nya metoder - Tellurometern, av Å G - Glansförtenning, av U T—h - Andras erfarenheter - Konprov på leror, av G Lbg - Masstransport av apelsinsaft på fartyg, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centralt över de punkter, vars inbördes avstånd man
vill bestämma. Antennsystemet är i båda fallen en
parabolisk spegel med 45 cm öppning i vars
brännpunkt sändar- resp. mottagardipoler befinner sig.
Strömkällan är en ackumulator. Huvudstationen
sänder en signal med bärfrekvensen 3 000 MHz
modulerad med en rasterfrekvens av 10 MHz (A-raster)
eller av tre andra liknande frekvenser (B-, C-,
D-raster resp. 9,900; 9,900; 9,000 MHz). Den modulerade
vågen återsändes av mottagarstationen och mottas
åter vid huvudstationen, där dess fasförskjutning i
förhållande till den utsända vågen mätes.
Instrumentets mätning av denna fasförskjutning hänför
sig till spegelns brännpunkt. Man läser direkt av de
två sista siffrorna av tiden för vågornas passage
sändare—mottagare—sändare i ns (10~® s) vid
användning av A-rastret. Genom att använda B-, C- och
D-rastren kan man bestämma de föregående
siffrorna eller antalet hela våglängder mellan sändare
och mottagare. Varje intervall på den skala som
användes motsvarar ca 15 cm i avståndet.
Vid mätningen inriktar de båda observatörerna
sändare resp. mottagare på 5—10c när mot varandra.
Vid injusteringen av instrumenten måste eventuellt
bärfrekvensen finjusteras vid endera stationen. Om
de båda instrumenten användes tillsammans för
första gången eller har råkat ur justering måste
även injustering av moduleringen göras. Fuktighet,
temperatur och lufttryck måste bestämmas vid båda
stationerna.
Tellurometern kan användas för avstånd från ca
160 m upp till ca 50 000 m. Enligt tillverkarens
uppgift är det sannolika felet i avståndsmätningen
ungefär 3: 1 000 000 vartill kommer ett fel av ca ± 5 cm
oberoende av avståndet. För att kunna nå denna
noggrannhet måste man vid beräkningen ta med
korrektioner på grund av de meteorologiska
förhållandena. De anförda siffrorna avser mätningar
vid dagsljus; man har ännu ej tillräcklig erfarenhet
för att kunna säga om motsvarande resultat kan
erhållas vid nattmätning. Reflexion mot marken
och ojämnheter i vågornas utbredningshastighet på
grund av växlingar i fuktighet m.m. mellan
huvud-och mottagarstation medför en viss risk för
systematiska fel.
Mycket omfattande användning av detta instrument
kan förutses. Utom för mätning av baser vid
triangu-lering i sådana fall där ej den allra högsta
noggrannhet är nödvändig kan det användas vid
tri-lateration, för skalbestämningar i samband med
fotogrammetriska uppgifter, för polygonmätningar
med långa sidor m. m. ( T L Wadley i Nachrichten
aus dem Karten- und Vermessungswesen 1957;
Empire Survey Review 1956 h. 105 och 106). Å G
Glansförtenning
Blanka tennbeläggningar erhåller man vanligen
genom att upphetta elförtenta föremål så att tennet
smälter. Detta kan tillämpas bara på tunna material,
såsom vitplåt, emedan upphettning och avkylning
måste ske snabbt (jfr Tekn. T. 1955 s. 822).
Ur sura elektrolyter erhöll emellertid Schlötter
genom tillsats av trätjära blanka men spröda
tennfällningar, och denna metod förbättrades för några
år sedan av Discher och Mathers, vilka som
glansmedel använde trätjära dispergerad med
oktylalko-holsulfat. Inga av dessa bad har emellertid fått
praktisk användning på grund av skiktets sprödhet.
Vid Tin Research Institute har S C Britton utfört
ett omfattande arbete för att få fram ett stabilt
kommersiellt glanstennbad, som icke ger spröda
utfällningar. Han provade olika fraktioner av trätjära
som glansmedel och fann att alla de fraktioner
som vid destillation erhölls strax över 140°C var
verksamma i kombination med oktylsvavelsyra.
Denna kan erhållas genom blandning under 5°C
(köldblandning) av lika volymer koncentrerad
svavelsyra och oktylalkohol. Efter omröring och vila
0,5 h vid denna temperatur hälles blandningen ned
i lika volym isvatten och spädes till 1 1. Inom 48 h
tillsätts till denna blandning 30 g av
trätjäredestil-latet och blandas noga. Härefter filtreras den.
Till ett tennbad innehållande 100 g/1 stannosulfat
och 140 g/1 koncentrerad svavelsyra sättes 100 ml/1
av den framställda glanslösningen. Blanka
utfällningar fås vid 1—6 A/dm2. Samma glansmedel kan
användas i samma koncentration i ett bad,
innehållande 100 g/1 stannoklorid, 100 ml/1 saltsyra och
100 g/1 ammoniumfluorid. Badet har även god
mikrospridning dvs. utfällningen fyller ut
mikroskopiska ojämnheter i ytan (A M Harper, A Mohan &
S C Britton i Electroplating & Metal Finishing maj
1957 s. 140). U T—h
andras erfarenheter
Konprov på leror
Inom Statens Geotekniska Institut har utförts
undersökningar över konprovet för bestämning av
lerors skärhållfasthet. Området runt konintrycket har
studerats experimentellt och teoretiskt. Relationen
mellan könens inträngningsdjup h och
skärhållfastheten tf beror av könens tyngd Q samt av dess
toppvinkel och provtagningssättet: rf = KQ/h2.
Undersökningarna har gällt att bestämma konstanten K
vid både orörda och omrörda prov. Härvid har "tf
mätts vid förekommande konvikter och
toppvinklar för ostörda prover, tagna med Geotekniska
Institutets provtagare SGI IV, och för omrörda prover.
Resultaten skiljer sig något från tidigare erhållna
och ger eventuellt anledning att ändra
säkerhets-faktorn. Undersökningarna avser även organiska
leror. Ett av de viktigare resultaten är, att de
reduktionsfaktorer, som vid den tidigare tolkningen
av konprovet använts för organiska leror, genom
den nya tolkningen icke längre är aktuella. Formeln
gäller således oförändrad även vid organiska leror
(Sven Hansbo i "A new approach to the
determi-nation of the shear strength of clay by the fall-cone
test", Statens Geotekniska Instituts Handlingar 14,
Stockholm 1957). G Lbg
Masstransport av apelsinsaft på fartyg
Det förbrukas stora mängder apelsindrycker i New
York, vilket lett till att en 15 knops 8 160 tdw
tur-binångare "Cape Avinoff" omändrats för transport
av koncentrerad apelsinsaft. Den 415’ (126,5 m)
långa ångaren, som nu tillhör Fruit Industries, Inc.,
Brandinton, Florida, har omdöpts till "Tropicana".
Fartygets totala lastkapacitet beräknas till 5 500
m3, varav hittills 2 450 m3 tagits i anspråk.
Tankarna, som den ömtåliga lasten föres i, är tillverkade
av rostfritt stål. På grund av sin storlek, fig. 1,
byggdes tankarna i land, lyftes sedan ombord och
svetsades till större enheter om 113—340 m3. Om-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
