Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 4 - Elkonsumtion och industriellt framåtskridande, av Sven Lalander och Nils Holmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i. Elkonsumtion i förhållande till förädlingsvärde i: 1
kemiskteknisk industri, 2 pappers- och grafisk industri, 3 jord- och
stenindustri, 4 malmbrytning och metallindustri, 5 livsmedelsindustri, 6
träindustri, 7 textil- och beklädnadsindustri, 8 läder-, hår- och
gummi-varuindustri.
0,25 kWh/kr för läder-, hår- och
gummivaru-industrin. Väsentligt större variationer
förekommer för mindre undergrupper, från t.ex.
14,2 kWh/kr för ferrolegeringsverk till 0,10
kWh/kr för instrumentfabriker (jfr tabell 5).
Härav framgår klart varför Norges industri,
vars tyngpunkt ligger på elektrokemisk och
elektrotermisk industri, förbrukade över 32 000
kWh/arbetare 1954 medan den danska
industrin endast behövde ca 1 700 kWh/arbetare.
Såsom tidigare påpekats har under 1950-talet
för Sveriges del elkonsumtionen stigit
väsentligt snabbare än industriproduktionen medan
däremot dessa båda storheter tidigare
utvecklats i stort sett parallellt. Den viktigaste
orsaken härtill synes vara en stukturändring inom
industrin under senare år. Produktionen har
stigit snabbt i de elslukande
industrigrupperna: järn- och stålverk, cementfabriker,
pappers- och massaindustrin samt den elkemiska
industrin. Däremot har produktionen stagnerat
eller t.o.m. nedgått inom de industrier som
kräver relativt låg elkonsumtion: träindustri,
livsmedelsindustri, textilindustri samt läder- och
gummivaruindustri.
Fig. 5. Elkonsumtion och elpriser vid låg spänningsdistribution i
Stockholm 1894—1955;–-elleverans vid lågspänning per invånare,–-
genomsnittliga elpriser vid lågspänning omräknade till 1955 års prisnivå.
Detaljförbrukningens utveckling
Detaljförbrukningen omfattar elkonsumtionen
hos hushåll, lantbruk, småindustri och
hantverk, affärsverksamhet samt offentliga
inrättningar. En internationell jämförelse av
detaljförbrukningen per invånare uppvisar mycket
stora variationer, tabell 6.
Ehuru de angivna värdena med hänsyn till det
bristfälliga statistiska underlaget sannolikt ej
är helt jämförbara kan dock vissa slutsatser
direkt dras av sammanställningen:
Detaljförbrukningen per invånare är i första
hand beroende på elenergins användning för
värmeändamål. I Norge söker man ersätta alla
bränslen med elektricitet, även för
husuppvärmning. I Schweiz utnyttjas elvärme såväl
för vattenvärmning som för kokning och i
begränsad omfattning även för tillsatsvärme med
elkaminer. I Sverige har elkokningen fått
mycket stor omfattning och vattenvärmning är
utbredd på landsbygden. I Storbritannien är
elkaminerna mycket vanliga. I Belgien och
Frankrike torde däremot elvärmet ej kunna
konkurrera med gasen och kolet som bränslekälla.
Levnadsstandarden synes endast ha en
relativt begränsad inverkan på den specifika
detaljförbrukningen, sedan en viss bottennivå
uppnåtts, som motsvarar normal belysning och
motorutrustning för dammsugare, kylskåp etc.
Någon tillförlitlig statistik över
elkonsumtionens användning inom hushållen föreligger ej
i Sverige. Vissa uppskattningar för
medelhushållet föreligger dock, tabell 7.
Elektricitetens användning för värmeändamål
betingas i första hand av dess konkurrenskraft
gentemot bränslena. Denna har successivt
förbättrats på grund av sjunkande realpriser på
elektriciteten. Detta har säkerligen varit den
drivande kraften till den snabba stegringen av
detaljförbrukningen i Sverige, som i
genomsnitt under hela perioden 1913—1956 uppgått
till 10 % per år. Fullständiga uppgifter på
prisutvecklingen föreligger ej för hela landet.
För Stockholms stad finns däremot
tillförlitliga värden för hela perioden från
elektrifieringens början omkring 1890. De
genomsnittliga elpriserna för lågspänningsförsäljningen,
omräknade till 1955 års penningvärde, har
uppritats tillsammans med den specifika
elkonsumtionen per invånare, fig. 5.
Realprissänkningen har som synes varit högst
betydande. Konkurrerande bränslen har under
samma period snarast karakteriserats av
stigande realpriser. Detta kan illustreras av
utvecklingen under de senaste decennierna. År
1955 kunde detaljkonsumenten för priset av
ett kg kol köpa fyra gånger så många kWh som
år 1939. Denna motsatta prisutveckling har
nödvändigtvis medfört, att elenergin
successivt trängt in på allt flera värmeanvändningar
inom detaljförbrukningen. Av hushållens
totala elkonsumtion användes (1955)
uppskattningsvis ca 65 % såsom elvärme (kylskåpen
har här inräknats, då de mestadels är av
ab-sorbtionstyp), ca 25 % för belysning (inklu-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
