Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 4 - Elkonsumtion och industriellt framåtskridande, av Sven Lalander och Nils Holmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elkonsumtion och industriellt
framåtskridande
Överingenjör Sven Lalander, Stockholm, och civilingenjör Nils Holmin, Gävle
Elförsörjningens dynamiska utveckling utgör
otvivelaktigt ett av de mest karakteristiska
dragen hos de moderna industristaterna. En
stegrad utnyttjning av elektriciteten inom
näringslivet och framför allt industrin för
belysning, motordrift och kvalificerade
värmeändamål är en av de väsentligaste förutsättningarna
för en fortsatt produktionsstegring. Detta liar
på senare år beaktats även av de i industriellt
hänseende mindre utvecklade länderna, som
på olika sätt sökt främja utbyggnaden av
elkraftproduktionen. Det har från olika håll
påpekats, att de länder som nu befinner sig i
begynnelsen av elektrifieringsepoken borde
kunna dra nytta av den tidigare utvecklingen i de
ur elektrifieringssynpunkt högt utvecklade
länderna. Elförbrukningens utveckling i Sverige
under en längre period har därför analyserats
och jämförts med landets allmänna ekonomiska
och industriella framåtskridanden.
Allmänna förutsättningar
Sverige var ända till slutet av 1800-talet ett
fattigt agraland, vars industri saknade
dåtidens förnämsta energikälla, kolet. Omkring
sekelskiftet började emellertid landets viktigaste
råvarutillgång, skogen, få stort värde på den
internationella marknaden. Samtidigt begynte
elektriciteten utvecklas till en ovärderlig
drivkälla inom industrin, som i de inhemska
vattenkrafttillgångarna fick tillgång till en billig
energikälla. Tillgången på arbetskraft var vid
denna tid riklig, eftersom jordbruket ej längre
kunde ge bärgning åt den snabbt växande
befolkningen. Sedan gammalt fanns inom landet
ett högtstående undervisningsväsende, som
även visade sig i stånd att tillfredsställa den
växande efterfrågan på kvalificerade tekniker.
Alla dessa faktorer bidrog till att under
1900-talets första årtionden omforma det gamla
jordbrukslandet till en modern industristat.
Såsom i praktiskt taget alla andra länder var
industrins utveckling den främsta drivkraften
till elektricitetens snabba frammarsch. I viss
utsträckning var det emellertid fråga om en
31 : 621.311.153(485)
växelverkan. Tillgången till billig vattenkraft
möjliggjorde uppbyggandet av en
elektrokemisk industri. Vidare kunde de under stor del
av året förekommande vattenkraftöverskotten
redan tidigt utnyttjas som värmekälla, t.ex. i
ferrolegeringsverk, elhyttor och elångpannor.
Härigenom blev industrin i mindre
utsträckning beroende av de importerade bränslena.
Elektricitetens utnyttjande som värmekälla fick
speciell betydelse under världskrigens
avspärrningsperioder, men har även under det senaste
decenniet fortsatt. Nära 40 % av industrins
elförbrukning användes idag för värmeändamål
eller elektrolys. Med en specifik årskonsumtion
på ca 22 000 kWh/arbetare, en siffra som varje
år stiger med 5—10 %, har svensk industri
idag tagit elektriciteten i sin tjänst mer än vad
fallet är i flertalet andra länder.
Elektricitetens användning i hushållen var
ännu vid första världskrigets utbrott
obetydlig. De höga elpriserna tillät huvudsakligen
användning av elektricitet endast för belysning.
En successiv sänkning av hushållens elpriser
möjliggjorde så småningom elektricitetens
användning som värmekälla även inom detta
område, först genom elspisen, senare genom
kylskåp av absorbtionstyp, elektrisk
vattenvärm-ning och bostadsuppvärmning. En starkt
bidragande orsak till hushållens ökade utnyttjning
av elektriciteten, har varit den stigande
levnadsstandarden, möjliggjord genom industrins
expansion. Idag förbrukar det svenska
genomsnittshushållet ca 1 300 kWh/år mot ca 50
kWh/år före första världskriget.
En praktiskt taget avslutad epok utgör
elektrifieringen av landets järnvägar. Den
genomfördes huvudsakligen under 25-årsperioden
1920—1945. Idag utföres nära 90 % av det
totala transportarbetet på järnväg över
elektrifierade bandelar. Denna elektrifiering innebär
en mycket stor bränslebesparing, ca 1,5 kg kol
per kWh, och det är säkerligen en av de
viktigaste förutsättningarna för att de svenska
järnvägarna skall kunna framgångsrikt gå
igenom den kris som framkallats av den
framträngande bilismen.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
S Lalander
N Holmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
