Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 5 - Nya metoder - Spacistorn, av J-R Törnquist - Reduktion av titandioxid med aluminium, av SHl - Böcker - Atomteknisk ordlista med förklaringar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Spacistor; t.v. en knappnål för
storleksjämförelse.
bär att ett elektronrörssteg i allmänhet ej märkbart
belastar sitt föregående steg.
Spacistorn är ett spänningsförstärkande element.
Spänningsförstärkningar på 3 000 gånger säges ha
erhållits. Vidare lär teoretiska överläggningar peka
mot att det nya elementet skall kunna användas vid
frekvenser upp till 10 000 MHz.
Spacistorn består av en p-n-övergång förspänd i
backriktningen och försedd med två extra
kontaktanordningar inom spärrskiktsområdet. Genom den
ena av dessa injiceras elektroner i
spärrskiktsområdet. Den injicerade elektronströmmen kan
moduleras av den andra legerade kontakten.
Modulator-kontakten verkar analogt med gallret i ett
elektronrör, i det att den modulerar elektronströmmen och
skärmar den injicerande kontakten från
spänningsvariationer över den primära p-n-övergången.
Uppmätta ingångs- och utimpedanser har angivits till
ca 30 MÆ. Den lågfrekventa effektförstärkningen
Fig. 2. Spacistorn i en experimentell uppkoppling;
l är den injicerande kontakten, M den modulerande
kontakten; det streckade partiet änger
spärrskiktsområdet. Ingångs spänning en anslutes över
in-kläm-morna, och utgångsspänningen erhålles över
belastnings mot stånd et.
anges som åtminstone lika hög som för en
transistor (Electronic Industries & Tele Tech sept. 1957
s. 60). J-R Törnquist
Reduktion av titandioxid med aluminium
I böcker uppges att det enligt termodynamiken är
omöjligt att fullständigt reducera titandioxid med
aluminium, men metoden kan dock användas som
första steg i en ny process för framställning av
titan direkt ur oxiden. Den har utarbetats vid
Illinois Institute of Technology och lär ge titan med
exceptionellt låg syrehalt.
Man använder ett stort aluminiumöverskott (4: 1)
och får vid reduktionen aluminiumoxid och en
legering, innehållande 30 % Ti och 70 %> Al. Det
termodynamiska hindret gäller nämligen bara för
stökio-metriska mängder av aluminium och titandioxid.
Metoden har hittills provats bara i
laboratorieskala. Härvid har man satt en blandning av
aluminiumpulver och titandioxid till smält
aluminium. Blandningen reagerar vid mer än 1 100°C,
och en stor del av den bildade aluminiumoxiden
kan skummas av.
Därefter sätts smält eller fast magnesium till
alu-miniumtitanlegeringen. Aluminiet löser sig i
magne-siet, och man får ett skikt av titan, legerat med litet
magnesium. Detta avlägsnas genom
vakuumdestillation vid högst 760°C. I stället för magnesium kan
man använda zink eller en blandning av zink och
magnesium (Chemical & Engineering News 2 sept.
1957 s. 100). SHl
böcker
Atomteknisk ordlista med förklaringar, av
N G Sjöstrand. Svenska Försäkringsbolags Atom-
försäkringskommitté, Stockholm 1957. 20 s. 4 kr.
Ordlistan innehåller 155 uppslagsord varav många
gäller elementär kemi och några förefaller
fullständigt onödiga, t.ex. "gaskyld reaktor, reaktor som
kyls med gas" och "joniserande strålning, strålning
som kan åstadkomma jonisation". Enligt uppgift
har ordlistan delvis granskats av TNC. Trots detta
förekommer t.ex. "specifik aktivitet", en term som
enligt TNC bör göras entydig; enligt definitionen
betyder den i detta fall aktivitet per massenhet.
Vidare förekommer i texten en så oformlig
energienhet som "megawattdagar" (s. 8 under "burn up").
Den är en direkt översättning av "megawattdays"
och skulle på svenska givetvis vara megawattdygn.
Då enheten wattimmar normalt används, synes det
vara fullständigt obefogat att införa en ny enhet.
Stråldosenheten röntgen betecknas "r"; den bör
förkortas "B", eftersom enheter, som fått namn efter
personer, i allmänhet skall betecknas med stor
bokstav, t.ex. curie (C), newton (N), hertz (Hz), watt
(W), voit (V). Det synes vidare lämpligast att
skriva även "rad", "rem" och "rep" med stort B,
eftersom detta står för röntgen.
"Nuklid", som används i ordlistan, har tidigare
underkänts av Atomkommittén ("Facktermer inom nu-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
