Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 5 - Radioteleskopet vid Jodrell Bank, av B Jiewertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radioteleskopet
vid Jodrell Bank
621.396.99 : 523.164
Nyligen har det stora radioteleskopet vid
Jodrell Bank i England blivit färdigt för att kunna
användas under det internationella geofysiska
året. Teleskopet, fig. 1, består av en parabolisk
reflektor med en diameter av 76 m, uppburen
av ett stativ så att reflektorn kan riktas såväl
i sidled som i höjdled. Planeringen av detta,
världens största riktbara radioteleskop,
började redan 1948, och sedan finansiellt stöd
erhölls 1952 har det tagit fem år att konstruera
och bygga upp anläggningen.
England har på grund av de dåliga
atmosfäriska förhållandena inga stora optiska teleskop.
Inom radioastronomin, där man arbetar med
våglängder, som ej påverkas av
väderleksförhållandena, har engelsmännen däremot
bidragit mycket kraftigt till utvecklingen. Man
insåg också mycket tidigt den stora fördelen av
att ha ett stort fullt vridbart teleskop för att
kunna göra kontinuerliga observationer av t.ex.
en radiostjärna. För att kunna göra
mätningarna över ett stort våglängdsområde valde man
att bygga en parabolisk reflektor, där det går
snabbt att byta primärantenn då man önskar
byta våglängd.
Teleskopet skall användas för mätningar
på den interstellära vätgasens spektrallinje
1 420,405 MHz (21,1 cm våglängd), där man
väntar sig få noggrannare kännedom om vår
egen vintergatas spiralstruktur och bidrag till
kunskapen om universums expansion genom
mätningar på andra vintergator.
Vidare skall teleskopet användas för
mätningar på radiostjärnorna och solen. Av
intresse är också att göra ytterligare mätningar
på de radiosignaler, som observerats från
planeten Jupiter.
Teleskopet kan också användas som sändare
för radarekomätningar på Månen och
planeterna. I samband med att radiosignalerna
upphörde från den första ryska jordsatelliten had
ryssarna också om hjälp med
radarobservationer av denna.
Stål har använts genomgående som
konstruktionselement i stället för aluminium, emedan
stål har högre elasticitetsmodul och lägre
utvidgningskoefficient. Den högre vikten ansågs
vara en fördel med hänsyn till anläggningens
stabilitet mot vindkrafter.
Parabolisk reflektor
Då den paraboliska reflektorn skall användas
ned till 21 cm våglängd är det nödvändigt att
den stora reflektorns paraboliska form ej
förändras vid olika elevationsvinklar och då den
utsättes för vindkrafter. Själva reflektorn
uppbäres därför av en förstärkt
fackverkskonstruktion, fig. 1. Under gynnsamma
vindförhållanden räknar man med att reflektorn skall
bibehålla sin form inom ± 2 cm. Dessa
avvikelser från den paraboliska formen minskar
antennens effektförstärkning vid kortare
våglängder, fig. 2.
Beflektorytan är ej av nät, som man skulle
vänta sig med hänsyn till väntade vindkrafter
på den stora paraboloiden, utan av svetsade
stålplåtar. Undersökningar visade nämligen att
det skulle bli svårt och dyrt att utföra
ordentliga förbindningar mellan trådarna i de
nätremsor som skulle behövas för att täcka
reflektorytan. Totala vikten av reflektorns
stödkonstruktion är 700 t, och enbart stålplåten
som bildar reflektorytan väger 70 t.
Beflektorns fokus ligger i plan med
para-boloidens öppning och här placeras
primärantennen i toppen av en 19 m hög mast, fig. 3.
För att man vid detta relativt korta
fokusavstånd skall få optimal utnyttjning av
reflektorn vid olika våglängder, måste man välja
primärantennens strålningsdiagram så att
reflektorn blir belyst över hela sin yta. I
omedelbar anslutning till primärantennen i
masttoppen kan en förförstärkare anbringas. Den
egentliga mottagar- och sändarapparaturen
med registreringsdon är uppställd i en
gondol-liknande byggnad, som hänger omedelbart
under paraboloidens mittpunkt, så att dess golv
alltid är horisontellt, oberoende av
paraboloidens elevationsvinkel. Inifrån denna byggnad
kan också bela antennens rörelser
kontrolleras. Personalen kommer hit upp via en hiss i
ett av stödtornen och en brygga längs
paraboloidens baksida.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
Fig. 1. Totalvy
av teleskopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
