Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - Vanguard Sputnik Explorer, av Åke Hjertstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanguard Sputnik Explorer
Civilingenjör Åke Hjertstrand, Stockholm
Sedan andra världskrigets slut tillvann sig
tanken på konstgjorda jordsatelliter ett ökat
intresse. De tekniska framsteg, som avspeglats i
raketer av V2-tvp, den teletekniska utveck-
Tabell 1. Forskningsprogram för satellitprojekten
Objekt Metod
Jordens form och
massfördelning.
Atmosfärhöljets utbredning
och täthet.
Frekvens och storlek av
meteoriter och meteoritstoft i
rymden.
Radiovågors utbredning och
reflexion.
Kosmisk strålning.
Ultraviolett strålning från
solen.
Jordens
strålningsenergibalans.
Jordens magnetfält.
Satellitens värmebalans.
Livsbetingelser i rymden.
Den verkliga salellitbanans avvikelser från
beräknade mäts och analyseras.
Satellitbanans höjdminskning och satelliternas
livslängd analyseras.
Partiklarnas anslagsenergi och frekvens mätes
genom träffar på en mikrofon i satellitens
ytter-liölje. Ljudet tas upp på band och telemetreras.
Träffar av större partiklar, som genomslår
höljet, registreras genom mätning och telemetrering
av tryckfallsgradienten, då gasfyllningen
strömmar ut.
Ändringen i motståndet hos ett av meteoritstoft
eroderat element skall användas för att mäta
förekomsten av de finaste partiklarna.
Från satelliten utsända signaler avlyssnas,
registreras ocli analyseras.
Avskärmas med GM-räknare, vars värden tas
upp på band och snabbavspelas på begäran genom
radioimpuls från markstationer.
Mätes med en kväveoxidfylld jonisationskammare
med ett fönster av litiumfluorid, varigenom
kammaren endast reagerar för våglängder mellan
1 100 och 1 340 A. (UV-strålningen ligger
huvudsakligen vid våglängden 1 216 Å). Största värdet
per varv pius en kortare kontinuerlig
observation telemetreras på begäran.
Avkännes av fyra för olika delar av spektrum
avpassade bolometrar, vars värden matas till en
bandspelare med ca 250 km intervall.
Telemetreras på begäran.
Variationerna i jordmagnetiska värdet motsvaras
av precessionen hos lika orienterade protoner,
vilket avkännes för direkt telemetrering.
Mätes med termistorer på satellitskalet och i
dess inre. Telemetreras exempelvis i form av
ändringar i signallängd.
Vissa satelliters solbatteridrivna sändarkristall är
placerad i kontakt med satellithöljet ocli
frc-kvensändringen med temperaturen ger
skaltemperaturen.
Mätning av försöksdjurs puls, blodtryck ocli
kroppstemperatur som funktion av
accelerations-ocli tyngdlöst tillstånd, teniperaturfluktuationer
etc. Oscillografregistrerade värden telemetreras.
629.19
lingen, instrument- och räknetekniken osv.
ansågs visa att de grundläggande
förutsättningarna fanns. I december 1948 meddelade USA:s
dåvarande försvarsminister James Forrestal
att studier av satelliters militära användbarhet
pågick sedan ett par år tillbaka. År 1954
rekommenderade den särskilda kommittén för
det internationella geofysiska året (IGY) vid
sitt möte i Rom den 30 september—4 oktober
etablerandet av jordsatelliter för vissa
vetenskapliga ändamål. Redan tidigare hade
liknande förslag framförts eller diskuterats av de
internationella vetenskapliga
sammanslutningarna för radio, geodesi och rymdfart.
I mars 1955 meddelades i Moskva att
jord-satellitstudier pågick, och omedelbart efter
USA:s officiella deklaration i juli 1955 om dess
bidrag till IGY med satellitprojektet Yanguard
meddelades, att även Sovjet avsåg att
medverka med liknande företag.
I oktober 1955 publicerades i Moskva ett
uttalande av Sovjets Vetenskapsakademis
kommitté för interplanetariska kommunikationer
att Sovjets satelliter för IGY avsågs bli
"bättre" och betydligt större än USA:s
Vanguard-satellit. Satellitprojekten har betydligt
vetenskapligt intresse, tabell 1.
Sedermera har USA till skillnad från Sovjet
hållit omvärlden väl underrättad om såväl
allmänna läget som nästan samtliga detaljer i
Vanguard-projektet, medan Sovjet i sina
uttalanden helt undvikit koncisa detaljer utom i
juninumret av den ryska tidskriften Radio,
som innehöll utförliga anvisningar för de
radioamatörer, som avsåg att avlyssna signaler
från de kommande satelliterna.
När detta skrives är läget det att Sovjets
satelliter Sputnik 1 och 2 uppsänts den 4 oktober
resp. 3 november samt att USA:s
Vanguard-projekt framflyttats till mars 1958. I oktober
beslöt USA att även sätta in ett tidigare ej
godkänt satellitföretag, Explorer. Som förförsök har
dock en betydligt mindre version av
Vanguard-satelliten aviserats att uppskjutas med samma
farkost som Vanguard. Det första av de fyra
"Babyvanguard"-försöken ägde rum den 6
december 1957 men misslyckades. Farkosten
lämnade aldrig startrampen till följd av felfunk-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
