Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 5 - Telefontrafikteorins metoder, av Anders Elldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Graderingar
Vid behandling av graderingar blir
behandlingen av tillståndsekvationerna mycket
komplicerad. Detta beror på att grupperingen i detalj
måste återfinnas i ekvationerna. Här beror
nämligen förhållandena av bl.a.
antalet källor i varje delgrupp av ingångar,
erbjuden trafik från varje delgrupp, antalet
utgångar som nås från varje väljargrupp
(åtkomligheten), hoptagningarna, dvs. på vilket sätt
utgångarna är gemensamma för de olika
ingångsgrupperna, totala antalet utgångar,
sökningssättet, alternativet upptagetsystem eller
väntsystem samt abonnenternas reaktion för
spärr resp. väntan.
På grund av detta kan exakta lösningar med
tillståndsekvationer endast erhållas för vissa
speciella typer. Snabba matematikmaskiner
med stor minneskapacitet har dock ökat de
framtida möjligheterna. De flesta i praktiken
förekommande graderingarna dimensioneras
med approximativa metoder av varierande
precision.
Länksystem
Vid uppkoppling från ingång till utgång i ett
länksystem beror framkomligheten på oin ledig
länk kan kombineras med en ledig utgång.
Betraktas en ß-kolonns länkar tillsammans med
en C-kolonns utgångar och benämnes
samarbetande länk och utgång för ett par, blir
fördelningen för antalet upptagna par den direkta
motsvarigheten till fördelningen för antalet
upptagna organ i den fullt åtkomliga gruppen.
Fyra fall av beläggningar kan göra paret
obrukbart för koppling mellan ingång och utgång
i länksystemet. Dessa fall är för det i fig. 4
visade länksystemet:
(BC) ß-länken är upptagen genom anslutning
till annan utgång medan utgången är ledig.
(BC) ß-länken är ledig men C-utgången är
belagd av koppling från en annan AB-kolonn i
länksystemet.
(BC) ß-länken är upptagen av en beläggning
till en annan utgång samt C-länken är upptagen
av koppling till ingång och länk i en annan
Aß-kolonn.
(BC) ß-länken är ansluten till utgången, dvs.
båda upptagna av en "intern" beläggning.
För spärrningen i ett länksystem erhålles
följande allmänna uttryck
m
E = ^G(p)-H(m~p\p) (10)
p — o
där G (p) är sannolikheten att p stycken
ß-organ är upptagna i den betraktade
ß-kolon-nen och H (m — p\p) sannolikheten att de
m — p utgångar, som svarar mot lediga länkar
är upptagna. Denna sannolikhet är i ekv. (10)
uttryckt som en av p betingad sannolikhet för
att antyda att båda delarna av länksystemet,
ß och C, icke är oberoende av varandra.
Beroendet är dock tämligen komplicerat, då
tillkomsten av de p beläggningarna i ß-steget na-
turligtvis är beroende av vilka övriga
beläggningar som funnits i utgångarna. Likaså är
sannolikheten Ii för att de m — p spärrade
utgångarna i den betraktade utgångskolonnen
beroende av tillståndet hos övriga ß-kolonner.
Beroendet mellan länkarna och utgångarna blir
emellertid av minskad praktisk betydelse, ju
fler ß- och C- kolonner länksystemet
innehåller.
Genom att i ekv. (10) betrakta G och H som
oberoende sannolikheter och genom att för G
och H använda den fullt åtkomliga gruppens
fördelningar erhålles för praktiken fullt
tillfredsställande spärrningsuttryck7. Utförda
undersökningar visar dessutom att beroendet
mellan länkar och utgångar verkar i gynnsam
riktning, dvs. ger mindre spärrning än när G
och H antas oberoende.
För länksystem och graderingar har hittills
endast upptagetsystem kunnat föras till
praktiskt användbara dimensioneringsmetoder.
Svårigheterna för väntsystem beror på att antalet
väntande i varje ingångsgrupp i graderingen,
resp. i varje ingångsgrupp i länksystemet,
måste införas i beräkningarna. Dessutom måste
entydiga regler för ködisciplinen definieras.
För i praktiken förekommande fall sker
dimensioneringen som för upptagetsystem.
Trafikmätningar, trafikmaskiner
På en telefonanläggning brukar mätningar av
trafiken och spärrningen utföras en till två
gånger om året. Dessa mätningar har till
uppgift att kontrollera framkomligheten i
systemet och att tjäna som underlag för
planeringen av utökningar.
Telefontrafikteorin har liksom övrig modern
matematisk statistik verkligheten som
måttstock. Detta innebär att varje teoretisk modell
som visar otillfredsställande överensstämmelse
med verkligheten bör modifieras. Detta
innebär också att de teoretiska metoderna alltid
måste prövas på verklig telefontrafik genom
mätningar.
När problemen är för svåra att bemästra på
teoretisk väg tillgriper man emellanåt
empiriska metoder. Man försöker att genom
systematiska mätningar uppskatta olika faktorers
betydelse. Mätningarna kan antingen utföras
på verklig telefontrafik eller med artificiell
trafik. Förutom att det är svårt att få önskade
trafikförhållanden är det ofta svårt att
särskilja verkan av olika faktorer vid mätningar
på verklig telefontrafik. Dessa ger därför ofta
mycket diffusa och svårtydbara resultat. Det
är då motiverat att tillgripa försök med
artificiell trafik.
För detta ändamål finnes i dag några stycken
trafikmaskiner runt om i världen, av vilka den
Svenska Trafikmaskinen3,ägd och driven i
samarbete mellan Telestyrelsen och
Telefonaktiebolaget L M Ericsson, må nämnas. I
trafikmaskinerna simuleras på ett eller annat sätt en
slumpvis trafik som får verka på den studerade
grupperingen. Genom att förloppen här kan gö-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
