Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 5 - Telefontrafikteorins metoder, av Anders Elldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras snabbare än hos verklig telefontrafik,
erhålles på delar av ett dygn resultat som det skulle
ta år att få fram vid mätningar på verklig
trafik. Maskinerna, vilka är att betrakta som
analogimaskiner, är huvudsakligen avsedda
för mätningar på graderingar.
Artificiell trafik kan även alstras genom
dragning av slumpvisa tal, där det dragna talet får
ånge att ett anrop göres eller att en
beläggning upphör. Manuellt utförda trafikförsök
brukar vara tämligen tidsödande men har lika
fullt utförts. R Holm torde ha varit en av de
första som utfört manuella trafikförsök0.
Genom att låta en automatisk räknemaskin alstra
pseudo-slumpvisa tal och genom att låta
maskinen hålla reda på förhållandena i den
studerade gruppen, erhålles, snabbare än i
trafikmaskiner, mätresultat av stor precision. En
metod som utvecklats av G Neovius12 för
siffer-maskinen Besk ger på 1/50—V5 av tiden samma
mätmängd som den Svenska Trafikmaskinen.
Trafikförsök på automatiska räknemaskiner
har dessutom den fördelen att en godtycklig
gruppering kan programmeras, medan en
trafikmaskin oftast kräver mekaniska ändringar
för att klara en ny gruppering. Möjligheterna
att i automatiska räknemaskiner studera
teoretiskt svårbemästrade fall är därför goda.
Trots att trafikmaskinerna och de
automatiska räknemaskinerna öppnar stora
möjligheter att få veta mera om komplicerade fall,
måste man trots detta arbeta vidare med
teoretiska modeller för att förklara de
funktionella sammanhangen. Vidare måste man
fortfarande göra mätningar på verklig trafik för
att kontrollera att man har kontakt med
verkligheten. En aldrig så vacker matematisk
modell utan tillfredsställande motsvarighet i
verkligheten har ringa värde.
Ekonomiska aspekter,
dimensioneringsnormer
För att garantera sina abonnenter en nästan
fullständig framkomlighet i telefonnätet
brukar telefonföretagen dimensionera de olika
väl-jarstegen för en mycket liten
spärrningssannolikhet under den brådaste delen av dagen,
under den brådaste delen av året. I regel
brukar man tillåta någon promilles spärr per
väl-jarsteg, så att spärrningen mellan A- och
B-abonnent blir ca 1 %. På vior mellan olika
stationer i ett stadsnät brukar därtill tillåtas
någon procents spärrning. På längre avstånd
brukar högre spärrning stundom kunna tillåtas.
För att få en mer ekonomisk utnyttjning av
ledningsvior med låg trafik brukar högre
spärrning tillåtas vid få ledningar.
Det föreligger alltid orsak att undersöka 0111
existerande normer för spärrningen är
ekonomiskt motiverade. Vid sådana avväganden
bör man beakta såväl hur inkomster som
utgifter påverkas av dimensioneringsnormen.
Man måste på ett riktigt sätt kunna uppskatta
hur stort inkomstbortfall soin orsakas av
spärrningen. Detta innebär att man måste beakta att
en abonnent, som får spärrning, stundom gör
ett nytt försök senare vid en mindre bråd tid.
Även konsekvenserna av tekniska fel måste
beaktas i detta sammanhang. Man har vidare
anledning att spekulera över hur olika typer
av telefontaxor påverkar telefontrafiken och
därmed inkomsterna.
På utgiftssidan måste såväl driftkostnaderna
som amorteringskostnaderna beaktas. Varje
övervägande är naturligtvis också knutet till
det tekniska utförandet av och de tekniska
fordringarna på telefonsystemet. I regel vet
man ännu för litet om de faktorer som
påverkar telefondriftekonomin för att kunna göra
generella överväganden. Genom en
målmedveten och samordnad forskningsinsats bör
emellertid sådana överväganden bli möjliga i
en icke alltför avlägsen framtid.
Vissa framsteg har redan gjorts på detta
område. Här må nämnas den på
telefonförhållanden applicerade gränsnytteprincipen, inom
telefonin benämnd Moes princip9, uppkallad
efter den danske telefoningenjören K Moe
(1893—1949). Vid en given total spärrning
mellan A- och ß-abonnent kan man enligt Moes
princip välja spärrningarna i de olika
väljar-stegen och organgrupperna så att
totalkostnaden för liela anläggningen blir minimum.
Ett liknande slag av ekonomisk optimering
förekommer vid dimensionering av telefonnät
med alternativvägsval. Vid anrop från en
station till en annan försöker man först belägga
en direkt ledning och om detta misslyckas
sker uppkoppling via en tandemstation.
Antalet direktledningar vilka dimensioneras för
en hög spärrning samt antalet
tandemledning-ar, vilka dimensioneras för låg spärrning,
väljes så att totalkostnaden blir minimum.
Alter-nativvägsarrangemang brukar användas när
ledningskostnaderna är en dominerande del
av anläggningskostnaderna. Ett riktigt utfört
arrangemang av ledningarna kan här
innebära avsevärda besparingar.
Slutord
Telefontrafikteorin bygger i stort sett på en
enda matematisk modell, den Erlangska.
Denna modell kan modifieras efter de i praktiken
rådande förhållandena och är i de flesta fall
tillräckligt realistisk för att leda till praktiska
dimensioneringsregler. Den använda modellen
är till sin uppbyggnad så generell att den med
eller utan modifieringar även täcker ett stort
antal fall utanför telefonin, där den också
kommit till användning. Denna typ av statistisk
modell bör kunna tillämpas på ännu fler
användningsområden.
Litteratur
1. Ekberg, S: Telelrafikmaskiner. Tekn. T. 1953 s. 553.
2. Ekberg, S: Teletrafikmaskinen. Tele 1953 h. 3 s. 150.
3. Ekberg, S: Telephone traffic research with the aid of
the Sivedish traffic analyzer. Tele Eng. Ed. 1955 h. 1 s. 1.
4. Elldin, A & Lind, G: Statistical methods for supervision
of telephone exchanges and networks. Ericsson Technics
1956 h. 1 s. 3.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
