Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - Slöseri med ingenjörskraft, av GAH - Världsskeppsbyggeriet vid årsskfitet 1957/58, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slöseri med ingenjörskraft. Under senaste
världskriget och i den tekniska kapplöpning mellan
öst och väst som nu pågår har man i många
länder, bl.a. i USA, tillgripit hagelskytte på
vetenskapliga och tekniska problem. Man tror med
andra ord, att om man bara sätter in tillräckligt
mycket folk på en uppgift, vilken som helst, så
kan man lösa den. Fördubblar man antalet personer
i forskningsgruppen så tar problemet endast hälften
så lång tid att lösa. Denna princip har lett till
uppkomsten av många företag som har sin stolthet i
den mängd tekniker som de sysselsätter. Ett
slagkraftigt argument i USA när det gäller att erbjuda
ett företags tjänster till t.ex. militära myndigheter
är att kunna säga: "Jag kan omedelbart sätta hundra
ingenjörer i arbete på detta problem om jag får
uppdraget." Efter en tid har de som har ansvaret
för att lägga ut uppdrag i industrin fastnat i detta
slags tänkande, så att de automatiskt mäter ett
företags potential för tekniskt nyskapande i det antal
ingenjörer som företaget sysselsätter.
Systemet har många allvarliga nackdelar. Ehuru
det kan vara befogat i krigstid då tidsfaktorn är av
avgörande betydelse, måste det under normala
förhållanden innebära ett stort slöseri med pengar och
utbildad arbetskraft. I en snabbt expanderande
teknisk verksamhet är det också svårt att finna ledare
för verksamheten med tillräcklig erfarenhet och
kunskaper. Omogna ledare anställer mer och mer
folk för att åstadkomma resultat som en mer
mogen forskare kan nå med en vida mindre
arbetsinsats.
Den största skulden för dessa förhållanden måste
läggas på de militära myndigheter som lägger ut
utvecklingsarbeten i industrin. Enligt kontrakt
betalas utvecklingsarbetet av uppdragsgivaren och
räknas ej in i priset på den färdiga produkten. I sitt
normala arbete måste firmorna kalkylera in
kostnaderna för utvecklingsarbetet i priset för den
färdiga produkten, något som skapar en hälsosam
ekonomi i forsknings- och utvecklingsleden.
Anbudsförfarandet som föregår ett uppdrags
utläggande i industrin medför även det ett stort
slöseri med ingenjörsarbete. Anbud som inges till
militära myndigheter i USA skall utom en
kostnadsberäkning också innehålla en plan för det tekniska
arbetets bedrivande. För att en sådan plan skall bli
övertygande fordrar den ett avsevärt arbete. Många
firmor offrar var för sig hundratals
ingenjörstim-mar på detta för ett och samma uppdrag, men
endast en firma får uppdraget. De övriga firmornas
arbete är bortkastat. Detta anbudssystem är
därför av ondo och bör ersättas med en bedömning
av firmorna på grundval av erfarenhet, tidigare
resultat, tekniska resurser, teknisk förmåga samt
företagsledningens inställning till problemen.
En tredje faktor som leder till slöseri med
ingenjörskrafter är industrins tendens att hellre anställa
ingenjörer än att utnyttja befintlig teknisk
kunskap. Man går endast i nödfall utanför det egna
företaget och i de fall man gör det har man stora
svårigheter att infoga konsulterande specialisters
tjänster i den egna organisationen. Ofta är också
ett företags egna tekniker sorgligt okunniga om
vart de skall vända sig utanför företaget för att få
hjälp.
Problemet kompliceras av att alltför många
tekniker ej vill erkänna att de ej är allvetande inom
sitt område. De angriper med friskt mod och
onödigt stora resurser problem som kunde lösas
bättre, snabbare och billigare av "yttre" specialister
(Stuart L Bailey vid Minnesota Institute of
Technology Alumni Annual Dinner 30 nov. 1956). G AH
Världsskeppsbyggeriet vid årsskiftet 1957/58
Enligt Lloyd’s Registers statistik var den 31
december 1957 ett handelstonnage om 1 681 fartyg,
9 947 977 brt under byggnad i världen,
undantagandes Ryssland och Kina. Jämfört med 1 575 fartyg,
8 065 068 brt ett år tidigare betyder det en ökning
av antalet enheter med 106 och av bruttotonnaget
med ej mindre än 1 882 909 brt, dvs. fartygens
medelstorlek har ökat från 5 130 till 5 930 brt, mest
beroende på att många stora tankfartyg byggs.
Totaltonnaget under byggnad, nära 10 milj. brt, är
mycket större än de senaste tio årens medeltal.
Fördelningen på de olika länderna var den 31
december 1957 (motsvarande siffror vid årsskiftet 1956/57
inom parentes):
antal fartyg brt
Storbritannien
och Nordirland .. 341 (328) 2 3-15 408 (2 135 218)
Japan ........... 161 (156) 1 589 280 (1 364 190)
Italien ........... 104 ( 86) 939 537 ( 657 529)
Tyskland ................223 (240) 928 087 ( 798 772)
Förenta Staterna. . 39 ( 30) 695 339 ( 294 885)
Holland ..................173 (187) 643 314 ( 599 780)
Sverige ....................75 ( 65) 611 252 ( 485 218)
Frankrike ................65 ( 69) 521 837 ( 498 899)
Norge ......................77 ( 74) 324 692 ( 243 140)
Spanien ....................106 ( 75) 263 701 ( 181 479)
Finland ....................69 ( 48) 208 845 ( 126 497)
Polen ........................70 ( 63) 186 632 ( 124 816)
Danmark ................32 ( 23) 175 759 ( 147 558)
Brittiska Samväldets
utomeuropeiska
länder ....................55 ( 57) 161 665 ( 145 837)
Jugoslavien ............27 ( 24) 146 079 ( 99 536)
Belgien ....................16 ( 20) 144 428 ( 136 700)
Portugal ..................28 ( 11) 42 912 ( 16 839)
Turkiet ....................9 ( 8) 7 637 ( 6 371)
Peru ..........................1 ( —) 4 297 ( — )
Irländska Republiken 4 ( 1) 2 697 ( 180)
Argentina ................1 ( 1) 1 600 ( 1 600)
Indonesien ..............2(2) 1 300 ( 1 200)
Österrike ................2 (— j 1 199 ( — )
Brasilien ..................1 ( —) 480 ( — )
Av totaltonnaget faller 23,58 % på Storbritannien
ocli Nordirland, varjämte 1.62 %> kommer på
Brittiska Samväldets utomeuropeiska länder, eller
tillsammans 25,2 °/o jämfört med 28,29 %> ett år
tidigare. Japan kommer på andra plats med 15,98 %>,
Italien på tredje med 9,44 °/o och Tyskland på
fjärde med 9,33 %>. Sverige bygger 6,14 °/o av
totaltonnaget.
Det största fartyg som byggs är den franska
pas-sagerarångaren "France" om ca 56 000 brt.
Närmast är två tankångare om vardera ca 50 000 brt.
I fråga om drivkraften fördelar sig totaltonnaget
på (motsvarande siffror 1956 inom parentes):
1369 (1 267) motor- brt °/o
fartyg 5 569 659 (4 571 806) 56,0 (56,7)
312 ( 294) ångare 4 378 318 (3 493 262) 44,0 (43,3)
Byggandet av tankfartyg har ökat mycket och
utgjorde 332 om 4 883 561 brt (49,1 °/o av
totaltonnaget) mot 249 om 3 443 399 brt (42,7 °/o) vid
årsskiftet 1956/57. Av de 332 tankfartygen byggs 160
om 3 404 321 brt för ångdrift, medan 172 om
1 479 240 brt får motormaskineri. Storbritannien och
Nordirland bygger 75 om 1 048 408 brt, Japan 45
om 869 041 brt, Förenta Staterna 25 om 579 143 brt,
Italien 30 om 581 262 brt och Sverige på femte
plats med 25 om 406 795 brt. N Lll
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
