Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 3 - Andras erfarenheter - Masstransport av apelsinsaft på fartyg, av N Lll - Vätgaselement i USA, av SHl - Zinkrika, oorganiska färger som rostskydd, av SHl - Trubbighet en fördel hos flygplan och missiler av Björn Bergqvist - Fuktskador i golv, av Thorvald Flodén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Tank med saft flyttas i land eller ombord.
bord svetsades tankarna till fartyget på ett sätt,
som medger expansion eller kontraktion vid olika
temperaturer. Tankarna är isolerade med 165 mm
skumglas för att möjliggöra innehållets hållande vid
—’1 till —2°C under resorna (Compass 1957 h. 6
s. 24). N Lll
Vätgaselement i USA
I USA tycks man nu med stora förväntningar motse
utvecklingen av ett där konstruerat vätgaselement.
Det har rörformiga elektroder av poröst kol, i vilka
väte och syre förs in, samt som elektrolyt
kalium-hydroxidlösning. Elementet är alltså i princip av
samma konstruktion som Justis element (Tekn. T.
1956 s. 618), men enligt uppgift arbetar det
amerikanska vid rumstemperatur och har då 65—80 %
verkningsgrad.
Man önskar i första hand använda vätgaselementet
för militära ändamål, t.ex. för drift av "tysta",
por-tabla radarapparater. För att elementet skall bli
användbart för civilt bruk fordras att man har
tillgång till billig vätgas, och detta torde ännu inte vara
fallet. Man har föreslagit att framställa vätet genom
behandling av kol med ånga, ur ammoniak, vilken
nu produceras i överskott i USA, ur petroleum och
genom sönderdelning av vatten med solljus (Tekn.
T. 1953 s. 704). Ingen av dessa metoder synes dock
kunna ge vätgas tillräckligt billigt (Chemical &
Engineering News 23 sept. 1957 s. 25). SHl
Zinkrika, oorganiska färger som rostskydd
Enligt uppgift kan man ge stål ett utmärkt
korrosionsskydd mot vatten, även havsvatten, med
zinkrika zinksilikatfärger som har utvecklats i
Australien (jfr Tekn. T. 1956 s. 301; 1957 s. 76, 471). Där
har t.ex. en sådan färg under 14 år givit fullgott
skydd åt en överjords rörledning vid havsstranden.
Vidare rekommenderas en zink-bly-silikatfärg för
invändig målning av fartygstankar för transport av
bergoljeprodukter, särskilt rena lösningsmedel vilka
starkt befordrar korrosionen genom att hålla
stålytan fri från varje slag av fet skyddshinna.
Färgerna lär tåla torr värme upp till 250—300°C
men bör inte utsättas för vatten av mer än 60°C.
Vidare tål de inte syror och starka alkalier, de lär
dock ge gott skydd vid pH 6—12.
Alla oorganiska zinkrika färger består av två
huvudkomponenter, zinkstoft och ett bindemedel, vilka
blandas omedelbart före färgens anbringande.
Grundmetallens yta måste vara fullständigt ren, helst
sandblästrad. Färgen anbringas i ett skikt, 60—100 [x
tjockt, den härdas efter lufttorkning genom
upphettning eller genom anbringande av en härdare.
Bindemedlet är en vattenlösning av natriumsilikat.
Färgskiktet härdas vanligen kemiskt. Härdaren är
då en lösning, innehållande fosfat i ett flyktigt
organiskt lösningsmedel. Den ger ett olösligt silikat;
samtidigt bildade lösliga fosfat eller karbonat kan
avlägsnas genom tvättning med vatten. Denna
härd-ningsmetod är bekvämare och mer ekonomisk än
bränning som kan användas, om de målade
föremålen är så små att de kan placeras i en ugn.
Det färdiga färgskiktet sägs bestå av metallisk zink
i en grundmassa av zink- eller zink-blysilikat. I
gränsytan mot stålet bildas ett järn-zinksilikat eller
järn-zink-blysilikat varigenom färgens vidhäftning blir
mycket god. Zinkblyfärgen sägs ge en mycket hård
och slitstark yta (Chemical Engineering jan. 1956
s. 234; B J Fabian i Materials in Design Engineering
juli 1957 s. 102—104; C E Munger i Industrial &
Engineering Chemistry juli 1957 s. 59A—60A). SHl
Trubbighet en fördel hos flygplan och missiler
Trubbighet kan bli en aerodynamisk fördel. I
motsats till gängse begrepp och vissa tidigare teorier
kan trubbiga snarare än skarpkantade vingar och
rundade i stället för spetsiga kroppar visa sig vara
mest effektiva för supersonisk och hypersonisk
flygning.
Problemet är alltför invecklat för generella
konstateranden. Därför har ett stort Naca-program
genomförts med något idealiserade former jämförda
med aktuella konstruktioner. Dessa försök visar alt
trubbiga vingakterkanter förbättrar lyftkraften vid
alla machtal större än 1. Vingprofiler för minsta
motstånd har trubbiga akterkanter vid machtal från
1,5 till 5. Vissa tecken tyder på att detta gäller även
vid mycket högre machtal. Stabiliteten hos
trans-soniska flygplan förbättras genom införande
av-trubbiga ving- och roderakterkanter. Den
aerodynamiska upphettningen reduceras för en vinge genom
rund nos.
I fråga om den aerodynamiska upphettningen kan
här tilläggas, att jämviktstemperaturen och
värme-genomgångshastigheten för vingytan vid hög
hastighet reduceras genom fördröjning av övergång från
laminärt till turbulent flöde i gränsskiktet. Detta
erhålles genom rundning av vingnosen. En sådan nos
skapar visserligen en chockvåg framför vingen
vilket höjer tryckmotståndet. A andra sidan erhålles
också en sänkning av Beynolds’ tal och machtalet
nära främre vingkanten vilket främjar laminärt
gränsskikt.
H J Allen och A J Eggers har utarbetat en
generaliserande rapport om värmeproblem vid nedfart
i atmosfären för missiler. Bland grundläggande
slutsatser härur kan nämnas, att en lätt noskon bör
utföras trubbig med nära sfärisk form, varemot en
tyngre noskon bör göras slankare.
De första supersoniska experimenten med trubbig
vingakterprofil företogs i Tyskland 1933. Efter
kriget har bl.a. Chapman vid Naca och Drougge vid
FFA fortsatt arbetet (J S Butz Jr i Aviation Week
24 juni 1957 s. 52). Björn Bergqvist
Fuktskador i golv
Vid Statens Tekniska Forskningsanstalt i
Helsingfors har en undersökning gjorts om fuktskador i
golv och de hjälpmedel, som brukar användas vid
fuktundersökningar. Frågan har fått särskild
aktualitet på grund av att i Finland fuktskadorna
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
