Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 9 - Nya metoder - Kondensor med fluidiserad fast fylling, av SHl - Andras erfarenheter - Motståndsvärmning av arbetsstycken, av R Gradin - Ett proteinspjälkande enzym, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikt med bädden. Det sublimerbara ämnet
kondenseras på de fluidiserade partiklarna, och för att
utvinna det tar man ut en kontinuerlig ström av
fast material från bädden.
Under vissa betingelser kan kondensationen ske i
gasfas varvid en aerosol bildas. I en kondensor med
fluidiserad bädd förångas aerosolens fasta partiklar
och fälls ut på större korn eller slås ned genom
bäddens filterverkan.
Kondensationsvärmet kan föras bort genom
kon-densorväggen eller genom kylning och återinföring
av uttaget, varmt bäddmaterial. I båda fallen kan
detta vara kristaller av det ämne som skall
kondenseras eller ett inert material; i senare fallet måste
detta och sublimatet skiljas från varandra utanför
kondensorn.
En kondensor med fluidiserad bädd har provats i
laboratorieskala vid kondensation av jod i en
kväv-gasström. Till bädden användes mikropärlor
av-glas iScotchlite), och värmet leddes bort genom
kondensorväggen. Vid försöken kom man upp i
99,9 °/o utvinning av joden. Avgasernas
jodkoncentration var 0,02—-0,002 mol-^/o och relativt
oberoende av gasströmmens hastighet och
sammansättning. Vid alla försöken var den mindre än
jämviktskoncentrationen vid bäddens temperatur, dvs.
mindre än som svarade mot jodens ångtryck. Detta
beror antagligen på att joden adsorberas vid glaset.
Den beskrivna kondensortypen föreslås för
utvinning av uranhexafluorid vid upplösning av
bränsleelement i en fluoridsmälta och förångning av den
erhållna uranhexafluoriden genom inledning av
fluor eller brompentafluorid i saltbadet (J C Bresee
& P R Larson i Industrial & Engineering Chemistry
sept. 1957 s. 1 349—1 354). SHl
andras erfarenheter
Motståndsvärmning av arbetsstycken
Vid elektrisk motståndsvärmning utnyttjas det värme
som utvecklas i resistansen hos ett av elektrisk
ström genomflutet arbetsstycke direkt för
uppvärmning. I särskilda maskiner, "värmare", spänns
materialet in mellan ett par backar, som är anslutna
till sekundärlindningen på en
högströmstransformator, varefter en ström av lämplig storlek kopplas
på. Maximal temperatur vid denna värmningsmetod
är 1 200—1 250°C för kolstål.
Det största problemet vid motståndsvärmning är
strömöverföringen. Rost och glödskal ger hög
resi-stans i kontaktytorna med risk för överhettning.
Även kontaktytornas jämnhet är av stor betydelse.
Intimt sammankopplat med dessa problem är
kontakttrycket, som påverkar kontaktresistansen och i
mekaniskt avseende begränsas av arbetsstyckets
styvhet mot knäckning. Resistansen hos materialet
ändras med temperaturen och beror i en del fall
även av värmningshastigheten. Med hänsyn till
risken för överhettning i kontaktytorna används
särskilt vid höglegerat stål intermittent
värmnings-ström. Andra metoder för reglering av förloppet är
ändring av kontakttryck eller ström. Samtliga dessa
regleringar kan programstyras.
Temperaturkontrollen sker vanligen med en optisk pyrometer
(noggrannhet 10—-25°C) men ersätts ibland av en
tidkontroll, som vid tillgång till konstant nätspänning
ger tillräckligt gott resultat.
Maskinerna för motståndsvärmning kan indelas i
fyra huvudgrupper efter användningsområde.
Nit-värmare är avsedda för värmning av nitar med 8—
25 mm diameter och 130—200 mm längd. De är
luftkylda och utförda med en eller flera av varandra
oberoende värmningsställen. Som exempel på
prestationsförmågan anges för en nitvärmare med
transformatoreffekten 2 X 15 kVA vid en maximal
produktion per timme av 42 nitar med 22 mm diameter
och 100 mm längd, att energiförbrukningen är 150
kWh per 1 000 nitar och värmningstiden per nit
30—41 s. Länkvärmare är i första hand avsedda
för länkämnen och finns för dimensionsområden
från 18 upp till ca 125 mm diameter. Länkvärmaren
är vattenkyld. För klena dimensioner där ena änden
skall värmas för en efterföljande stukning används
bultvärmare. Värmningslängden ligger här ofta
mellan 2,5 och 5,0 gånger diametern. För värmning av
klippta eller sågade smidesämnen o.d. används
smi-desvärmare med periodiskt reglerat förlopp.
Gentemot värmning i eldad ugn har
motstånds-värmningen bl.a. fördelarna med minskad avbränna
och avkolning, möjlighet att begränsa
uppvärmningen till en del av ämnet samt det ringa
utrymmesbehovet. Däremot ställer den högre krav såväl på
ämnets kapning och renhet i ytskiktet som i fråga
om variationer i tvärsnittet. Metoden lämpar sig ej
heller för värmning av förut värmda ämnen.
Vär-marna utgör vidare en enfasig snedbelastning (S
Nordin i Aseas Tidning 1957 h. 7 s. 75—81).
R Gradin
Ett proteinspjälkande enzym
Man har ur nedre delen av ananasplantans stam
framställt ett nytt proteinspjälkande enzym som
kallas bromelain. Det är det tredje proteolytiska
enzym som erhållits ur växter. Sedan någon tid
har papain (ur papaya) och ficin (ur fikon) varit
tillgängliga i handeln.
Bromelain uppges emellertid ha flera fördelar
framför konkurrenterna. Det framställs ur en
avfallsprodukt som är tillgänglig i mycket stor mängd.
Vidare avviker dess verkan avsevärt från de båda
andra enzymens varför det i åtminstone en del fall
kan visa sig bättre än papain eller ficin.
Bromelain består egentligen av flera proteolytiska
enzym och innehåller dessutom bl.a. sur fosfatas.
amylas och peroxidas. Dess verkan växer med
temperaturen upp till ca 70°C vid vilken temperatur
enzymen förstörs. Det nya enzymet kommer att bli
tillgängligt i stor mängd till ett stabilt pris, och man
väntar att det skall få flera kommersiellt viktiga
användningar.
Det gör kött mört fortare än papain och har en
mer begränsad proteolytisk verkan. Det angriper
sålunda proteinmolekylen i färre punkter och
hy-drolyserar den vanligen så mycket att den blir
löslig utan nedbrytning i små delar. Detta är särskilt
viktigt vid framställning av köldbeständigt öl med
god skumningsförmåga.
Vid tillverkning av bromelain tvättas
ananasstam-marna, krossas och extraheras. Extraktet filtreras,
varefter bromelainet fälls ut med aceton och skils
från genom centrifugering. Efter torkning är det ett
mycket fint pulver som förpackas och säljs
(Chemical & Engineering News 23 sept. 1957 s. 83). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf^l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
