Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 10 - Andras erfarenheter - Reglering av färgers reologiska egenskaper, av SHl - Nickel-fosforlegering som korrosionsskydd, av SHl - Effektiv katalysator för cyanoetylering, av SHl - Blekning av vit Orlon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning av färgers linning, men dessas återhämtning
blir så snabb att penseldragen inte flyter ihop.
Denna nackdel kan delvis undanröjas genom tillsats av
ett polärt lösningsmedel.
Blir tixotropin för stark, kan den minskas genom
tillsats av litet bensoesyra. För att hindra
styren-haltiga alkydfärgers gelatinering vid rivning kan
man sätta till 0.2 °/o dietylamin, och enligt uppgift
kan gelatinerade färger rivas och återföras till
användbar form efter tillsats av 2 °/o dietylamin och
5 "/o butanol. Gelatinerade fernisskok kan på
liknande sätt räddas genom tillsats av 1 °/o
propylen-diamin. Många hartslösningars, särskilt
alkydlös-ningars, viskositet kan minskas genom tillsats av
litet diacetonalkohol, etyllaktat eller butanol.
Den luktsvaga lacknaftans relativt dåliga
lösningsförmåga kan ökas genom tillsats av 1 °/o oljesyra
eller större mängd linolja varigenom
alkydlösning-ars viskositet sänks. Man har visat exempel på att
rent glycerylmonooleat kan öka kolvätens, särskilt
de aromatfattigas, förmåga att lösa alkyder. Man
kan använda oleatet i upp till 10 %> av
produktens torrvikt utan påtaglig försämring av dess
kvalitet; vanligen räcker en avsevärt mindre tillsats.
I ett fall minskade t.ex. 3,5 °/o oleat en hartslösnings
viskositet från 1 070 cP till 225 cP (W F Dagget i
Paint Manufacture sept. 1957 s. 338). SHl
Nickel-fosforlegering som korrosionsskydd
Enligt en amerikansk metod, kallad Niphos,
anbringas en tunn beläggning av en
nickel-fosforlegering som korrosionsskydd på mjukt stål (Tekn. T.
1954 s. 138). Skyddsskiktet blir blankt och tätt och
är 25—50 u tjockt. Metoden har tillämpats under
mer än ett halvår och har hittills fått sin största
användning för rör av mjukt stål i tankbåtars tankar
vid skeppning av sur råolja omväxlande med
saltvatten som barlast. Man väntar emellertid att
metoden skall få användning även för rörledningar i
kemiska fabriker, för värmeväxlare och för
utom-huskonstruktioner i industriell atmosfär.
En blandning av grön nickeloxid NiO och
diammo-niumfosfat i vatten sprutas eller stryks på
arbets-styckena vilkas yta rengjorts och betats. Efter
lufttorkning förs materialet på en nättransportör
genom en ugn där det upphettas till minst 900°C i en
reducerande atmosfär, t.ex. väte. Härvid
utreduce-ras nickel och fosfor vilka bildar ett eutektikum
med låg smältpunkt; denna är 870°C vid
sammansättningen 98 °/o Ni och 2 °/o P.
Lödning av belagda delar fordrar ingen speciell
teknik, då beläggningen själv verkar som ett lod.
Svetsningsförsök har givit goda resultat, eftersom
Niphos inte flagnar av i den värmepåverkade zonen.
Nickel-fosforlegeringen binds vid stålet genom att
en ternär legering bildas i gränsskiktet. Därför lär
stålet kunna böjas 180° utan att skyddsskiktet
flagnar av. Man kan lägga flera skikt på varandra
varvid god bindning lär uppnås mellan skikten.
Ett annat starkt vidhäftande nickel-fosforskikt,
kallat Kanigen (Tekn. T. 1955 s. 337), består av
91 o/o Ni och 9 %> P. Det kan fällas ut på en rätt
förbehandlad yta av mjukt stål, gjutjärn, kolstål
och legerade stål (även rostfria) samt på de flesta
järn-, koppar- och aluminiumlegeringarna. Dessutom
kan man belägga keramik, glas och plaster. Kanigen
kan också användas som underlag för elektrolytiskt
utfällda metallskikt.
Behållare, invändigt belagda med ett 75 u tjockt
Kanigen-skikt, lär ha visat utmärkt resistens mot
50—74 % alkalihydroxidlösningar, kolsvavla och
etylenoxid. Beläggningen bör göra god tjänst s (ni
korrosionsskydd för ventiler, rör, rördelar, pumpar
och värmeöverföringsytor inom kemisk industri.
Särskilt värdefull uppges den vara, om man önskar
hindra förorening med järn från
skruvtransportörer, apparater för behandling av livsmedel,
reaktionskärl och liknande utrustning.
De arbetsstycken, som skall beläggas med Kanigen,
doppas i en het (100°C), buffrad lösning av
nickel-klorid och natriumhypofosfit. Utfällningshastigheten
är ca 25 |x/h, och beläggningens tjocklek beror på
doppningstiden. Vanligen görs den ca 125 u. Även
arbetsstycken med mycket komplicerad och
oregelbunden form får en jämntjock beläggning. Man kan
belägga mycket stora kärl invändigt genom att fylla
dem med lösning och upphetta dem till 100°C. I
regel behövs ingen värmebehandling av
beläggningen.
Nickel-fosforskikt blir dyrare än elektrolytiskt
utfällda metallskikt, men de tycks ha större livslängd,
och man väntar därför att de skall få växande
användning, särskilt vid behandling av delar med
komplicerad form. De nämnda beläggningarna torde ha
likvärdiga egenskaper, varför valet mellan dem
bestäms mest av behandlingsmetodens lämplighet för
ett givet ändamål. Niphos är lättast att anbringa
men fordrar värmebehandling. Mera utrustning
behövs för beläggning med Kanigen, men i stället
fordras ingen värmebehandling (Chemical & Engineering
News 19 aug. 1957 s. 70 och 14 okt. 1957 s. 68—69)
SH)
Effektiv katalysator för cyanoetylering
Vanligen används ättiksyra eller ättiksyra och
koppar (I) klorid som katalysator vid cyanoetylering (jfr
Tekn. T. 1957 s. 915), dvs. införande av en
propio-nitrilgrupp -—CHXHXN i en förening genom
dennas reaktion med akrylnitril. Dessa katalysatorer är
föga effektiva vid cyanoetylering av aromatiska
aminer. Man har emellertid nu funnit att
koppar (II) acetat härvid är en mycket effektiv
katalysator.
Vid dess användning inverkar sferiska hinder i
aminen genom orto- och N-substituenter, t.ex. stora
alkylgrupper, relativt litet. Man erhåller
monopro-pionitriler fria från dipropionitriler, vilka vanligen
fås som biprodukter vid användning av ättiksyra
och koppar (I) klorid som katalysatorer. Koppar
(II)-acetat ger vidare utbyten av produkt på 60—70 °/o
vid cyanoetylering av negativt substituerade aniliner
som inte reagerar lätt med andra katalysatorer.
Vanligen behövs inget lösningsmedel om anilinens
smältpunkt är lägre än 75°C (Chemical & Engineering
News 23 sept. 1957 s. 66). SHl
Blekning av vit Orion
I början av 1957 meddelade Du Pont att man
numera tillverkar uteslutande en ny typ av Orion som
är vitare än den tidigare framställda. Den gulnar
mindre lätt, och dessutom kan den blekas genom
en relativt enkel behandling, bestående i kokning i
ett bad som innehåller myrsyra och ett tvättmedel.
Man kan vidare öka tygets vithet genom att till
badet sätta ett optiskt vitmedel och ytterst litet av
en blå färg.
Man rekommenderar ett bad, innehållande 3,0 °/o
myrsyra (90 %>), 2,0 °/o Dupanol RA (tvättmedel),
0.002 % Latyl Blue RL, 0,5 °/o Tinopal ANA och
10 °/o glaubersalt. I detta kokas tyget eller plagget
75 min och får sedan svalna sakta i badet; slutligen
sköljs det. Smutsiga plagg måste tvättas före
blekningen (Textil & Konfektion 1 nov. 1957 s. 28). SHl
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
