Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 9 - Nya metoder - Laddapparat med plaströr, av Wll - Spänningsoptisk undersökning av plattor, av Å I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laddapparaten med plastslang har kommit fram
i samband med Skånska Cementgjuteriets metod att
spränga berg utan avtäckning av jordlagren, vilken
utexperimenterats vid Lindö-kanalen. Därvid hålles
borrhålen nere i berget tillgängliga från markytan
genom polyetenrör med 40—12 mm innerdiameter.
De första salvorna laddades med gott resultat med
mässingrörapparaten. För att ytterligare underlätta
laddningen ersatte man emellertid metallrören med
en polyetenslang utan skarvar. Tidigare försök att
använda slang hade strandat på att de borrhål som
man då måste räkna med hade för liten diameter,
men i detta fall var utrymmet fullt tillräckligt.
För att slangen skall hålla formen så att den icke
plattas till då den ligger i slinga eller bucklas genom
det axiella tryck som slangen skall överföra vid
laddningen, måste godstjockleken vara tämligen
stor. För 25 mm patroner har det sålunda visat sig
lämpligt med 3,5 mm. I likhet med de flesta plaster
är polyeten en god isolator som vid gnidning i torr
luft ger upphov till statisk elektricitet. För att
förhindra uppladdning framställer man slangen av
antistatbehandlat material. Vidare har det visat sig
att om en patron fastnar, t.ex. genom att man
trampar på slangen, kan trycket bakom patronen
bli så stort att den blåses ut med för hög hastighet
om den plötsligt släppes loss. För att eliminera
denna risk har slangens insida försetts med
längsgående spår som under alla omständigheter
förhindrar att patronen bildar en tät propp.
Så vitt man nu kan bedöma frågan kommer
ladd-apparater med rör och med slang att användas vid
sidan om varandra. Med slangapparat slipper man
ifrån hopsättning och isärtagning av skarvar och
kan använda dynamit med hög nitroglycerinhalt
även i torra borrhål. Slangapparater fordrar i
gengäld större borrhålsdiameter. För laddning av 25 mm
patroner måste borrhålsdiametern vid bottnen vara
minst 38 mm under det att 33 mm vid bottnen och
36 mm vid första skarven är tillräckligt för
ladd-apparat med rör. För 22 mm patroner är samtliga
värden 3 mm mindre (enl. C H Johansson,
Deto-niklaboratoriet, Nitroglycerin AB, Stockholm). Wll
Spänningsoptisk undersökning av plattor
Spänningsoptik är i första hand tillämplig vid
undersökning av spänningsfördelningen i skivformade
kroppar belastade i sitt eget plan. När det gäller
uppmätning av momentfördelningen i plattor, dvs.
skivformade kroppar belastade med krafter, som
är vinkelräta mot deras yta, erhåller man ingen
spänningsoptisk effekt med vanliga metoder. I
plattans ena hälft uppträder nämligen dragspänningar
och i den andra hälften lika stora tryckspänningar,
fig. 1 a. De spänningsoptiska effekter, som var och
en av dessa ger upphov till, upphäver varandra.
Man får därigenom inga isokromater, vilka ligger
till grund för uppmätning av
huvudspänningsskill-naden. Även tvärkontraktionerna i de båda
hälfterna tar ut varandra, fig. 1 b, och man kan då inte
heller bestämma huvudspänningssumman.
Ett problem av denna art kan studeras
spännings-optiskt genom "infrysning" av spänningarna (Tekn.
T. 1957 s. 988), men då fordras en modell för varje
undersökt belastningsfall. Vidare kan man tillverka
plattan av två skikt med olika spänningsoptiska
egenskaper, vilka limmas samman. Bristfällig
hållfasthet hos limmet eller olikheter i krypegenskaper
hos de båda materialen kan emellertid orsaka
felaktiga resultat.
Genom ett nytt förfarande kan man komma ifrån
dessa svårigheter. Plattan förses vid mätstället med
Fig. 1. Princip för spänningsoptisk mätning av
böj-moment i plattor; 1 platta utsatt för böjmomentet
M, 2 borrhål, 3 ljusstråle, A lateralextensometer, 5
och 6 böjspänningsfördelning och därmed även
fördelning av spänningsoptisk effekt resp.
tvärkon-traktion.
Fig. 2. Enaxlig modell m
för kalibrering utsatt
för böjmomentet M.
ett hål, som går ner till halva plattans tjocklek,
fig. 1 c. I hålets botten upphävs då inte längre den
spänningsoptiska effekten. Det är med andra ord
möjligt att bestämma isokromatordningen n där.
Likaså kan man uppmäta tvärkontraktionen At
över halva plattan, fig. 1 d. Böjmomenten Mx och
A/, beräknas så ur ekvationerna
M1 — M2 = 2 bn
Mx + M2 = 2 aAt
där a och b är konstanter, vilkas värden fastställs
genom kalibrering av en enaxlig modell, fig. 2.
Kring hålet får man en störning i spänningsfältet,
fig. 3 a, men denna störning är nästan uteslutande
koncentrerad till den övre platthalvan, fig. 3 b—3 d.
Då man har flera mätpunkter i plattan är det
viktigt att man väljer avståndet mellan dem så stort
att störningsområdena ej överlappar varandra.
Mät-hålens diameter behöver endast vara 2 mm.
Mätnoggrannheten kan uppgå till ± 1 °/o. För att
metoden skall kunna tillämpas måste man arbeta med
tunna plattor och små nedböjningar. I annat fall
uppträder nämligen membranspänningar, vilka stör
mätningen. Metoden är särskilt lämpad för bestäm-
Fig. 3.
Isokro-matbilder av
olika delar av
modellen i fig. 2
erhållna genom [-"infrysnings-metoden"; siffrorna-]
{+"infrysnings-
metoden"; siff-
rorna+} anger iso [-kromatordnintf-en,-]
{+kromatordnintf-
en,+} a hela
plattan, b övre hal
van, c undre
halvan, d
vertikalsnitt genom
hålet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf^l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
